Det händer nu och då att jag blir anklagad för att märka ord, vilket naturligtvis är helt riktigt. Jag märker ord, eftersom jag inte har så mycket annat att gå på. Det är ändå rimligt att utgå ifrån att folk får stå för det de säger, och inte det de i efterhand påstår att de menade. En av många orsaker att man inte ska skolka från svenskan i skolan, det är bra att ha någon slags basal kunskap om vad orden man använder betyder. Säger man att man garanterar något så innebär det inte bara att man är övertygad om det, även om ordet har kommit att användas så. Om man garanterar att någonting fungerar så innebär det att man ikläder sig eventuella konsekvenser av ett misslyckande. Man övertar helt enkelt ett ansvar.
Dieter och träningsprogram brukar ofta förespråkas med garantilöften, även om man ofta skickar med brasklappar om nödvändig hängivenhet för att det ska fungera. Ibland formuleras det bara som en rekommendation, vilket för all del är lite mildare. Garantier och rekommendationer är förvisso inte samma sak, men de är kusiner. Jag har varit verksam i affärskretsar där man hålls ansvarig för rekommendationer och introduktioner man gör. Presenterar man någon som kommer med ett eller annat affärsförslag så hålls man därefter ansvarig för det hela. Det i sin tur leder med till att man är rätt försiktig med vad man presenterar för stollar, vilket är själva idén. Vill man inte stå för något så ska man inte presentera det.
Det är här vi kommer tillbaka till släktskapet med att garantera. Om du vidlyftigt garanterar att både det ena och det andra fungerar så får du inte bli förvånad över att folk avkräver dig lösningar på misslyckade projekt. Det kan bli ganska svettigt, och det duger inte att säga att du inte kan ansvara för det, när du innan sa att du kunde garantera att det fungerar. Har du sagt att du garanterar så får du finna dig i att avkrävas ansvar. Hur det ansvaret utkrävs kan naturligtvis upplevas väldigt olikt beroende på vem kravställaren är, det finns gånger när det kan bli väldigt påtagliga konsekvenser.
Tänk så oerhört mycket mer ordning det skulle bli på sociala medier om man faktiskt tvingades att ta ansvar för allt man delade vidare. Att dela något vidare är nämligen en form av rekommendation, och om man då betänker släktskapet med garanti så får man förhoppningsvis lite kalla fötter. Om du är så pass osäker att du inleder en delning på Facebook med ”Om det är sant så är det fantastiskt” så ska du inte dela alls. Det kan vara nyttigt att scrolla igenom sina gamla inlägg på sociala medier med tanken på att dina kontakter faktiskt känslomässigt och moraliskt håller dig ansvarig för sådant du har delat vidare. Upptäcker du att det känns jobbigt att läsa med den tanken så har du nog varit ute på fisarnas mosse, och det kan börja vara dags att ta lite ansvar för vad du håller på med.
