För alla oss som under livet nu och då har fått träningsryck så är invändningarna från omgivningarna välbekanta. Överdriv inte, dra inte på dig några skador, ta det lite lugnt, du vet väl att man kan bli övertränad. Allt det där är ju naturligtvis sant, men det skulle klinga med lite mer trovärdighet om det verkligen kom från folk med egen erfarenhet av just överträning. Visst har det väl hänt att kunniga människor också varnat, men det är betydligt vanligare att just den här typen av invändningar kommer från soffsittare. Folk som tro att andfåddhet eller träningsvärk är tydliga tecken på överträning och ska undvikas till varje pris.
Det ligger självfallet i farans riktning att man struntar i varningen från folk som undviker trappor och motlut.
Min erfarenhet är att det faktiskt blir lite självreglerade, både när det gäller risken att jobba för mycket eller att träna för mycket. Det kanske inte är så för alla, men för mig har det definitivt blivit självmarkerande. Eftersom jag är både tidsoptimist och bekräftelsejunkie, så tror jag ofta att jag ska lyckas med att få in mer jobb och uppdrag under en vecka än vad jag ursprungligen planerade. Tankegången är att man vet om en massa luckor i veckoschemat som säkert kan fyllas på och användas vid behov. Erfarenheten visar att så är det inte, i alla fall inte för mig. Inte så att jag förstår mig på att säga nej, så klok är jag inte.
Däremot så reglerar min fokuseringsförmåga det här själv. När det är fullt så får jag helt enkelt ingenting mer gjort, hur mycket jag än ljuger för mig själv. Kanske är jag så lyckligt lottad att jag har någon slags säkerhetsventil, jag vet inte. När det är fullt så är det helt enkelt fullt, och istället för att jobba ihjäl mig får jag försöka förklara för mig själv och andra varför det jag trodde skulle bli gjort inte är det. Det är nog ändå bättre så i slutänden.
I träning kan man se detta både i stora cykler över många veckor, men också i det enskilda passet. När jag håller på och loggar bänkpassen i min träningsklocka för att hålla ordning på vikter och set så får jag i slutet på passen en fascinerande sammanställning. Dels över den totala mängden kilon man lyft, det är alltid osannolikt mycket eftersom allt läggs ihop. Men också över tid använt i faktiskt lyftande kontra passets totaltid. Det brukar röra sig om ca 15 minuters lyftande på 1-1,5 timmars pass. Det här kan vara sjukt frustrerande när man har bråttom, det är alltså över en timme som man i teorin kunde ha använt till något annat under tiden. Men det är bara teori, för alla som tränar styrka på riktigt vet att kroppen inte vill ha kortare vila mellan seten. I mitt fall åtgår det alltså en timmes insprängd vila för att få till 15 minuters lyftande. Min poäng är att när träning och arbete görs ordentligt, så kommer kroppen och psyket att kräva den nödvändiga vilan oavsett vad du tror att du vill.
Min lösning är alltså att träna och jobba hårdare när det är det du gör, så kommer vilan att uppstå av nödvändighet. Så är det i alla fall för mig.
