Nutidens platsannonser har ofta ett stort underhållningsvärde även för den som inte direkt har tänkt sig något annat jobb, i huvudsak beroende på det fantastiska språkbruk som har utvecklats till en helt egen disciplin. Den är i och för sig nära släkt med den numera etablerade mäklarsvenskan, som de allra flesta som går i bostadsköpartankar rätt snart lär sig tolka. Stenkast, ogenerat, potential, tidstypiskt, generöst och så vidare betyder alla något lite speciellt när det gäller bostäder, och för den som har gått på några visningar lär man sig snart att tolka dem till det de egentligen betyder. Stenkast betyder ofta ett avstånd som inte ens Ricky Bruch på höjden av sin karriär hade klarat att häva iväg någonting, snarare en distans som Lance Armstrong med hjälpryttare och innan dopingtesterna hade klarat att täcka in på en bra dag. Ogenerat betyder i huvudsak att även en mycket generad person skulle våga att sola på uteplatsen medans generöst i huvudsak betyder en dålig planlösning med en massa kvadratmeter som inte går att använda till något vettigt. Biutrymme tror jag betyder kattvind, jag är inte helt säker.
I platsannonser finns det två fenomen som samverkar till ett liknande fikonspråk. Det är dels tendensen att räkna upp varenda positiv egenskap man kommer på, och sedan lägga till den examen som den rekryterande chefen själv har, alternativt påbörjade innan barnledigheten, och planerar att göra klart om de får tid. Visserligen kan man diskutera om alla jobb verkligen behöver den akademiska höjden, för att inte tala om tendensen att röra ihop intelligens och utbildning, men det är just de positiva egenskaperna jag brukar fastna inför med ett roat leende, eftersom jag brukar försöka komma på någon egenskap de inte hade använt för att beskriva det de vill ha.
Vissa saker tycker man ju vore direkt olämpligt, bokförare eller revisorer bör kanske inte vara kreativa, något som annars tycks krävas till det mesta. Utrycker sig väl i tal och skrift på svenska och engelska och ytterligare ett språk är meriterande undrar man också över om det verkligen krävs till precis allt. Vi har en hel invandrad folkgrupp av underbara asiater som håller igång halva restaurang-Sverige utan att uttrycka sig väl i tal och skrift på svenska eller engelska, möjligen på ytterligare ett språk. Arbetar bra i grupp och ta stort eget ansvar är två saker som är väldigt oroväckande när de dyker upp samtidigt, man får flashbacks till skolans grupparbeten där ta ansvar betydde att även göra Benkes del, eftersom han inte dök upp på grupparbetet. Självfallet handlar dessa önskelistor om att den rekryterande vill ha deniability, man kan ju inte få skäll för att ha anställt fel om man söker nån som har allt, vare sig det behövs eller inte. Problemet är att det utestänger många, som hade varit utmärkta för det som faktiskt ska göras.
Min koppling i den här tanken till träningsvärlden är vad vi söker när vi letar gym eller träningsformer. Varför man vill ha ett gym vars omklädningsrum också är ett spa när man ändå duschar hemma vet jag inte. Stor cardioavdelning är oftast helt bortkastat på styrketränande, och varför gymmet ska ha över 60-kiloshantlar för att du ska vara nöjd är obegripligt. Om man man nöjer sig med att söka det man faktiskt använder, istället för allt fint man kommer på, så finns det oftast betydligt mer att välja på, vare sig det gäller gym eller anställda.
