I det att vi håller på att forma en ny fungerande struktur för armbrytning i världen så blir det stundtals ganska uppenbart för mig att jag har blivit hemmablind när det gäller svensk föreningstradition. Från den allra minsta frimärkssamlarförening ända upp till vår lagstiftande församling så sitter det i ryggmärgen på oss att det är medlemmarna som bestämmer. Sedan är vi stundtals osams om vilka medlemmarna är, och vilka som därmed ska få vara med och bestämma, ibland saknas ju tydliga regler för det. Men att det är medlemmar som ska bestämma, det är vi drillade i sedan elevråden på mellanstadiet. Bra så, det är i alla min uppfattning att det är det minst dåliga av system.
Jag upptäcker dock i internationella kontakter att det för en hel del andra länder är en främmande och märklig tanke. Jag håller just nu igång samtal med folk från minst tre olika länder som vill att jag ska bestämma vem som får sköta armbrytningen i deras land. Jag tycker att det känns lika besynnerligt som det låter, och försöker med i mitt tycke änglalikt tålamod förklara att det får faktiskt armbrytarna i respektive land bestämma själva. I minst ett av fallen så kryper det fram att armbrytarna tränar och tävlar i något annat armbrytargäng i landet än just den som talar med mig. Vilket faktiskt är en väldigt enkel och påtaglig tillämpning av demokrati som inte ska bestridas. Om ingen håller någon röstning om hur något ska göras utan bara kör på ändå, så kommer folk ändå att rösta. Med fötterna. Man går helt enkelt dit man tycker att det är bra, eller minst dåligt i somliga fall. Eller så väljer man att inte gå, eftersom man tycker att det är bra där man är, det är också en röst.
Just nu håller Tyngre på att rulla youtubeserien från Sveriges Starkaste Man med en gren i taget, och det jag har sett hitintills så har varje avsnitt fler tittare än de sista årens strongmansändningar på Eurosport. Inget konstigt i det, linjär TV går sin död till mötes, och den som menar sig äga den ena eller andra sändningsrättigheten håller på att tappa greppet. Hur kan Tyngre då göra det de gör? Har de skrivit långa svåra kontrakt som rättighetsbolagen brukade skrämmas med? Helt enkelt för att makten ligger där folk tror att den ligger, för att citera Game of Thrones. Om alla tittar på något på en youtubekanal så är det en röst på den youtubekanalen. Om alla inblandade och deras mostrar köper biljett till finalen i Solnahallen så är det röst på Solnahallen. Om du som jag har som hobby att försöka styra upp saker och ting inom en sport så är inte det första att försöka ta reda på vad folk vill rösta på. De flesta människor tycks inte vilja rösta alls om så enkla saker som armbrytning eller strongman. Det första man ska titta på är vad folk väljer att göra, eller inte göra. Det är nämligen den viktigaste rösten.
