Ett ganska genomgående drag hos människor som har lite livserfarenhet, och som folk vänder sig till för att få råd, är just att de inte ger råd. Nåja, det är kanske lite väl krasst, på sätt och vis ger de råd, men inte på det där konkreta, enkla sättet om vad som ska göras. Kloka människor talar nämligen sällan om för andra vad de borde göra, däremot hur de bör komma fram till ett beslut. Det beror inte på att de inte vet vad som borde göras, det gör de nästan säkert, det är inte för inte som folk går till dem för att få råd. Att de inte ger enkla tydliga råd beror oftast på två saker: För det första kommer folk bara att göra rätt om de förstår, och det gör de bara om de själva får komma fram till svaret, låt vara med lite hjälp på vägen. Det andra är att det inte är rådgivaren som ska leva med konsekvensen, och därför är det inte de som ska fatta beslutet, oavsett hur mycket folk lyssnar på dem.
Det är här det finns en massa tråkiga exempel i historien om allt från sektledare till coacher (det är inte alltid så stor skillnad på dem) som fattar beslut åt sina efterföljare, och tack vare sitt inflytande så börjar de att ta över livet och karriären från sina tävlande, eller efterföljare, vilket man nu fokuserar på. Det här känns naturligtvis först skönt för de efterföljande, det brukar talas om att det är skönt att slippa tänka. Sug på den ett ögonblick. En relation som bygger på att ena parten vill slippa tänka är inte sund. Rent krasst så är det inte bara tänkandet man vill slippa, utan besluten. Att man vill slippa besluten beror i sin tur på att man vill slippa konsekvenserna av att ta fel beslut, och det är här man gör den gigantiska tankevurpan.
Så länge det är din kropp och din karriär så är det du som kommer att få ta konsekvenserna, oavsett om du överlåter till någon annan att ta besluten. Coacher är i många fall nödvändiga för att kunna utvecklas, men en coachs första uppgift är att få dig att förstå, sedan att göra. Talar man om lagidrotter, som ju inte vi håller på med, så finns också en samordning mellan individer där coachen har ett helhetsansvar, men det gäller inte i individsporter. Där är det du ensam som ska leva med konsekvenserna av det du gör om det går snett skademässigt eller i ett rent idrottsligt misslyckande.
Be din coach om hjälp att förstå varför du bör göra det de säger, och varför du ska fatta vissa beslut, istället för att tala om vilka beslut du ska fatta. En person som bygger sitt upplägg på att du inte ska ställa frågor utan bara göra, är inte coach, utan sektledare. Man ska akta sig för sådana, de brukar vara rätt egoistiska när det går fel och du får stå där med konsekvenserna.
