MAXstyrka

Allt inom kraftsport

jun
28

Om inte nu, när? Om inte du, vem?

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Av alla mina mindre smickrande drag så är nog det att ständigt skjuta upp saker och ting bland de värsta. Jag har överhuvudtaget inget försvar, det är ett beteende som ständigt har ställt till bekymmerför mig, och fortsätter att så göra i livet. Visst finns det saker och ting som så småningom löser sig självt, men de sakerna är en absolut minoritet. Det mesta förblir olöst, eller löses så småningom av någon annan. Även om jag inte har något försvar, så kan det ju ändå vara till nytta att försöka förstå och förklara mig själv, utan att för den sakens skull försöka ursäkta mig.
Det som krånglar till det en hel del är att det inte alltid är samma orsak bakom uppskjutandet. En väldigt vanlig orsak är faktiskt ofta att man saknar kunskap eller kompetens, men inte riktigt tycker om att erkänna det. När det gäller att hålla ordning på sitt skrivbord så är det kanske det tydligaste exemplet. Jag har lärt mig en mycket bra tumregel, som jag däremot aldrig följer. När ett brev, utskrift eller annat papper av något slag dyker upp på bordet så ska man fatta beslutet om det på en gång. Ska det in i någon slags pärm eller arkivering för att det behöver sparas, ska det kastas, återvinnas, eller skickas vidare till någon annan? Eller ska det, ve och fasa, arbetas med för att färdigställas på något eller annat sätt? Bestämmer man det på en gång man får det så blir de aldrig liggande i i ospecificerad hög. Så gör inte jag, dessvärre. Högarna byggs upp. Så till vida är det ett lätt exempel, eftersom det är mitt skrivbord, det är knappast någon annan som ska ta tag i det. Det gäller också frågor som kost, träning, morgonpromenader och liknande där det inte rimligen kan påstås vara någon annans ansvar. Vill du bli bättre på mig att hantera sådant så måste du lära dig att svara på frågan: När?

Krångligare blir det när det gäller gemensamma saker, som hushållssysslor, föreningsfrågor, eller oreda på gymmet. Då tycker man ofta att nu är ett väldigt bra svar på när någonting ska göras, det är frågan om vem som hänger i luften. Att man inte tar tag i frågorna då beror ofta på att man mer eller mindre befogat tycker att det är någon annan som ska göra det. Vilket ofta beror på att det är någon annan som har ställt till det. Problemet då är att den som ställt till det uppenbarligen inte har hanterat det. Någon har inte lagt tillbaka 45-kiloshantlarna, gått ut med soporna, eller sett till att organisationen man har gemensamt fungerar. Då har man valet att försöka tvinga den man tycker borde göra det, vilket dels förutsätter att de alls är inom hör- eller räckhåll, dels att man faktiskt har kapacitet att tvinga dem. Det har man sällan, och om man då vill ha problemet åtgärdat så återstår bara svaret: Jag själv, på frågan om vem. Det är inget roligt, men oundvikligt. Frågan om vem och när är alltså inte så svår i teorin, däremot ruskigt svårt i praktiken. Lite som att lyfta riktigt tunga stenar. Det är inte vetandet som är svårt, det är görandet.

Share

Leave a Reply


*


Translate