Alla som någon gång har ansvarat för att skaffa ved till uppvärmning vet vilket enormt känslomässigt värde det ligger i att själv ha fällt, kört hem, kapat, hugget och staplat sin egen ved. Även de som bara gör en del av processen själv kopplar in sig i samma känslomässiga värld, bara att hugga och stapla veden själv är tillräckligt för att man ska utveckla en i det närmaste personlig relation till den. Värdet överstiger vida det monetära, att köpa samma processade ved är helt möjligt, och i ärlighetens namn förmodligen mer rationellt sett till kostnad och arbetstid, men det är inte alls samma sak. Den respekt som man åtnjuter när andra ser den egenhändigt huggna välstaplade veden på gårdsplan eller i vedboden kommer man aldrig att få för att man har beställt hem ett lass från någon driftig leverantör, även om det kanske är mer rationellt.
Det är därför som jag, även om jag annars i det närmaste är att beskriva som liberal när det gäller syn på dödsstraff och liknande, har en hård och oförsonlig syn på hur man bör behandla den som stjäl någon annans huggna ved. Kanske inte dödsstraff, men i alla fall ett rejält kok stryk på torget känns rimligt. Att stjäla något som någon annan har odlat, skördat och processat precis innan de ska få användning för det är oerhört lågt.
Om vi för ett ögonblick lämnar veden som bildspråk, även om jag verkligen menar det även bokstavligen, så är det här tyvärr ett beteende som fortplantat sig ganska rejält i gym- och träningsvärlden. Några aktörer har genom åren skapat träningsformer, event, tävlingar och varumärken där de verkligen från början har kört hem och huggit veden själv. De har hittat på formatet, kommunicerat det till målgruppen, provat och förädlat, slitit hund för att få det att fungera tills det till slut ligger en rätt rejäl vedstapel på gården. Att då köra en rip-off på konceptet där man utnyttjar allt som någon annan har skapat, döper om det och låtsas att man själv har skapat det är så lågt att jag tycker i det närmaste att det är värt förakt.
I helgen ska jag jobba med Fitnessfestivalen, och man får säga att Ove Rytter har byggt upp en rejäl vedstapel genom åren. Genom att hugga själv, hjälpa andra som hugger genom att låna ut yxa och såg, prova, förädla och skapa, tills det till slut är den imponerande institution det är idag. Det är lätt att bli lite förblindad av vedhögen som entreprenör i träningsvärlden, men då är det viktigt att komma ihåg att den har sågats, huggits och staplats i boden av Ove Rytter och de som har jobbat med honom. Det står alla fritt att själva börja hugga om man vill ha ved, om man vill ha en egen träningsform, tävling eller något annat kreativt i våran bransch. Just Fitnessfestivalen brukar vara mycket välkomnande för de som lägger tid och möda på att skapa nytt, det är ett fantastiskt arbetslag att bli en del av. Har man inte tid och lust att hugga så kan man köpa av de som har gjort jobbet. Ved kan man tursamt nog både hugga och köpa.
