Med mitt allt mer tilltagande nörderi gällande allt som är mätbart runt min fysiska form följer en del insikter. Somliga av mer spekulativ karaktär, och andra som i alla fall återkommer så pass ofta att jag för egen del törs anta ett mönster. Det skulle säkert inte räcka för Gudiol eller andra mer vetenskapliga individer, men för mig duger det.
Det första man kan säga om dagsform är att man måste ha en någorlunda bild av vad man egentligen förmår för att kunna säga hur dagsformen är. Om man aldrig har provat ett visst moment eller övning så kan man inte påstå att ett mindre tillfredställande resultat beror på dagsform.
Man måste ha en bild av vad som är ett genomsnittligt resultat för att veta om det är en bra dag eller inte, helt enkelt. Numera vet jag att jag kan lyfta en 110 kg sten, men också att det kan hända att jag bommar på den. 100 kg kan jag just nu inte bomma på om inte något är fel, och 120 kan jag inte lyfta oavsett omständigheter. Det är inom det spannet jag kan definiera dagsform.
Detsamma gäller den numera tilltagande löpningen. På en flack bana kan jag springa 5 km på en kilometertid av 4.45 min, men kan också misslyckas med det. 4.30 min klarar jag inte hur jag än försöker, och om jag verkligen gör vad jag kan så är långsammare än 5 min osannolikt, undantaget ryggsäckar och trafikhinder.
Det blir lite mycket siffror, men det är verkligen nödvändigt att ha så pass mycket information om sin egen förmåga för att tala om dagsform. När du väl är där att du verkligen vet vad som är dagsform och inte, så kan du börja kika efter vad det är som orsakar den där dagsformen. I stensammanhang tycks det för mig finnas ett samband mellan kroppsvikt för dagen och lyckat lyft eller inte, vilket ju är logiskt. Det skiljer något kilo kroppsvikt mellan bom och lyft. Det är säkert inte hela orsaken, men det är logiskt att det bidrar.
I löpningen tycks en stor faktor vara vila dagen innan, mina bästa prestationer har dykt upp dagen efter att jag inte sprungit alls, och mina sämsta när jag sprungit varje dag två veckor i sträck utan någon vilodag. Lärdomen är att om jag vill lyfta tung sten är att se till att ha gott om mat och vätska i kroppen, och om jag vill springa snabbt så ska jag vara utvilad. Förra helgen kombinerade jag de två faktorerna genom att vila på lördagen, äta mycket mat och till och med dricka mycket öl i bastun på kvällen, med följden att jag satte ett personbästa över 12 km på en rätt kuperad väg på landet på söndagen.
Allt detta kan självklarheter, men det blir nödvändigt att ha i åtanke för att inte börja använda dagsform som en ursäkt i största allmänhet. Att jag numera bommar på pinsamt låga vikter i marklyft beror inte på dagsform, eller att jag ätit för lite dagen innan. Det beror på att jag tränar för lite marklyft.
