Mitt arbete har numera ändrat format lite på sina konferenser och kick-offer, och har numera börjat med det populära formatet lunch till lunch. Det har annars varit förhärskande inom offentligen (jo, jag har jobbat där med) primärt där för att folk då har kunnat resa dit man ska på arbetstid, och sålunda har det försvunnit två arbetsdagar istället för en, som är det man får ut i konferenstid. Eftersom min arbetsgivare är en synnerligen kommersiellt inriktad mediakoncern så är det inte motivet, här. Dessutom både arbetar och konfererar vi i Stockholm, så några besvärande restider är det ändå inte. Det är istället det faktum att ingen reser hem på kvällen eftersom man ska fortsäta morgonen efter som är vinsten. Det innebär att det uppstår social och avslappnad tid på konferensanläggning, som används till at äta, dricka och bonda arbetskamrater mellan. Dessutom uppstår då den där dryga timmen av ledighet mellan sista arbetspasset och fördrinken innan middagen, och det är där jag hittar det jag vill pålysa.
Varken jag eller någon av mina arbetskamrater tränar på en nivå där det skulle vara någon fara att missa ett pass för att man är bortrest, en vanlig okulärbesiktning av våra fysiker torde ställa det bortom allt tvivel. Således är det knappast den rena nyttan eller disciplinen som styr vad vi gör av den där timmen. Det är istället två helt andra faktorer som är motivet. Dels självfallet vad man helt enkelt tycker är roligt, och i mitt fall är det ju verkligen därför jag håller på med den obskyra hobbyn att lyfta så tunga saker jag orkar. Men i ärlighetens namn så tycker jag att det är rätt roligt att dricka öl och snacka skit i hotellbar också, så det måste finnas något mer som påverkar. Det är helt enkelt så att man vill passa på att kommunicera till sina arbetskamrater som man tillbringar stor del av sin vakna tid med något om vem man är.
I själva verket säger det mer om vem man vill vara, eftersom träningsivern som tidigare nämnt inte riktigt backas upp av fysiska bevis. Kollegan som är mycket mer hammarbyare än vad jag är tyckte helt enkelt att ölen var att prioritera och återfanns i hotellbaren. De sköna yngre snubbarna var visst och spelade pingis någonstans i det gigantiska komplexet, jag lyckades aldrig klura ut var. Jag och en annan kollega däremot, använda lediga stuner under eftermiddagen till att se till att folk hörde att vi verkligen ville veta om hotelletgymmet var ett riktigt gym, med riktiga vikter. Sedan bytte vi om och gick och körde bänkpress.
Det låter väldigt ballt, och förvisso lyfte vi så tyngt som vi förmådde, något mygel förekom inte, det hade inte passat med den bild vi vill ska vara sann. Just bänkpress är dessutom något som passar medelålders tjocka män väldigt bra, då man kan ligga ner och träna. Mycket nöjda med oss själva gick vi och duschade, vi körde inget mer, mission accomplished i kommunikationshänseende. Om någon undrar så reppade vi på 110 som bäst vilket vi kan ha nämnt för pingisspelarna, så inte kommunikationsvinsten kom bort.
Sedan åt vi middag, och somnade gemensamt i soffan medan barnen lekte. Det är de vi vill vara.