I våra kretsar finns det en utbredd fäbless för storvulna historiska filmer med tydliga vålds- och hjälteinslag. Inte minst de filmer som utspelar sig i sådan tid att man slogs med svärd, pilbågar, spjut och annat som gör sig bättre på film än bomber brukar vara populära. Det är allt från Braveheart till Vikings, och naturligtvis en hel del korstågsskildringar, mer eller mindre historiskt stolliga. En genomgripande företeelse i de som innehåller regelrätta slag av militär karaktär mellan hjältens underdimensionerade gäng och skurkens större och mer välutrustade armé är platsen för själva drabbningen. Påfallande ofta så ingår det i framgångsreceptet för vår hjälte att välja plats för sammanstötningen, och sedan på en mängd fiffiga sätt förbereda plasten. Fällor, diken, avståndsmarkeringar och annat som så småningom skänker segern, åtminstone av slaget till hjälten. Punkt 1.A är att se till att stå högt och anfalla i nedförsbacke, 1.B att ha solen i ryggen. Sedan kommer diken, gömda bågskyttar, spetsiga pålar, kusiner gömda i skogen och så vidare. I filmerna fyller det hela funktionen av att få någon slags logisk anledning till att hjälten kan vinna trots underläge, men det finns självfallet en viktig princip som är både historiskt belagd och självklar i livet i övrigt. Det är väldigt mycket enklare att vinna om du har omständigheterna med dig, än om du har dem mot dig.
Om vi flyttar det hela från TV-soffans drömmande till mera vardagliga frågor som hur man lyckas med allting som man behöver att lyckas med i livet så går lärdomen ändå att ta med sig, vare sig det gäller träning, relationer, yrkesliv eller något annat vi får kämpa med nu när inte svärd och grekisk eld är praxis längre. Vissa strider måste man ta för att i slutänden kunna lyckas med det man föresatt sig, det går aldrig att rationalisera bort. Man måste helt enkelt besegra sin motståndare, annars kommer man inte att lyckas. Men att man måste ta en strid, betyder inte att du inte kan välja när, och hur, du ska ta den. Ska man lyckas med att ta sin tunga basträning till en ny nivå så måste det tränas tyngre och hårdare, det är ofrånkomligt. Det går inte att välja bort. Men du kan välja bort att försöka köra ben på ett motionscenter med lite kabelmaskiner istället för ett riktigt gym med powerrack och benpress. Du kan inte välja bort att äta reglerat om du verkligen vill komma i form, men du kan välja bort att försöka äta reglerat från den lokala kinabuffén varje dag.
Du kan välja inte välja bort att prata med din partner om ni behöver reda ut er relation, men du kan välja att prata när du är på gott humör och utvilad, istället för när det bubblar över och du redan är grinig. En del omständigheter behöver du inte skapa, utan kan bara välja, som solen i ryggen, nerförsbacke och bra lunchställe. Andra måste du skapa, som spetsiga pålar, avståndsmarkeringar, barnvakt så att vuxentid skapas, och för all del, lite lyhördhet. Det blir mycket enklare att vinna om du väljer omständigheterna, istället för att bli ett offer för dem. Bibeln kallar det att vara huvud och inte svans. Det är rätt bra uttryckt.
