En sak som blivit allt tydligare för mig i och med att jag börjat med regelbundet springande är att det inte alltid är binärt om något går eller inte. Frågan om det går att springa 5 km på under 23 minuter idag är med andra ord inte en ja eller nej-fråga. Givet att det inte föreligger någon skada eller tidigare insats den dagen så går det nog alltid att lösa numera, men frågan är till vilken kostnad.
Det här är ett resonemang jag känner igen från elitutövande vänner tidigare i livet, som jag då har haft lite svårt att förstå mig på. Antingen kan du dra 300 i mark, eller också kan du inte, var min tanke. Så är det naturligtvis inte i verkligheten, och ju närmare gränsen för din fysiska förmåga, desto mer blir det en kostnadsberäkning som avgör än någon bedömning av den teoretiska förmågan.
Det är förmågan att skilja på detta som också är grunden för all metodik i träningsprogram. Bara för att du kan lyfta mer idag, så innebär det inte att du ska göra det, eftersom du kommer att få betala priset senare. Eftersom jag är mitt inne i ett bänkprogram skapat för mig av styrkevärldens egen rainman Josef Eriksson, så vågar jag inte lyfta något bröstrelaterat om det inte står i programmet. Om jag nu har vänt mig till Sveriges ledande kompetens på bänkpress för att få veta vad det kostar i insats att bli bättre i bänk, så kan jag ju inte samtidigt lägga de resurserna på annat, det vore ju hål i huvudet. Jag kan gå ner och maxa i bänk för att imponera på nån när jag vill, men det är inte gratis, och då kommer jag inte att ha resurser till det jag tänkt att de ska räcka till. Fotnot, med maxa i bänk avses tyvärr fortfarande så få kilon att jag inte vill skriva ut dem här, men principen är densamma.
Tar vi med oss kunskapen till andra områden, till exempel relationer, så finner vi att mycket skulle vara vunnet på att komma ihåg att bara för att något går så är det inte gratis.
Man kan sluta vara kontaktbar för sin partner under fotbolls-EM, de flesta relationer håller nog för det. Men om man tror att det är gratis så bedrar man sig. Det kostar i tålamod och tid, och det kan finnas väldigt lite sådant kvar om något annat skulle dyka upp som du vill prioritera.
De av oss som har jobb under eget ansvar, eller som jobbar hemma numera behöver också komma ihåg det här. Kan jag ta en promenad och ta en glass på arbetstid om jag vill? Ja, men det är inte gratis. Om något viktigare händer av privat karaktär som du skulle vilja ha rörelseutrymmet till så kanske du upptäcker att du kanske inte skulle ha gjort det där uttaget för en promenads skull.
Hela principen kanske uttrycks enklast med den bittra insikten de flesta oss drabbades de första gångerna vi som unga fick lön och trodde vi var rika. Bara för att man har pengar på kontot så betyder det inte att man har råd.
