För den som håller på med jakt och har genomgått jägarexamen så finns det få frågor som är så väl inbankade som hur man ska förhålla sig och agera när någonting går fel, jag tänker närmast på olyckliga skadskjutningar. Seriösa jägare gör naturligtvis allt man kan för att undvika dessa, och jag känner ingen jägare som inte mår dåligt på gränsen till fysiskt illamående när det händer. Ändå händer det ibland, och det är något av det mest stressfyllda man kan uppleva som jägare. Den känslomässiga verkligheten är den att det har uppstått en jättedålig situation, och man vill till varje pris lösa den så snabbt som möjligt.
Det är här inbankandet kommer in, för man måste göra något som varje fiber i ens kropp protesterar mot. Man måste sätta sig ner, invänta hjälp, och låta det gå en stund innan man börjar. Det här beror på den faktiska verkligheten att svenska hjortdjur om de inte stressas vidare relativt snart söker det man kallar för sårlega, alltså att de lägger sig i skydd och stilla, så att det blir betydligt lättare att komma inpå för att avsluta lidandet man har vållat. Det är huvudorsaken, men ytterligare positiva effekter är att adrenalin och stresshormoner hinner lägga sig lite, och man blir lite mer klartänkt. Dessutom kommer det dit folk som är mer klartänkta redan från start, eftersom de inte är inblandade, för att inte tala om eftersökshunden, som oftast är den absolut klokaste i sammanhanget. Att invänta den och en jaktkamrat, och låta den där stunden gå ökar möjligheterna till ett snabbt avslut och förkortat lidande för viltet mångfalt, men utan intrummande på jägarexamen i frågan så skulle det sällan ske. Istället skulle ett stressat, skadat vilt jagas runt i skogen av en panikslagen jägare med mycket små förutsättningar att lyckas.
De flesta situationer i livet förvärras av att hanteras av någon som är smått panikslagen. Efter ett bröstpass på gymmet häromdagen så tyckte jag att någonting hände i axeln, och jag var på väg till, om inte akuten, så i alla fall kunnig naprapat. 24 timmar senare så tycktes det inte behövas, och lite tid gjorde att jag nöjde mig med att inte belasta likadant på några dagar, och så var det inte mer med det. De flesta dåliga situationer som uppstår i livet mår bättre av att hanteras med lugn och sans. Det du behöver fråga dig omedelbart när det händer är om problemet kommer att förvärras av att lugna sig ett ögonblick. Det kan ju faktisk vara så, och då behöver det hanteras på en gång. Inom jakten är det så om det är ett vildsvin man har skjutit på, de stannar inte oavsett skada, och utgör i skadskjutet skick en reell fara. Men i de flesta fall så är skadan redan skedd, och även om problemet inte kommer att lösa sig själv, så kommer dina förutsättningar att hantera det rätt öka enormt av en liten paus och möjligheten att få lite input från någon som inte är lika känslomässigt berörd. Det är inte jättelätt när livet pressar på, och kanske skulle vi behöva samma inbankande för livet i övrigt som vi jägare får runt skadeskjutningar.
