Bland folk som inte har några betydande resurser brukar det ibland längtansfullt talas om att leva på räntan. Det vill säga att ha så pass mycket pengar på banken att bara räntan är tillräckligt för att kunna leva och försörja sig på, utan att egentligen behöva göra något. Fokus är ofta just på att inte behöva göra något, vilket som livsmål är lika utbrett som obegripligt. Det finns flera orsaker till att det här är vanligare tankegångar bland folk som inte har pengar än bland dem som har. Dels har vi det faktiska ränteläget som numera är så lågt att det skulle tillgå ohemult mycket pengar för att generera nog att leva på, och dels så är det sällan folk med tillgångar har som mål att inget göra. Istället lägger man ganska mycket tid och uppmärksamhet åt att hålla reda på sina slantar, vilket dels leder till att sagda slantar gör nytta som investeringar i annat, och dels hindrar att man har hela dagarna på sig att göra av med pengar. Gör man ingenting annat än gör av med pengar kommer nämligen man snart att komma på att man också kan ta lite av kapitalet och då göra av med mer, och vips så finns det ingen ränta att leva av längre.
Parallellen här är till alla de som längtansfullt tittar på våra världsstjärnor i styrka och längtar efter att vara så starka att de inte behöver ta i för att göra ditt eller datt. Det förekommer någon märklig föreställning om styrkegiganter att de glider omkring och styrkemässigt lever på räntan av sina insatser. Det skulle kunna vara sant så till vida att de skulle kunna lyfta de vikter jag hanterar med så att säga enbart räntan av sin egen styrka. De är helt enkelt så starka att det inte skulle kosta dem något att lyfta det jag lyfter. Lite spill over skulle helt enkelt räcka. Kruxet i det resonemanget är att någon som har så stort styrkekapital inte har något som helst intresse av att lyfta de blygsamma vikter jag lyfter, deras mål är inte att klara sig med lite motion för dagen, utan att öka sitt kapital. Alltså arbetar de rätt noga med hur de investerar sin tid och energi, inte för att kunna kvittera ut ett allmänt välmående, utan för att de precis som kapitalister inte är intresserade av att engagera sig så lite som möjligt. De är intresserade av att öka sina tillgångar, och därför tar de dagligen kalkylerade risker i belastning för att göra det.
Den som vill göra så lite som möjligt kommer aldrig att kunna leva på räntan, de kommer alltid att förstöra sitt arv, eller hur de nu fick pengarna. De som vill kunna lyfta mycket utan att ens ta i kommer aldrig att bli starka, utan kommer istället att bli klenare och klenare, precis som en arvinge som vill leva på räntan utan att göra något blir fattigare och fattigare. Att vara nöjd med det man har betyder inte att man ska sluta jobba, för då går det bakåt.
