På den vidsträckta sandstranden vid Östersjöns sydspets, ett stenkast från Ystad Saltsjöbad, skulle strongmantävlingen Sveriges Råaste 2018 hållas. Förutom sand mellan tårna, prispengar och specialgjorda pokaler skulle vinnaren även få tävla i proffsklassen under Arnold Strongman Classic Europe 2019 som hålls i Spanien nästa år.
Precis som namnet antyder var det här en raw-tävling där marklyftsdräkter, böjlindor och klister (ja, praktiskt taget allt som kan underlätta lyftandet) var förbjudna. För att riktigt göra skäl för namnet, och kanske för att locka dit åskådare som ville få lite ögongodis, skulle atleterna till största del utföra grenarna med bar överkropp. Tur då att vädret till en början lämpade sig bra för toplesslyftning.
Pokalerna bestod av slipade granitblock på 20 kg vardera som liknande små gravstenar, och kanske var det just därför grepp- och strongmanlegenden Kalle Lane valde just den här tävlingen för att binda ihop sin tjugo (!) år långa strongmankarriär. Två decennium är en lång tid, så för att få lite perspektiv började jag tänka på vad jag själv gjorde för tjugo år sedan. 1998 köpte jag min allra första mobiltelefon, den då splitternya Nokia 5110 som stoltserade med finesser såsom sms, Snake och valbara ringsignaler. Jag spelade också en hel del Banjo-Kazooie på Nintendo 64 och smygdiggade till Here I Go Again med E-Type. Samma år tävlade alltså Kalle Lane i sin första strongmantävling, och sedan dess har han år efter år ställt upp i tävlingar, trots att kroppen har gjort sitt bästa för att motarbeta honom. Sveriges kanske mest sargade strongmanatlet skulle nu snart få lägga bältet på hyllan och få sin efterlängtade och välförtjänta vila, men innan dess skulle han avverka fem tunga grenar mot tuffast möjliga motstånd.
Motståndet bestod nämligen av Mikkel Leicht (Danmarks starkaste man), Ole Martin Kristiansen (Norges näst starkaste man), Bjarni Nielsen (Färöarnas starkaste man), Martin Forsmark (världens starkaste polis), Andreas Ståhlberg (världens starkaste schackspelare), Nedzmin Ambeskovic (världens starkaste Nedzmin) och Kim Gerhardt (Sveriges nya strongmanfenomen). Arrangören Anders Lindbladh hade noggrant valt ut och bjudit in atleter som på allvar skulle kunna hävda sig i en tävling mot internationellt motstånd av bästa klass.
Dagens första gren var marklyft för max med en vanlig Eleikostång. Dräkter och lindor var som sagt förbjudna, men remmar, bälte och knävärmare var godkända. Ingångsvikten var satt till 320 kg, och därefter var det tjugokiloshöjningar. Kalle Lane gjorde ett tappert försök att lyfta stången, men det gick inte den här dagen. Andreas Ståhlberg, som slet av sitt bicepsfäste den 9 juni, hade inga problem att lyfta upp ingångsvikten. För att inte dra upp skadan och riskera att inte kunna vara med i det viktiga sista SSM-kvalet tackade han för sig här och hoppade av fortsatt tävlande. Martin Forsmark har haft blandade resultat i år, och formen har milt uttryckt sett lite svajig ut. Han är dock känd som ett markmonster av rang, så vi var många som hoppades få se stora vikter av konstapeln. Här drog han ingångsvikten, men bommade lite oväntat ut sig redan på 340 kg. Förhoppningsvis kan han återigen finna formen lagom till SSM-finalen.
“The New Kid” (Kim Gerhardt) verkade ha formtoppat sig ordentligt, och segade upp 360 kg för ett nytt präktigt personbästa. Till slut återstod det bara den danska kubiken Mikkel Leicht och Nedzmin Ambeskovic som båda drog 380 kg. Mikkel hade lite ont i ryggen (därav hans “blygsamma” markresultat), och valde att nöja sig med den vikten, men Nedzmin var inte färdig. Han begärde på drömgränsen 400 kg, en vikt som ingen annan svensk strongman någonsin har dragit raw på tävling. Han drog vikten bestämt och distinkt, utan att hitcha. Enormt imponerande! Johannes Årsjö innehar fortfarande det svenska marklyftsrekordet på 420 kg (med dräkt), men jag är övertygad om att Nedzmin skulle kunna bättra på det ordentligt om tillfälle ges.
Nästa gren var stocklyft för reps. Vikten var 160 kg, en vikt som få i Sverige har lyckats pressa, än mindre reppat på. Kalle Lane har en historia som är präglad av axelskador (bland annat), och även om han den här dagen hade varit hel, nyduschad och sådär lagom mätt hade 160 kg varit i överkant för honom. Han valde därför att inte ens försöka lyfta och spara sig inför nästkommande grenar. Nedzmin hade stora problem att hålla balansen, och tappade många poäng här. Forsmark och Gerhardt fick med sig en repetition vardera, men svenskarna fick se sig överkörda av både norrmannen och dansken. Ole Martin fixade upp tre reps, och Mikkel Leicht, som innehar det nordiska rekordet i stockpress på 210 kg, lekte upp fem reps hur enkelt som helst. En solklar grenseger för Mikkel, som väntat.
Nästa gren var Pole Push, en form av sumobrottning som jag senast såg i en SCL-tävling i Norge för några år sedan, då David Nyström fick gå en match mot jätten Hafthor Björnsson. Grenen är publikvänlig och lättförståelig, och går helt enkelt ut på att trycka motståndaren ur ringen. Det tog lite tid innan konstapeln Forsmark vaknade, men när han väl hade gnuggat ur ögonen och fixat till morgonfrillan var det ingen som kunde stå emot honom här. Sensationen Gerhardt kom tvåa, och Nedzmin tog tredjeplatsen.
Den fjärde grenen bestod av något så ovanligt som naturstenslyft till axeln. En natursten på 150 kg skulle lyftas upp, placeras på axeln och hållas på plats med en arm för att ta poäng. Man fick också poäng för halva lyft. Mikkel Leicht är tydligen van att smiska upp objekt i huvudhöjd, även om han inte behöver pressa dem efteråt. Det såg oförskämt lätt ut för dansken, och grensegern såg ut att vara i hamn. Kim Gerhardt ville dock inte ge bort poängen i onödan, och precis som dansken började han bolla med stenen. Det blev en delad grenseger mellan Mikkel och Kim. Trea i grenen blev Martin Forsmark.
Dagens sista gren var en loading med tre sandsäckar. Kalle Lane gick ut först och lastade upp den första säcken utan större problem. Att springa i sand med sandsäckar tar dock på krafterna, och han hann därför inte lasta upp fler säckar. I och med den säcken avslutades en av Sveriges längsta strongmankarriärer genom tiderna, och det på ett ytterst värdigt sätt. Kalle Lane har varit ett stående och självklart inslag på den svenska strongmanscenen under två decennium, en bedrift som få kan mäta sig med. Vi lyfter på hatten, bugar oss i respekt och ser fram emot att se honom dominera (som vanligt) i diverse grepptävlingar framöver.
Lagom till att Kalle avslutade grenen började de mörkgrå molnen tömmas på vatten, och den tidigare så soldränkta stranden förvandlades till något som mer liknade en småländsk midsommartillställning. Regnet forsade ner och föste undan publiken, men skuren avtog lyckligtvis efter några minuter. Den starka norrmannen Ole Martin Kristiansen konkade på ordentligt och fick en bra tid på de två första säckarna, men när han skulle greppa den sista säcken small bicepsfästet av. Det blev en tråkig sorti för Kristiansen. Mikkel Leicht ledde tävlingen med ett par poäng inför den sista grenen, och kunde säkra segern om han lyckades lasta upp samtliga säckar på podiet och komma sämst trea i grenen. Nära var han, men energin var slut och ryggen likaså. Istället kunde Kim Gerhardt slänga upp samtliga säckar och vinna grenen, strax före Martin Forsmark som också slutförde grenen. Mikkel kom till slut bara femma i grenen, och kunde därför se när Kim snuvade honom på vinsten med två ynka poäng. Snöpligt för dansken, roligt för svensken.
Kim Gerhard tog äntligen sin första stora seger, och det när det gällde som mest. Vi har efter hans tävlingsinsatser under året fått ännu ett toppnamn när vi framöver ska försöka tippa utgången i Sveriges Starkaste Man 2018. Kan han ta en pallplats redan i sin debut?
Martin Forsmark kom till slut på en tredjeplats. Han har tävlat mycket de senaste åren, och det märks kanske främst genom att han är lite segstartad. När konstapeln taggar till finns det få som mäta sig med honom, det vet vi sedan tidigare. Nu gäller det bara att han toppar formen till finalen, så lär han vara där uppe och nosa på förstaplatsen.
Nedzmins otroliga marklyft är redan historiskt i Sverige, och det lär inte dröja länge innan han lägger beslag på det utrustade markrekordet också. Han har fortfarande lite skadebekymmer, men förhoppningsvis hinner han bli hel till SSM-finalen.
Det var en snabbt avklarad och välarrangerad tävling med roliga grenar och en snygg tävlingsplats. Jag hoppas att Sveriges Råaste blir en årlig återkommande tävling, och då får gärna regnmolnen hålla sig under tävlingens gång.
Slutresultat:
1. Kim Gerhardt – 33,5 p
2. Mikkel Leicht – 31,5 p
3. Martin Forsmark – 28,5 p
4. Ole Martin Kristiansen – 26 p
5. Nedzmin Ambeskovic – 22 p
6. Bjarni Nielsen – 16 p
7. Kalle Lane – 8 p
8. Andreas Ståhlberg – 2,5 p
