Jag kanske ska förtydliga innan ni läser vidare att jag bett Kalle om lov att skriva den här krönikan. Jag respekterar nämligen Kalle. Han är en av mina bästa och äldsta vänner, och någon av mina vuxna barn kallar honom farbror Kalle. För övrigt något att betänka om man någon gång skulle få för sig att vara elak mot mina barn. Det är inte bara en långsint pappa, det finns farbröder också.
För er som inte förstått det så är det alltså Kalle Lane jag avser. Han är kanske den i Sverige som tydligast i sitt personliga varumärke förkroppsligar konceptet strongman. Under de årtionden jag hållit på runt styrketävlingar så har det ibland blivit pinsamt uppenbart att det inte gäller alla som fått för sig att tävla i styrka. Det finns en del som har varit veka, både i psyket och hedern. Något man på inget vis kan påstå om Kalle. Han har inte gnällt, han har inte hävdat att någon är skyldig honom något, eller tyckt att någon annan ska ta ansvar för honom.
Därför blir det också naturligt när ett sponsoravtal avslutas med MM Sports att Kalle tackar offentligt, och förklarar att han ändå kommer att använda produkter därifrån, då han tycker de är bra. MM Sports har till min kännedom alltid varit ett bra och hederligt företag, och så tycks fallet vara även nu. Det har funnits en överenskommelse mellan två starka varumärken om samarbete som nu har nått vägs ände, de tackar varandra och går vidare. Mycket vuxet och naturligt. Någon skuld kvarstår inte dem emellan.
Därför blir det lite märkligt när följare på sociala medier i någon form av missriktad lojalitet med Kalle på olika sätt intygar att de nu absolut aldrig mer tänker ha med MM Sports att göra. Dels för att Kalle inte behöver ett kosttillskottsföretag som förmyndare och beskyddare, han är vuxen att själv sköta sitt liv och karriär. Dels det enkla faktum att MM Sports faktiskt i högre grad än övriga branschen faktiskt bejakat Kalles status och varumärke och under några år avtalat samhörighet med honom. Det har inte övriga branschen gjort, om nu lojalitet med Kalle ska vara det som driver. Själv handlar jag inte träningskläder och kosttillskott beroende på vem de har avtal med, utan på vad jag tycker om deras produkter och tjänster. Således har jag en del träningskläder från MM Sports som jag avser att fortsätta nöta på, i alla fall tills de börjar se ut som de ibland luktar. Jag tar inte på mig ansvaret att moraliskt indriva en skuld till Kalle, en skuld som för det första inte finns, och för det andra är Kalle vuxen att själv hantera vid behov. Sådan är nämligen min syn på min store, hårige vän. Han har aldrig tyckt att någon är skyldig honom något, utan ansvarar själv för sitt liv och sin karriär. Det gör han bättre än någon annan, han är nämligen vuxen.
