Vi är många som hoppas att livet liksom ska lösa sig själv om vi bara låter bli att blanda oss i. Just när det gäller våra egna liv är det särskilt korkat, eftersom vi i alla synnerhet är inblandade. Att som jag inte fatta något aktivt beslut om vad jag äter eller inte innebär märkligt nog inte att det inte påverkar mig, det gör det. Nu har jag länge levt med medvetenheten om att passivt val också är ett val, för att åtminstone själv behålla ansvaret för mitt liv, och inte försöka lägga det på någon omständighet. Ser man till om ett val är aktivt, som i ”jag ska verkligen äta kebabpizza ikväll” eller om det är mer passivt, som i ”vill du ha resten av min kebabpizza?” så gör det inget som helst skillnad på konsekvensen. Det är handlingen, inte avsikten som ger effekten. En promenad ger inte mer effekt för att den är avsiktligt inlagd som morgonpromenad än om den är förorsakad av soppatorsk i bilen. Att det bara inte blev av att gå till gymmet gör inte att den uteblivna effekten blir mindre, än att du bestämt dig för att inte gå till gymmet.
Ibland tror jag att vårt extremt individualiserade samhälle och vår stora valfrihet gör att lurar oss att tro att inget kommer att hända i vårt liv om vi inte väljer det. Det är ett märkligt självbedrägeri, för något kommer alltid hända oss, att undvika konsekvenser i livet ingår inte i valfriheten. Din kropp och ditt välbefinnande kommer hela tiden att påverkas av vad du faktiskt gör, inte vad du har fattat ett aktivt beslut om. Det vi till viss del kan styra är vad som händer oss. Livet kommer att röra sig framåt så länge det pågår, det är inte det dina val påverkar. Det är i vilken riktning det går du påverkar med dina val. Visst, precis som i en bil kan man släppa ratten ett tag utan att köra ihjäl sig, förutsatt att vägen är rak och inget hamnar under hjulen, men hur ofta går det att lita på att det är så?
När jag som 14-åring i Afrika provkörde en tjejs pappas pickup och voltade den så var det inte mitt beslut att köra av och totalkvadda bilen. Jag hade inte koll, hon satt bredvid, blev rädd och ryckte i ratten och så voltade vi. Det gick fort, utan att jag gjorde något aktivt val. Ett antal förnuftiga aktiva val tidigare hade gjort att det hela undvikits, att släppa ratten hade inte alls hjälpt. Varje gång du tänker att du ska ta tag i något så småningom, träning, kost eller annat, så finns det ett litet självbedrägeri av att frågan därmed inte ändrar sig förrän du fattar ett beslut om hur. Det gör det, bara inte det du vill. Det är bara det att du har gjort valet att låta ospecificerad konsekvens inträffa, eftersom du inte ville tänka på det nu. Mycket i livet kan man undvika, men det finns två saker vi alla måste göra, på något sätt. Välja och dö.
