MAXstyrka

Allt inom kraftsport

aug
06

Drömmen om den ultimata auktoriteten

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Både när man arbetar inom förbund, tränar enligt olika coachers upplägg eller till och med i livsåskådningsfrågor så möter man de som längtar efter absoluta termer. De som inte tycks kunna fungera utan att hänvisa till att någon annan har sagt.

Man skyller ofta på att den man lyssnar på har större kunskap och därför bör få bestämma, och så kan det naturligtvis vara. Josef Eriksson kan onekligen ohemult mycket mer om bänkpress än vad jag kan, och därför följer jag det program som han har lagt upp åt mig, än så länge med gott resultat, relativt sätt. Det innebär därmed att jag också lägger ansvaret på honom vad det rör min bänkträning, med den logiska konsekvensen att jag själv har mindre ansvar.

Det är här jag tror att vi närmar oss pudelns kärna. Längtan efter en auktoritet som pekar med hela handen är i huvudsak längtan efter att slippa ta ansvar. Om jag bara har gjort som jag blivit tillsagd så är jag utan ansvar, väl? Nej, du är ju inte det. Det finns inte en krigsrättegång i världen, oavsett vilka monstruösa förbrytelser mot mänskligheten som har begåtts, där inte det huvudsakliga försvaret har varit ”vi lydde bara order”. Det duger faktiskt inte som försvar i den abyss av mörker och ondska som krig är, och det duger inte som försvar i betydligare grundare hål heller.

Jag bör bara följa Josefs bänkprogram om jag själv tror på det, och gör bedömningen att det verkar vara rätt väg mot avsett mål. Har jag frågetecken runt det så får jag fråga tills jag förstår. Än så länge har några sådan frågetecken inte uppträtt.

När det gäller organisationer, föreningar och förbund som har gemensamma regler så är det samma sak. Regler som man inte förstår ska man fråga om, inte blint följa. Om ett par veckor hålls en rätt stor armbrytartävling i Norge, dit jag ämnar åka. Norsk och svensk armbrytning har gjort olika bedömningar runt vilka påhitt man ska acceptera från ett internationellt förbund, i huvudsak i frågan om vem som får tävla var.

När idrottare för drygt två år sedan aktivt hindrades från att utöva sin sport på godtyckliga grunder tog Sverige, Finland, Kanada och en mängd andra länder sin Mats ur skolan, och formade istället en organisation som tillåter folk att tävla var de vill.

Norge gjorde en annan bedömning, men har inför tävlingen om ett par veckor hedersamt utmanat det godtyckliga påfundet med att hindra folk att tävla, och förklarat att alla är välkomna. Eftersom både den svenska styrelsen och styrelsen i den internationella organisation vi nu tillhör har som ledstjärna att folk är fria att tävla hur de vill, undantaget dopingförseelser, så är det med deras goda minne jag åker till Norge för att se om det stämmer som de har sagt. Får jag tävla så kvarstår frågan varför halva armbrytarvärlden skulle stängas av för två år sedan. Får jag inte tävla så kvarstår behovet av att reglera vem som får tävla var utan annat argument än att man är den absoluta auktoriteten. Den som kräver blind lydnad under hot av konsekvenser. Heder åt Norge för att de nu i alla fall ställer frågan.

Share

Leave a Reply


*


Translate