Den konventionella synen inom strongman har från början varit ett ifrågasättande av all typ av viktklassindelning. Puristerna har hävdat att det heter Sveriges Starkaste Man, och att alla tillägg som syftar till att begränsa inom en viss grupp skapar en inflation som drar ner värdet på den yttersta titeln. Samtidigt har träningsformen vuxit, och även folk utan svårartad jätteväxt har tyckt att det har varit roligt att mäta sina krafter, och både -105 och -90 har vuxit törs jag påstå mer än den öppna, yttersta formen när det gäller antalet utövare.
Det sista spåret av motvilja mot viktklassindelningar försvinner när man träffar den drivande skara av atleter och arrangörer som håller på med det. Starka, trevliga och ödmjuka, med en tydlig medvetenhet om avståndet till den öppna tävlingsserien som korar Sveriges Starkaste Man, utan tillagda finstilsparagrafer. Man har inget behov av att förhäva sig, helt enkelt, utan vill helt enkelt mäta styrka mot de som har motsvarande förutsättningar. Dessutom så har tävlingarna vuxit fram med tillgång till kunskap och erfarenhet från de öppna tävlingarna, vilket gör att det blir riktigt bra arrangemang redan från början.
-90-finalen går knappast att ens börja beskriva utan att börja med platsen. Fjolårssegraren Jack Ottendahl är fjällräddare, och har skapat konceptet fjällfysiken i hembyn Ottsjö, på en larvigt vacker plats, med Ottsjön och Ottfjället som fond till träningsanläggningen. De åtta finalisterna kommer till en arena som är den snyggaste utomhustävling som har gjorts i Sverige, och grenar, setup och organisation visar sig leva upp till de höga förväntningar omgivningen väcker. Det vore att ljuga om man inte erkände Ottendahls favoritskap, men hederligheten i grenvalet var bortom anklagelser om hemmamygel.
När tävlingen börjar så blir det dessutom inte alls något ryck från Ottendahl, han misslyckas med 310 kg som han tänkt skulle ge segern, och istället är det Joakim Hallberg som sätter 300 kg där Ottendahl stått över och därmed tar ledningen.
I den följande vikingpressen så suddas alla misstankar om hemmamygel slutgiltigt bort, när huvuddomare Gustav Stonegård resolut dömer bort flera av Ottendahls reps, och stannar på 4 godkända. Återigen är Hallberg före med 6 reps, men båda blir utklassad av William Renström, som i första grenen nollade, men som bekymmerslöst gör 9 reps med skotern över huvudet.
Här tycks något hända, kanske är det de bortslarvade repsen som får Ottendahl att tända till och inse att segern kan gå ifrån honom om det inte blir ändring. Han radar upp fyra grensegrar på rad i farmers, däck, loading och en strålande konstruerad Fingals Finger med timmerstock. Inte överlägset, Tim Alvesparr är bara 2 tiondel ifrån i Farmers, Viktor Johansson är nära i både loading och däck, och Hallberg gör en Strålande Fingals Fingers. Men eftersom utmanarna kommer i vägen för varandra i ställningen, och alla dippar längre ner i resultatet i någon gren, så får Ottendahl rejält betalt för sin jämnhet, och inför de avslutande stenarna så återstår bara en teoretisk möjlighet för Joakim Hallberg att komma ikapp.
Fyra man lägger upp alla fyra stenarna med vikt från 100 till 160, och av dem är Ottendahl långsammast. Victor Johanssons vinnarserie på 16.89 är sjukt imponerande, och både Hallberg och Marcus Sörlin är honom i hälarna. Försprånget minskar rejält, men det upparbetade kapitalet räcker, och Jack Ottendahl försvarar på hemmaplan fjolårssegern. Tävlingen var dessutom betydligt jämnare än det kan se ut i siffrorna, och de hundratals ortsbor som kommit för att heja fram hemmasonen kunde inte slappna av någon gång, utan satt spänt kvar under tävlingens 2,5 timmar, trots blåsten över tävlingsarenan. En tävlingsarena som tar helhetskoncept till en ny nivå, eftersom Fjällfysikens uteträningsanläggning utrustats både med ny 20 meters betongbana, permanent läktare och annat smått och gott inför finalen, allt med Ottfjället i bakgrunden. Det kommer helt enkelt att vallfärdas hit framöver, för ingenting saknas. Det skulle vara någon som kan slå den lokale fjällräddaren, då.
Slutresultat:
- Jack Ottendahl – 50 p
- Joakim Hallberg – 45 p
- Victor Johansson – 41,5 p
- Tim Alvesparr – 28 p
- Marcus Sörlin – 27 p
- Filip Lundholm – 24,5 p
- William Renström – 17 p
- Niklas Färnö – 10 p
Text: Anders Axklo