Jag har under årens lopp, ända sedan jag först träffade min alltför vulgära (men ack så söta) radiokollega Jimmie Trywall, fått utstå gliringar, hån och kommentarer som kan beskrivas som regelrätt mobbning. Trywall har sedan en tid tillbaka startat en folkrörelse där hashtaggen #starkareänandreas fungerar som en slags slogan. Allt från hans egna barn till elitsatsande kraftsportatleter ingår i just nämnda rörelse. Anledningen till att Trywall startade det här är att han anser att jag, i motsats till honom, hellre skulle ta något så trivialt som en sovmorgon än att släpa mig till gymmet kl. 04:30.
Kritiken har förvisso varit befogad; jag sover hellre än att träna, och jag skulle aldrig i mitt liv prioritera tidig morgonträning framför en sovmorgon. Visst, jag har ett komplett hemmagym med fler stänger än jag har fingrar på högernäven och fler hantlar än Trywall kan räkna, så jag behöver inte åka någonstans för att ta mig till ett gym, men mitt sovrum är lika komplett som hemmagymmet, precis som köket, tv-rummet och alla andra rum i min villa. Det kanske låter som att jag är en träningsmotståndare, men det kunde inte vara längre från sanningen. Jag älskar att träna – när lusten faller på, när tid finnes och när jag ligger i fas med allt annat. Allt har sin tid, har jag hört.
Under en genomsnittlig vecka brukar ändå hinna med 3-4 pass så att kroppen blir någorlunda genomtränad. Det brukar hålla i sig i några veckor, i bland månader, till en oförutsedd händelse bryter sviten. Klossen i maskineriet kan vara en skada eller någon sjukdom som tvingar mig att avstå träningen i några veckor. Uppehållet brukar sedan bli några veckor till i förebyggande syfte. Det är väldigt viktigt att man inte börjar träna för nära inpå, har jag hört.
Men nu har jag bestämt mig för att äntligen ta tag i träningen igen. Nu ska träningen tas till nya höjder. I dag rev jag av årets första gympass vilket blev ett snabbt och lätt discopass. Man ska ju börja lätt för att inte åsamka sig skador, har jag hört. Jag har också importerat ett par dämpade löparskor av amerikanskt märke som ska vara bra som man vill springa så mjukt och smidigt som möjligt. När man är halvvägs till 70 behöver man dämpade skor förstår ni (man är ju inte 34 år längre), annars kan knän och rygg ta stryk, har jag hört. Tyvärr är det inget bra löparväder ute just nu, men så fort det blir lite varmare ute ska jag snöra på mig dojorna och ge mig ut i löpspåren…
Nu har jag raljerat färdigt. Det är dags att lägga sig i mitt kompletta sovrum och sova. Det får allt bli en vilodag i morgon. Det är så lätt att man blir övertränad, har jag hört.