Det är nog betydligt fler som har hört talas om prinsessan på ärten än som faktiskt har läst boken. Själv var jag ett mycket märkligt barn, och läste alla sådana sagor i ursprungsversionen också, som oftast är betydligt mer vuxeninriktade än sentida bilderböcker tenderar att bli. HC Andersen har några sådana sagor, där man helt missar sensmoralen om man bara tar titeln och hittar på sin egen. Den fula ankungen handlar inte primärt om att acceptera de som är olyckligt lottade och utanför, utan om att förstå att den du tycker är annorlunda kanske bara ligger på en annan tidkurva, och inte alls är olyckligt lottad, tvärtom.
Likaledes handlar inte prinsessan på ärten primärt om någon som sjåpar sig och måste ha det bekvämt. Det har istället att göra med hur man känner igen någon för vad de är, trots att en del i omgivningen inte talar för det. Alla som på riktigt har vant sig vid en miljö eller ett beteende märker nämligen av om något är annorlunda. Det var det som hände i Prinsessan på ärten. En regndränkt flicka som påstod att hon var prinsessa fick sova på 20 madrasser och 20 duntäcken, men med en ärta gömd inunder. Hon utsattes helt enkelt för förhållanden som avvek från det hon vant sig vid, och reagerade på det.
Ska du veta om något känns fel i din träning så måste du veta hur det känns när inget är fel. Vi är många som har roats av nybörjare som vi har tagit med till gymmet som undrar om det verkligen ska kännas så här. Det är ju en fråga som är svår att besvara, eftersom man inte riktigt vet vad det är de känner. Det troligaste och vanligaste svaret är naturligtvis att det ska kännas så, håll käft och lyft. Lite riskabelt, men troligen det rimligaste. Däremot den som tränar mycket vet precis hur det känns, och därmed också när något känns annorlunda. För den som känner sin kropp lika väl som prinsessan i sagan känner sin säng så krävs det ingen stor ärta för att det ska störa. Det hjälper inte att vara lyhörd för sin kropp om man inte vet vad det är man hör.
Mina egna stapplade försök till kardioträning är än så länge långt ifrån något princesstadium. Jag har ärligt talat ingen aning om hur det ska kännas, vilket häromkvällen ledde till att jag överdrev det hela och blev liggande raklång i flera timmar när jag kom hem i ett försök att få andningen att bli normal. Visserligen en relativ framgång, eftersom jag för någon månad sen inte ens hade förmått att sätta mig i det tillståndet med hjälp av kardio. Det hade dock varit bättre om jag vetat hur det skulle kännas under själva joggingturen.
Jag får helt enkelt jobba på att lära mig det på det enda sätt som går, och det är att hålla på i rätt miljö så mycket att jag vet hur det känns när det är rätt. Då vet man att något är fel när det inte känns så.
