När man jobbar med försäljning inom media i våra tider så åtgår en väldig massa kreativitet och arbete till att på nya områden försöka vinna det man tappar på de gamla. Folk läser inte riktigt så mycket papperstidningar längre, som bekant. Eftersom det här inte ska handla om mediastrategi, så låt oss för enkelhetens skulle säga att det bara handlar om digitalt eller trycksaker.
Att försäljningen digitalt under någon eller annan månadsbudget ökat med några hundratusen känns jättebra, tills dess att man också ser att de vanliga trycksakerna har minskat med dubbelt så mycket. Det kan kännas tröstlöst. Precis som de försiktiga framsteg man tyckte sig ana i utvecklingen runt Coronapandemin och de restriktioner det innebär helt kom av sig när den plötslig ökningen gjorde att allt skruvades åt ännu mer.
Jag tror att en av de vanligaste orsakerna att människor ger upp, i arbete, livssituation, träning eller vad som helst för den delen är när en försiktig framgång till synes helt raderas ut av en påföljande motgång. Det är i mångt och mycket begripligt, eftersom det känns som om allt man har gjort har varit i onödan. För att hitta tillbaka till någon form av livsglädje i eländet, vare sig det beror på bakslag i träningen, plötsliga utgifter när man äntligen hade en slant över, så är det centralt att komma ihåg en sak. Hade du inte gjort det du gjorde så hade det varit ännu värre.
Jag ska vara övertydlig. Hade du kanat tillbaka två steg utan att ha tagit ett framåt så hade du nu varit tre steg bak, inte två. Hade du inte haft lite pengar över när den oväntade räkningen kom så hade du hamnat på inkasso. Hade du inte kommit igång med träningen innan du gjorde dig illa så hade du varit både klen och skadad, istället för bara skadad.
Om vi ska tillbaka till pandemin så blir det ännu tydligare och allvarligare. Hade ökningen tack vare folks slarv kommit i slutet på våren när det redan var fullt i respiratorer och intensivvårdsavdelningar så hade det inte bara känts jobbigt, då hade många fler dött. Att vi tack vare kloka och kunniga människor lyckades kravla oss framåt ett steg under sommaren gör att vi inte hamnar riktigt lika långt bakåt när det släpper och glider.
Det är alltid jobbigt att tappa mark, att utvecklingen stannar av eller till och med går bakåt. För att hålla den totala tröstlösheten från dörren måste man ibland med viljekraft fokusera på det man ändå vunnit innan man tappade. Det var riktiga segrar, riktiga framgångar. Utan dem hade läget varit ännu värre, och kampen att vinna i det långa loppet varit ännu svårare. Ja, det är jobbigt att förlora det man förtjänat med blod, svett och tårar, men då har man ändå något att förlora. Har man inte det så går man under när motgångarna kommer.
