Just nu är jag inne i en period där jag tittar en del på HBO-serier, både Game of Thrones och Billions har jag berört tidigare, men eftersom mitt tittande går i stim så har det kompletterats med fler. Bland annat ett engelskt kostymdrama som heter Gentleman Jack. Nog så underhållande, men egentligen vill jag bara låna en replik från en pubmiljö som inte alls har med handlingen att göra. En full och relativt äcklig karl som slog både barn och hustru roade sig efter bästa förmåga på det lokala vattenhålet. Vid upptäckten av sin relativt prekära belägenhet så häver han ur sig till sitt sällskap, ”Vem av er är det som har skitit i mina byxor?!”. Nog så underhållande i sitt sammanhang, huvudsakligen på grund av sin absurditet. Det är bara det att när vi plockar uttrycket från sin bokstavliga betydelse och tänker oss som metafor, så är det helt plötsligt inte alls någon ovanlig företeelse att folk försöker sig på sådan projicering, som det kallas.
Folk kan dra till med så otroliga bortförklaringar för sådant de skäms för att det blir komiskt. Det här är en av de stora stötestenarna för mig när det gäller dopingärenden som ska diskuteras, överklagas vridas och vändas på i åratal innan det är slutavhandlat. Missförstå mig inte, rättssäkerheten är något man ska slå vakt om, den enskilde individen ska alltid kunna överklaga. Det är livsfarligt för ett samhälle där en dömande instans inte kan överklagas, därför att det är det första steget mot diktatur. Ibland blir dock bortförklaringarna så absurda att man undrar om det verkligen är den typen av övertydlighet vi ska lägga resurser på att bevisa ytterligare en gång. När folk som ska jobba med dopingprevention på fullt allvar börjar lägga fokus på att informera för att undvika det de kallar misstagsdoping så brukar jag sucka och ta mig för pannan. Självfallet är företeelsen teoretisk möjlig, men det är knappast där vi har de stora problemen. Dessutom bygger den tanken på en övertro på dopingpreparats effekt, det är knappast så att ett intag vid ett enskilt tillfälle har någon större effekt, det är inte för inte det kallas kurer. Det är något som görs med medveten upprepning.
Man måste göra samma misstag ganska många gånger i rad om det ska ha den effekt som man sedan åker fast för. I ett effektivt preventivt arbete så kommer man ingenstans genom att gå på dimridån och hålla på med att försöka bekämpa den. Den finns där just för att dra till sig uppmärksamhet, medan något händer någon annanstans. Men de flesta skäms med rätta när de åker fast, eftersom de just bevisat att de egentligen inte trodde på sig själva och sin förmåga. Det är att folk inte tror på sin egen förmåga som är problemet i långt större utsträckning än att de inte hade diskat shakern. Det är bara en av varianterna jag hört i långa utläggningar om möjliga förklaringar. Byxorna låg ju i omklädningsrummet medan jag duschade, kanske var det då någon sket i dem. Jo, vi förstår att du skäms, det är åtminstone ett sundhetstecken. Men hur skamset du än skrapar med foten så kommer den logiska slutsatsen för alla andra vara att det troligaste faktiskt är att det är du själv som har skitit i dina byxor.
