En av konsekvenserna av att jag numera går runt med ett aktivitetsarmband med både GPS och pulsmätare i är att jag får en massa information om mig själv och mina beteenden som ersätter tidigare ogrundade teorier. Låt vara att datamängden inte är i den nivån att mina vänner som läst på högskola skulle kalla det för evidensbaserat, men det är i alla fall betydligt mer grundat än tidigare gissningar och antagande.
När jag för länge sedan försökte utbilda mig till bilmekaniker lärde mig min mycket tyske lärare en viktig princip om förbränningsmotorer, eller i alla fall bensinmotorer. Om det finns bränsle, syre och kompression så måste det tända. Kanske inte gå rent, men tända gör den då. Gör den inte det så saknas någon av faktorerna, och då är det bara att börja isolera för att hitta problemet. Det var märkligt nog inte länge sedan det gick upp ett förklaringens ljus för mig, och jag insåg att samma princip var tillämpar på fysiken.
Nu finns det säkert en massa förståsigpåare som tycker att jag förenklar och generaliserar, och det är lite annorlunda med kroppen, det finns fler faktorer och så vidare, men de får lugna sig. Tanken att någon större förbränning ska äga rum utan att syretillförseln och belastningen ökar är väldigt naivt, och kan i princip bara underhållas av den som vill undvika att öka belastning och syretillförsel. Det är här aktivitetsarmbandets krassa sanning kommer in. Om jag ägnar mig åt det förhoppningsfulla kallar vardagsmotion så händer det ingenting med kaloriförbränningen. Skillnaden mellan att vila eller stöka omkring lite hemma och en promenad i maklig takt utan höjd puls är för liten för att vara relevant. Detta styrks också av alla år som jag levat här i Stockholm där promenerande faktiskt alltid har varit vanligt förekommande, medan fettförbrännande och därmed viktminskning lyst med sin frånvaro. Trots mycket dagligt flanerande så har jag fortsatt att vara fet som en kakadua. Det här syns också på alla de som styrketränar år ut och år in utan utveckling. Det kroppen klarar att göra på tomgång i nuvarande skick kommer den också att göra utan att förändras.
Om en muskel inte behöver växa för att klara av det den utsätts för så gör den inte det. Om kroppen inte behöver bränna mer bränsle för att klara av det den utsätts för så gör den inte det. Vardagsmotion i all ära, det är naturligtvis bättre än att ligga på soffan och få liggsår, men tror du att något ska förändras utan ansträngning så lurar du dig själv. Att bli andfådd är ett tecken på att kroppen behöver syre för att förbränna energin som belastningen kräver. Blir du inte andfådd så är det för att kroppen inte behöver mer syre, för den behöver inte bränna mer, eftersom den inte utsätts för någon belastning. I det stadiet gör kroppen inte av med mer kalorier än du får i dig av doften från grillköket, hur hälsosamt du än tycker att det låter med vardagsmotion.
