Det händer att jag lyckas få med mig joggare, skidåkare, cyklister eller någon annan typ av konditionsspecialist till gymmet. Självfallet söker jag mig då så långt ifrån alla uthållighetsövningar som möjligt, jag vill ju inte riskera att hamna efter ett snöre i något träninspass. Nu är ju miljön på Sweden Barbell Club så beskaffad att det är svårt att hitta något där man har någon större nytta av långdistanslöpning eller liknande. Oavsett hur god kondition folk har i skidspåret så brukar det bli ett rätt intensivt flåsande efter några set med stenlyft. Det är kan naturligtvis tas som inteckning för att stenlyft är bättre än löpning, men det är så självklart så det inte behöver nämnas. Frågan som är mer relevant är varför det är så, och där hittar vi lite mer intressant att gräva i.
Nästan allting som man kan hålla på med i flera timmar använder en huvudsaklig muskelgrupp, och då är det primärt den muskelgruppen som kräver mer syre för att kunna hålla på. Eftersom målet för de som springer är just att kunna göra det länge och fort, så är de intresserade av att minimera syre- och energiåtgång för att kunna göra det hela längre. Man söker en så effektiv löpstil, eller vad man nu håller på med, som möjligt. Mest meter på kortaste tid med minst åtgång av energi, helt enkelt. Vilket naturligtvis är helt logiskt, givet att det är det som är målet. När någon som gör detta provar på något som stenlyft, eller någon annan flerledsövning som involverar många muskelgrupper, så finns det inget sätt att göra det energieffektivt. Momentet är helt enkelt tillskapat för att vara så krävande som möjligt, och det gör att den som inte har tränat på det kan få lite jobbigt att hålla hela kroppen med syre samtidigt. Vilket ju är hela poängen, det ska vara jobbigt.
Om man nu som det stora flertalet av oss tränar för att bli starkare och se vad vi förmår, så blir det ju väldigt motsägelsefullt att försöka göra det på ett energieffektivt sätt. Har man dessutom som jag en dragning åt det feta hållet så vill man ju dessutom att det ska gå åt så mycket kalorier som möjligt när man väl gör något. Att då försöka komma på hur man lyfter något på ett lättare sätt är ju direkt kontraproduktivt. Om jag vill bli starkare, smalare, snyggare, trevligare och allt annat fint så gränsar det ju till idioti att försöka förändra min träning till att gå lättare utan att jag blivit just starkare och uthålligare. ”Det blir lättare om man…” är inget du ska säga i början på ett träningspass om avsikten är att utvecklas. Om avsikten är att lyfta tyngre sten utan att bli starkare, då kan du hålla på med klister och sån skit. Remmar är jättebra om du vill kunna lyfta mer utan att få starkare grepp. Så sök gärna sådana lösningar där det blir lättare, om resultatet är viktigare än utvecklingen. Vi andra kommer att fortsätta att försöka göra det så svårt som möjligt. Vi är inte intresserade av ett fint löpsteg, vi vill bli starkare.
