Söndagen den 21 oktober var äntligen här. Jag hade försäkrat mig om att väckarklockan på mobilen skulle skrämma upp mig redan kl. 05:00, långt innan solen brukar våga sig upp. Årets styrkerelaterade högtidsstund var kommen, och precis som förra året var den stationerad i den kungliga huvudstaden. Eftersom undertecknad har den goda smaken att bo en sisådär 30 mil söder om Stockholm så var man illa tvungen att offra mysmorgonen för att tillsammans med den äldsta sonen tillbringa morgontimmarna i bilen. Finalerna av Sveriges Starkaste Man 2018 och Sveriges Starkaste Kvinna 2018 skulle nämligen avgöras, och dessa årliga evenemang är finkultur som man bäst bevittnar på plats.
Vi svängde in i Kista vid niotiden. Solnahallen, som användes förra året, hade bytts ut mot den maffigare Kistamässan, vilket innebar betydligt generösare parkeringsmöjligheter. Vi hade knappt hunnit in i byggnaden innan vi träffade på den skäggiga charmören Andreas Guiance från Tyngre, alltså en av initiativtagarna och arrangörerna till evenemanget. Andreas (och hans radarpar Alex Danielsson) både älskar och förstår tjusningen med kraftsport, och därför är styrkerelaterade sporter lika självklara inslag som bedömningssporter och kroppskultur, och det såg man överallt inne i mässhallen. När jag vandrade backstage gick jag förbi ett stort rum där blanka deffade människor i små glittrande poseringsplagg drog i gummiband för att tvinga ut blod till musklerna och bättra på vaskulariteten på de svällande armarna. Några meter därifrån värmde Sveriges starkaste män upp, utan vare sig magrutor, paljettbeklädda trosor, renrakade bikinilinjer eller ådriga armar. Två ytterligheter i två olika discipliner under ett och samma tak, på samma evenemang, med den gemensamma nämnaren att de gillar att lyfta skrot. Det är matchmaking av finaste sort.
Sveriges Starkaste Man 2018, utan Sveriges starkaste man
Förhandsfavoriten i finalen av Sveriges Starkaste Man 2018 var såklart den regerande mästaren, han som har abonnerat på titeln de senaste nio åren, han som har dominerat sporten i Sverige under så lång tid trots skador och krämpor. Att han här skulle ta sin tionde raka titel var mer eller mindre klart på förhand, trodde de flesta. Det här året har han kunnat träna på förhållandevis bekymmersfritt, och skadorna verkar äntligen ha gett med sig. Det, tillsammans med grenar som passar honom som handen i handsken och en formkurva som pekade mot Valhall (eller annan valfri vikingareferens), skvallrade om en final där det bara fanns en aspirant på förstaplatsen. Aspiranten, som lystrar till namnet Johannes Årsjö, var dock inte på plats timmarna innan finalen.
Johannes hade nämligen blivit pappa (för fjärde gången) dagen innan tävlingen, och han prioriterade därför att vara vid sin familjs sida istället för att leka hem sin tionde raka seger i Sveriges Starkaste Man. När speakern Anders Axklo berättade för publiken att den regerande mästaren valde att stötta sin tjej efter förlossningen istället för att förbättra sin rekordsvit ställde sig folk upp och gav honom en stående ovation som antagligen hördes hela vägen till sjukhuset. Tävlingen heter trots allt Sveriges Starkaste Man, och om Johannes hade valt att tävla den här dagen så hade han inte varit någon man. Ingen kan hävda att han inte valde helt rätt, men nog kändes det som att finalen inte var helt komplett utan den regerande mästaren.
Daniel Lindqvist, som var förste reserv, fick ett telefonsamtal bara några timmar innan tävlingsstart där han fick veta att han skulle få hoppa in i finalfältet och ta Johannes plats. Nu var finalen betydligt mer öppen och svårtippad än den har varit på många år. Skulle världens starkaste konstapel nu äntligen få kliva upp ett steg och ta sin efterlängtade guldmedalj efter så många snöpliga andraplatser? Skulle björnen från Orsa, han som vann årets två första kval, gå segrande ur striden? En annan fråga som många ställde sig var om marklyftsmonstret Nedzmin Ambeskovic skulle krossa Johannes svenska marklyftsrekord.
Farmers Walk
Den första grenen för dagen var en pargren i form av Farmers Walk som vägde 135 kg/st. 135 kg per hand låter kanske inte så blodigt i de här sammanhangen, men man skulle gå 60 meter med vändningar så snabbt som möjligt. En som är erkänt bra på den här typen av grenar är den skäggiga och svårtydda Skånepågen Johan Espenkrona som gjorde comeback i år efter ett par års skadefrånvaro. Han må ha dialekten emot sig när det kommer till att göra sig förstådd, men han har istället begåvats med en “viktspringarkropp” av rang. Han dundrade iväg med väskorna som om de vore viktlösa, vilket gav honom en fin grenseger. Torbjörn Persson och Martin Forsmark bevisade att de kan springa som gaseller, trots kroppshyddor som mer liknar den hos bisonoxar.
Farmers Walk
1. Johan Espenkrona
2. Torbjörn Persson
3. Martin Forsmark
4. Ola Nilsson
5. Nedzmin Ambeskovic
6. Marcus Yngvesson
7. Kim Gerhardt Holmqvist
8. Fredrik Svensson
9. Andreas Ståhlberg
10. Daniel Lindquist
Pressmedley
Den andra grenen var också den en pargren som bestod av ett pressmedley. En hantel på 90 kg skulle pressas över huvudet (med en hand) två gånger med nedsättning, och därefter följde en Apollons axel på 150 kg (som senare kontrollvägdes till 162 kg) som även den skulle pressas två gånger. Martin Forsmark är inte känd för att vara någon pressexpert, men tillhör trots det toppskiktet i Sverige även i den här typen av grenar. Hans patenterade ostbågspressar i stocklyft (han kör “liggande” bänkpress ståendes) har fått sjukgymnaster och kiropraktorer landet runt att förgäves förbereda massagebänkarna (storlek XXXXL). Trots hans anatomiska styggelse till press har han undvikit skador, och istället gradvis blivit starkare. Det visade han inte minst här då han vann grenen på ett övertygande sätt. Andreas Ståhlberg, som för bara några månader sedan opererade fast sitt bicepsfäste, drog axeln ur led när han skulle pressa hanteln. Han drog tillbaka axeln, och tackade för sig. Orsabjörnen kom tvåa, och Marcus Yngvesson knep tredjeplatsen.
Pressmedley
1. Martin Forsmark
2. Torbjörn Persson
3. Marcus Yngvesson
4. Johan Espenkrona
5. Ola Nilsson
6. Nedzmin Ambeskovic
7. Daniel Lindquist
8. Kim Gerhardt Holmqvist
9. Andreas Ståhlberg
10. Fredrik Svensson
Ok
Nästa gren var ryggmarodören oket. 430 kg skulle transporteras 20 meter. Johan Espenkrona må ha dialekten emot sig när det kommer till att göra sig förstådd, men när det kommer till att springa med tunga vikter är han som tidigare bevisat en av landets absolut bästa. Precis som i den inledande grenen fick han här en tid som som nästan hade kunnat stå sig mot världstoppen. En av dem som tillhör just världstoppen är Martin Forsmark som har tävlat i Världens Starkaste Man vid två tillfällen. Martin har en specialförstärkt polisbil (då han inte får plats i en vanlig Volvo-kombi), och således skulle man kunna tro att han inte är speciellt snabb utanför sitt arbetsfordon. Han har dock något som kallas för “jaga-cykeltjuv-till-fots-modus”, vilket tydligen går utmärkt att applicera även i strongman. Han rusade in i mål snabbare än någon annan och tog därmed sin andra grenseger för dagen. Fredrik Svensson plockade hem tredjeplatsen i grenen. Kim Gerhardt Holmqvist kände av skador efter oket, och tvingades bryta tävlingen.
Ok
1. Martin Forsmark
2. Johan Espenkrona
3. Fredrik Svensson
4. Marcus Yngvesson
5. Nedzmin Ambeskovic
6. Torbjörn Persson
7. Ola Nilsson
8. Daniel Lindquist
9. Kim Gerhardt Holmqvist
Marklyft
En strongmantävling utan någon form av marklyft hade inte varit värd namnet, och på förhand var det tänkt att årets final skulle ha en marklyftsstege där toppvikten skulle vara 380 kg. Efter att många människor på sociala medier hade skrivit arga kommentarer i versaler bytta styrgruppen ut grenen mot marklyft för max, vilket lugnade kritikerna. En av anledningarna till Facebookstormen var att vi nu har ett namn i Sverige som i somras drog 400 kg i marklyft raw, och som på träning har gjort en tvåa på 422,5 kg med dräkt. Johannes Årsjö drog 420 kg den 9 augusti 2014 under Europas Starkaste Man, och det har gällt som svenskt rekord sedan dess. Ingen har ens varit i närheten av att kunna matcha det rekordet, förrän nu. Nedzmin Ambeskovic har blåst fram som en marklyftsorkan det senaste året, och många hoppades få se ett svenskt rekord, trots tre tunga grenar i ryggen. Ingångsvikten var satt till 360 kg, precis som förra året. Då klarade nio av tio ingångsvikten. Det var bara Marcus Yngvesson som missade det året. I år var han tillbaka, sugen på revansch och starkare än någonsin. 360 kg åkte upp utan större bekymmer för Sävsjösonen. Han fick sällskap av ytterligare fyra atleter som alla stannade på 360 kg.
Torbjörn Persson, som är god för en sisådär 400 kg i marklyft, var här redo att slänga in handduken efter att inte ha kunnat återhämta sig efter grenarna. Han sa till Axklo att han måste bryta tävlingen, varpå Axklo svarade att han kan bestämma sig när det är hans tur att lyfta. Han gjorde som Axklo tyckte, och väntade ut tiden tills det var hans tur att gå ut. Efter en femminutersvila valde han att testa att lyfta, och klarade 360 kg galant. Han har en hyfsad lägstanivå, den gode björnen! Fredrik Svensson valde att göra ett försök på drömgränsen 400 kg, en vikt som han på förhand hade sagt att han skulle göra ett försök på. Han kanske inte hade jättemånga fler kilon i kroppen denna dag, men 400 kg gled upp! Riktigt imponerande! En annan som imponerade var lagens långa arm (-ar) som här valde att förbättra sitt tävlingspers. 410 kg låg på stången, och stången flög upp för Martin! Han hade säkerligen kunnat smäcka upp någon tia till den här dagen.
Till slut var det dags för Nedzmin Ambeskovic att bekänna färg. 422,5 kg, alltså 2,5 kg mer än det svenska rekordet, skulle lyftas från marken. Han hade känningar i ryggen (kanske inte så konstigt efter att ha avverkat tre tunga grenar), men han hade lovat sig själv och publiken att han skulle slå rekordet i finalen. Sagt och gjort, nu skulle han dra mer än någon annan svensk har gjort genom tiderna. Han taggade till, vacklade fram till stången och drog upp den utan att hitcha! Det syntes att han har kapacitet att dra betydligt mer under mer gynnsamma förhållanden. Kan vi få se 450 kg från Nedzmin nästa år?
Marklyft
1. Nedzmin Ambeskovic – 422,5 kg
2. Martin Forsmark – 410 kg
3. Fredrik Svensson – 400 kg
4. Daniel Lindquist – 360 kg
4. Ola Nilsson – 360 kg
4. Torbjörn Persson – 360 kg
4. Marcus Yngvesson – 360 kg
4. Johan Espenkrona – 360 kg
Medley (Fingal fingers och säckbärning)
Finalens näst sista gren var ett medley beståendes av Fingal fingers och säckbärning. Orsabjörnen Torbjörn Persson hade lyckats hämta andan efter marklyftet, och det behövdes inför en gren som denna. Torbjörn kan numer titulera sig gymägare, vilket har lett till ideala träningsmöjligheter för honom. Huruvida han har lyckats stuva in en så pass utrymmeskrävande utrustning som Fingal fingers i gymmet vet jag inte, men att han har flippat några fingrar tidigare gick det inte att ta miste på. Även de 120 kg tunga säckarna gick som en dans. Hörde du det, Tony Irving? Näst snabbast var Martin Forsmark, och Marcus Yngvesson fick ytterligare en fin tredjeplats i protokollet.
Medley
1. Torbjörn Persson
2. Martin Forsmark
3. Marcus Yngvesson
4. Johan Espenkrona
5. Ola Nilsson
6. Daniel Lindquist
7. Nedzmin Ambeskovic
8. Fredrik Svensson
Atlasstenar
Inför atlasstenarna hade Martin Forsmark redan vunnit tävlingen. Känner vi igen det scenariot från Johannes Årsjös tidigare prestationer? Det är lite synd att Martin, som verkligen hade prickat formen, inte fick möta Johannes. Det hade blivit en riktigt spännande batalj. Nu var Martin lite för bra jämfört med de övriga, vilket gjorde att den där riktiga spänningen om guldet uteblev. Trots att guldet redan var i hamn körde han grenen, och briljerade hem sin tredje grenseger för dagen. Arrangörerna visste också att guldstriden var obefintlig, så istället valde man att ha en slutstrid om silverpengen. Torbjörn Persson och Johan Espenkrona låg lika inför stenarna, vilket innebar att den av dem som var snabbast att lägga upp stenarna skulle få kalla sig för Sveriges näst starkaste man. Det blev ett jämt race fram till den sista stenen, men Torbjörn var säkerheten själv och kunde plocka hem silverpokalen. Johan Espenkrona har tidigare kommit fyra i finalen som bäst, så han var minst sagt nöjd med dagens prestation, trots att han föll på målsnöret.
Atlasstenar
1. Martin Forsmark
2. Torbjörn Persson
3. Johan Espenkrona
4. Marcus Yngvesson
5. Fredrik Svensson
6. Nedzmin Ambeskovic
7. Ola Nilsson
8. Daniel Lindquist
En annan som också var nöjd var Marcus Yngvesson som gjorde en fenomenalt bra insats och lyckades avancera från fjolårets jumboplats till en fin fjärdeplats i årets final. Nedzmin Ambeskovic gjorde en bra final, där marklyftet såklart står ut lite särskilt. Han är Sveriges bästa marklyftare någonsin, och Sveriges femte starkaste man. Ola Nilsson må ha varit startfältets lättaste man, men styrkan räckte långt. Han putsade till sin åttondeplats från förra året, och kom till slut sexa här. Fredrik Svensson gjorde en något ojämn, men väldigt bra, tävling. Hans 400 kg i marklyft hade räckt till en grenseger förra året, men räckte bara till en tredjeplats i år. Det säger en del om nivån på deltagarna. Fredrik avancerade från en niondeplats förra året till en sjundeplats i år. Daniel Lindquist kom till tävlingen som reserv, men gjorde det bra. Han visade att han hör hemma i en final, så bli inte förvånade om han är en av de ordinära finalisterna nästa år. Andreas Ståhlberg och Kim Gerhardt Holmqvist hade otur som fick skadebekymmer under tävlingens gång. Om de hade varit hela är jag säker på att de hade varit däruppe och nosat på medaljerna.
Trots en extremt hög nivå på atleterna fanns det en som var några storlekar för stor för de övriga. Med en jämnhet tävlingen igenom, och med toppar som ingen annan kunde matcha, vann Martin Forsmark äntligen sitt efterlängtade guld i Sveriges Starkaste Man 2018, och det i överlägsen stil. I samtliga grenar kom han topp-3, och på det vann han tre grenar. När han är såhär bra så känns Sveriges Starkaste Man nästan lite fjuttigt. Han hör hemma i internationella stortävlingar som Världens Starkaste Man, Europas Starkaste Man och Arnold Strongman Classic. Nu är han inte bara världens starkaste polis: han är också Sveriges starkaste man 2018!
Slutresultat:
1. Martin Forsmark – 56 p
2. Torbjörn Persson – 47 p
3. Johan Espenkrona – 46 p
4. Marcus Yngvesson – 40 p
5. Nedzmin Ambeskovic – 36 p
6. Ola Nilsson – 32 p
7. Fredrik Svensson – 28 p
8. Daniel Lindquist – 21 p
9. Kim Gerhardt Holmqvist – 9 p
10. Andreas Ståhlberg – 4 p
Finalen var välarrangerad, snygg och adrenalinfylld. Den alltid så fenomenala speakern Anders Axklo eldade på publiken, vars jubel lyfte taket på Kistamässan vid ett flertal tillfällen. Stämningen var magisk, precis som snacksbordet som stod backstage. Tyngre-gänget ska ha en eloge för ett lysande arrangemang rakt igenom!
Ett reportage om Sveriges Starkaste Kvinna 2018 kommer så småningom här på MAXstyrka.
