MAXstyrka

Allt inom kraftsport

maj
25

#nogoal

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Även om jag är rätt flitig på sociala medier så ska det erkännas att jag inte riktigt har tagit till mig det myckna hashtaganvändandet som tycks vara en nödvändighet för att få någon större spridning på sina alster. Ja, jag lägger pliktskyldigast till några stycken nu och då, men efter två tre stycken så börjar jag att tycka att det känns lite desperat och skäms. Jag noterar att många andra i mitt flöde inte har sådana spärrar. De två jag brukar komma ihåg att använda är dels när jag gör någon form av mikrofonjobb, då #axkloonthemic har blivit en samlande tag. Från träningen däremot så brukar det ibland bli #oldmeningym, men det som egentligen ligger närmast att använda är #nogoals. Det här är ju precis tvärtemot vad coacher, idrottspsykologer, managementkonsulter och andra kvackare brukar hävda, och jag vill inte gå så långt att jag hävdar att den samlade skaran förståsigpåare har fel, men de utgår ifrån tanken att du måste ha motivation för att orka hålla på tillräckligt länge för att utvecklas eller nå resultat. Det må ju vara sant om du håller på med något som du innerst inne betraktar som ett nödvändigt ont och måste tänka på något annat för att orka med.

Det här dyker upp även i arbetslivet. Är man säljare så ska det sättas budgetmål, provisionstrappor och andra dumheter för att motiveras att hålla på med det man faktiskt är anställd att göra. För mig är det märkligt av två anledningar. Dels har jag ju vid min anställning lovat att göra vad jag kan för att utföra mitt jobb på bästa sätt, och finner tanken på att jag då skulle jobba hårdare mot ytterligare belöning förolämpande. Dels så tycker jag faktiskt om mitt jobb, och behöver inte bita ihop med ett mål i sikte för att göra det. Jag tycker om själva görandet, helt enkelt.

Så här förhåller jag mig faktiskt till min träning också. Jag behöver inte sätta upp mål för att orka vilja gå och träna, jag tycker att själva tränandet är roligt. Att fortsätta att tycka om det är faktiskt så viktigt att jag inte vill riskera det genom att råka sätta upp mål som sedan förbytts i tvång så att jag börjar leva mitt liv med fokus på något som ska komma, istället för det som är nu. Jag har nämligen aldrig förstått varför det räknas som finare att trivas sen än att trivas nu. Nu är det ju alltid, medan sen är det aldrig.

Nu skulle man kunna argumentera att jag heller inte får några resultat av min träning med denna otvungna hållning, och det är visserligen sant, men med viss modifikation. Jag har betydligt mycket mer resultat som ren biprodukt av att jag har roligt, än jag skulle få om jag slutade gå till gymmet för att det blev ett tvång. Men det är ändå inte träningsresultat som är mitt mål, utan att trivas med mitt liv nu, vilket jag gör. Om det inte är det du gör, fundera på när du har tänkt att börja med det.

Share

Leave a Reply


*


Translate