Jag har en kollega som tycker att jag har ett annorlunda språkbruk, och det må vara sant, i alla fall ur hennes perspektiv. Det är sig inte speciellt märkligt, vi är inte precis själsfränder, och har förmodligen rätt olika bakgrundshistorier, så det finns all rimlighet i att vi inte uttrycker oss likadant. Ett av de uttryck jag använder relativt ofta är att om man spottar på en sten tillräckligt ofta så blir den blöt. Jag tycker att uttrycket är rätt självförklarande, och det är inte alls ovanligt bland folk jag har präglats av, men det är klart att om man börjar att fundera på den bokstavliga betydelsen så kan det te sig aningens märkligt. Märkligheten uppträder framförallt eftersom man tenderar att höra bara spotta och sten, och ingen av dem är den springande faktorn. För den som tänker sig en genomsnittlig spottloska och en sten så blir det ju konstigt, en sten blir inte blöt av en spottloska. Förklaringen är att den springande punkten i talesättet är varken stenen eller spottloskan, utan tillräckligt länge. Det är bara om man spottar tillräckligt länge som den blir blöt.
En annan sak som dessutom vi intuitivt förstår av talesättet är också att spottandet måste förekomma relativt ofta för att inte spottet ska torka, och att nästa nobla insats blir att börja om från början på en torr sten. När svenska armsportsförbundet startade om för tjugo år sedan så var stenen i relation till drömmen om att vara en del av idrottsverige relativt torr, men det har spottats på den regelbundet sedan dess. De senaste tio åren har jag varit med och spottat, och till slut blev den blöt, vi tillhör RF och de som vann seniorklasserna på SM förra helgen fick motta Riksidrottsförbundets SM-tecken. Allt som har gjorts under de tjugo åren av olika människor hade knappast gått att uppbåda vid ett tillfälle, det har fått vara spott för spott. Vi har aldrig haft nån hink med saliv som vi nu hällde på stenen.
När folk frågar mig om mina krönikor och de snart fem åren jag har skrivit dem varje vecka så är den enkla förklaringen att de skrivits en i taget, och det har bara funnits en i huvudet i taget, och då har jag skrivit ner den. Vad du än håller på med så görs det ett steg i taget. Så långt brukar de flesta vara med, att den lilla insatsen är viktig. Men man ska inte syssla med självbedrägeri, en liten insats blir det bara något av om den upprepas tillräckligt av. Träningspass för träningspass, steg för steg, ord för ord. Man får inte stanna av, det är det envisa nötandet som gör skillnad. Det är klart att det finns grundkriterier, du får inte vara helt torr i munnen och du måste träffa stenen när du spottar, annars funkar det inte. Att spotta lite slumpmässigt omkring dig kommer inte att göra någon sten blöt. Välj sten, sikta, och håll på, på samma ställe, länge och ofta. Till slut kommer stenen att vara blöt, och då är det bra om du kommer ihåg vad du skulle ha en blöt sten till. I talesättets ursprung är det för att slipa lie.
