MAXstyrka

Allt inom kraftsport

En av de gångna årets mer utbredda trender tycks ha varit vinterbadande, i alla fall om jag ska döma av flödet på mina sociala medier. Innan det vart lika utbrett och folk drog sig för att kasta sig en isvak så framhärdade förespråkarna i hur hälsosamt det var. Jag har alltid avfärdat med att det lika gärna kan vara ett bevis på motsatsen. Det faktum att man bara träffar kärnfriska vinterbadare behöver inte betyda att plumsandet är orsaken. Det är precis lika troligt att alla som varit sjukliga helt enkelt dog av det, och att det är därför den kvarvarande population verkar så friska. En utgallring, helt enkelt.

Samma argumentation som vinterbadarna driver återkommer på många områden, bland annat i ett försök att uppmuntra folk som har det svårt. En kvasiklok tanke som är tänkt att styrka och uppmuntra människor är att man inte råkar ut för mer än man klarar av. Hur god avsikten än är så är det ren o skär lögn. Både vår tids och historiens kyrkogårdar är fulla av sådana som inte klarade av det de råkade ut för. Under pandemin har vi förlorat många som inte klarade det de råkade ut för. Psykiatriska institutioner är fulla med folk som inte klarade av det de utsattes för, liksom självmordsstatistiken.

I mitt enda besök i Los Angeles för några år sedan så blev bilden av trasiga drömmar bland uteliggare, tillfälligarbetande och arbetslösa tydligt. De klarade sig inte i drömfabriken. Tror ni inte att vägen fram till Kinas olympiska trupp är kantat av barn och ungdomar som inte klarade av det och kastades åt sidan?

Den märkliga mekanismen vi har för att värja oss från den här kunskapen är att man ju inte har träffat eller hört om dem som misslyckades, och därför kan vi förtränga det. Det ligger i sakens natur, den som inte överlevde kan vi inte träffa, de finns inte mer. Den som kanske överlevde men misslyckades är sällan lika angelägen att prata om det som den som lyckades.

Jag har faktiskt en poäng med den här till synes mörka synen på tillvaron, och jag tror kanske att den är nödvändig att lyfta fram framför allt i ett så skyddat land som Sverige. Alla klarar inte allt, och man klarar det definitivt inte bara för att man utsätts för det.

Kanske är det viktigaste att komma ihåg i hur vi förhåller oss till människor som behöver vår hjälp. Det kommer inte automatiskt att bli bra oavsett vad som händer, och man kan inte lämna behövande människor med ett intygande om att det kommer att ordna sig.

Folk går sönder och dör av sådant de utsätts för, eller utsätter sig själva för. Det är därför vi ska hjälpa andra, och se de som går sönder, för att det faktiskt spelar roll. Vare sig det är steroider, fattigdom, sjukdom, alkohol eller något annat som tvingat ner dem på knä. Om ingen hjälper dem på fötter så kommer ingen mer att höra talas om dem heller.

Share

Leave a Reply


*


Translate