I den mycket välkammade och tillrättalagda värld som Linkedin utgör så hittade jag häromdagen någon som påpekade att alla som sökte någon typ av jobb alltid sökte ”nya utmaningar”. Att man var arbetslös och behövde ett nytt jobb förekommer inte. Sådan är miljön nämligen, den som har jobb men söker större utmaningar får kredd, den som inte har jobb och behöver ett väcker misstänksamhet. Det finns mycket att säga om det, men jag kom mer att tänka på att det tycks vara nödvändigt med att vilja ha utmaningar hela tiden, och funderar på om det här inte går hand i hand med en åldersdiskriminering som ibland figurerar på arbetsmarknaden.
Det kan ju naturligtvis vara en nödvändighet att söka någon som vill ha en ny utmaning om de ska vara i 25-årsåldern, eftersom de inte har hunnit prova så mycket än, och allt således är en utmaning. Har man hunnit med lite mer i livet så kan man ganska mycket som kan vara till nytta för en arbetsgivare utan att det för den skull ska betecknas som någon ny utmaning. Överför vi det här på något mer kritiskt så blir orimligheten tydlig. Vill du ha en kirurg som ser din operation som en utmaning, eller som något de vet exakt hur man gör och är helt trygga i det? Plötsligt verkar det där med utmaning inte riktigt lika spännande. Eller jo, spännande kanske det är, men det är kanske inte den känsla man främst söker om man ska undergå hjärtkirurgi. När det är sådant i livet som man absolut vill ska funka så vill man inte ha hjälp av någon som ser det som en utmaning, utan någon som tycker att det är a piece of cake.
Flyttar vi linkedinlingvistiken till träningsvärlden så tror jag att det skulle behöva sökas betydligt färre utmaningar, och lite mer enkla grepp som man vet hur det går till. Extremlopp i lera, en svensk klassiker, stå på scen på luciapokalen eller nå Sveriges Starkaste Man-finalen är alla förvisso utmaningar, men det är kanske inte alltid en utmaning man behöver. Det finns gånger när man ska backa hem och se till att inte ens lägstanivå sjunker istället för att försöka höja högstanivån. Tänk bara hur extremt mycket mer vältränade och starka vi skulle vara om vi lät bli nya utmaningar och bara ägnade oss åt sådant vi vet hur man gör istället?
Det var länge sen jag hade med en bibelreferens, men här är det läge att lyfta fram den arameiska befälhavaren Naaman som reste till profeten Elisa för att bli av med sin spetälska. Det heter lepra numera, men vi säger spetälska för att bevara den bibliska tonen. Elisa sa åt honom att doppa sig några gånger i Jordan, vilket fick Naaman att bli sur och tyckte att det var banalt. Den något mer förnuftige tjänaren påpekade dock att något svårt hade han säkert gjort om han blivit tillsagt, varför då inte prova även det enkla? Med gott resultat, förtäljer sedan berättelsen. Du kanske bara ska ta och gå ner till gymmet?
