Strax efter sjutiden på lördagsmorgonen den 14 augusti stod min gamla (men ack så mustiga) parhäst Jimmie Trywall på uppfarten utanför mitt hus. Vi skulle nämligen åka ner till Sjöbo för att bevittna den anrika tävlingen Skånes Starkaste Man 2021 som också var årets andra och sista kval till Sveriges Starkaste Man 2021. Jag har varit på plats och sett tävlingen ett flertal gånger tidigare, och vädret har varierat från hagel och spöregn till solsken och sensommarvärme. Den här dagen hade meteorologerna spått spöregn, men det finns inga dåliga kläder, som min gamla lågstadiefröken Ann-Britt alltid brukade säga.
Frågan som tävlingsarrangörer har ställt under urminnes tider är: hur drar man mycket publik till en tävling? Nu, när regeringen hade lättat på pandemirestriktionerna, var frågan mer relevant än någonsin. Svaret på frågan har dock arrangören bakom Skånes Starkaste Man, Mårten Persson, knäckt för länge sedan. Han har förstått att man dels behöver roliga grenar och dels bra speakers, men också ett riktigt dragplåster för att locka folk. Tidigare år har han lyckats få dit strongmanlegenden Zydrunas Savickas som då har dömt tävlingen, och det här året hade Mårten om möjligt överträffat sig själv. Han hade nämligen lyckats få ner Sveriges överlägset mest meriterade strongmanatlet genom tiderna, legenden Magnus Samuelsson, som även han skulle vara huvuddomare.
Magnus Samuelsson behöver nog inte någon närmre presentation, men till er som enkom känner igen honom från kändistäta danstävlingar i TV4, reklamfilmer och Arne Dahl-filmer kan man i korthet nämna att han har nått finalen i Världens Starkaste Man tio gånger, stått på pallen hälften av gångerna och har som enda svensk vunnit titeln (1998). Utöver det har han vunnit Sveriges Starkaste Man nio gånger. Han är dessutom en av sex atleter som är invalda i WSM Hall of Fame (såväl som MAXstyrkas Wall of Fame).
Det här var den första strongmantävling Magnus besökte på svensk mark sedan han själv tävlade den 16 augusti 2008 i Lysekil (Battle of the Giants), alltså för nästan exakt tretton år sedan. Det var därför många människor som hade trotsat de dystra väderleksrapporterna och sökt sig ner till Sjöbo för att få en glimt av legendaren och kanske ta en bild med honom.
Magnus gamla polare Anders Axklo och Daniel Rubin höll i mickarna, vilket alltid bäddar för kvalitet.
Tio atleter var på plats för att göra upp om de fyra sista finalplatserna till Sveriges Starkaste Man 2021. Bland dessa hittade vi den regerande mästaren i Skånes Starkaste Man, den skäggiga suveränen Johan Espenkrona. Den alltid lika sprudlande idrottsläraren Marcus ”Buktryck” Yngvesson var också på plats, trots att han redan hade kvalat in till finalen. En annan som hade hittat dit var 48-årige veteranen Peter Rundberg som nu gjorde comeback i SSM-sammanhang. Peter kom tvåa i SSM 2008 och kom trea i SSM 2010 och har, med ett par undantag, varit borta från tävlingsscenen (och även träning) det senaste decenniet. Nu var han tävlingens äldsta, och förmodligen längsta, deltagare. Peter var faktiskt tre gånger så gammal som tävlingens yngsta atlet, Axel Isberg.
Den första grenen för dagen var Farmers Walk. Väskorna var låga och svårlyfta, och vikten var 160 kg per hand. Förhandsfavoriten här var Johan Espenkrona som alltid är extremt bra i den här typen av övningar. Johan kom tvåa i grenen i fjolårets final, ett par tiondelar bakom Johnny Hansson som sedermera skulle komma att vinna Sveriges Starkaste Man 2020. I Johnnys frånvaro skulle ingen kunna hota honom. Filip Larsson, som för övrigt kan stoltsera med en minst lika praktfull ansiktsbehåring som Espenkrona, höll inte med, utan sprang de 30 metrarna på 18,82 sekunder, nästan en hel sekund snabbare än Johan. Precis efter att han hade passerat mållinjen och ställt ned väskorna fick han en känning i ena benet, förmodligen en bristning, och valde att bryta tävlingen. Johan kom tvåa i grenen och John Wiberg kom trea. Utöver dessa var det bara Marcus Yngvesson och Peter Rundberg som klarade av att slutföra grenen. En som också behöver nämnas här är debutanten Axel Isberg som alltså inte har hunnit fylla 17 år. Han hade enligt uppgift bara testat på Farmers innan genom att gå med en vanlig skivstång i varje hand för att simulera grenen. Då vägde skivstängerna 70 kg. Trots detta lyckades han här gå några meter med de 160 kg tunga väskorna. Mycket imponerande.
Den andra grenen var ett bilmarklyft för reps. Bilmarken i Sjöbo är ökänd för att vara sådär snuskigt tung. Förra året vanns grenen av Fredrik Johansson som lyckades dra två repetitioner. Markmonstret Fredrik Svensson, som är god för 400 kg i marklyft, gjorde bara en enda repetition i grenen och blev tvåa. Det här året var vikten förmodligen något lättare, men det skulle ändå visa sig vara allt för tungt för de flesta. Den som var bäst den här dagen var Daniel Lindqvist som segade upp fyra repetitioner. Marcus Yngvesson fick inte med sig en enda repetition i grenen förra året, inte ens när de hade lättat bilen i särlyftningen. Det här året gick det bättre då han fick upp tre repetitioner. Johan Espenkrona gjorde en repetition och tog därmed tredjeplatsen i grenen. När alla hade lyft (eller försökt lyfta) valde man, precis som förra året, att lätta bilen för att få en lite större spridning på poängen. 70 kg plockades ut ur bagageutrymmet, och de som inte hade orkat lyfta bilen tidigare fick försöka igen. Den här gången var det bara Wiberg som orkade lyfta, och den repetitionen innebar att han kom fyra i grenen och fick därför med sig sju poäng. De övriga nollade.
Dagens tredje gren var något så mysigt som ett pressmedley. En apollon på 135 kg, en stock på 145 kg, ett block på 110 kg och en hantel på 95 kg skulle lyftas så snabbt som möjligt, precis som förra året med andra ord. Ingen lyckades det här året lyfta det sista objektet (hanteln) och bara två atleter lyfte tre objekt. Johan Espenkrona klarade samtliga objekt i tävlingen förra året. Det här året fixade han endast tre av dem på lite drygt en halvminut, men det räckte ändå till grensegern. Daniel Lindqvist klarade även han tre objekt, men han kontrollerade inte riktigt det sista objektet när Samuelsson gav honom nedsignal. Magnus godkände dock lyftet med visst förbehåll. Wiberg lyfte två objekt och blev trea i grenen då ingen av de övriga lyckades lyfta fler än ett objekt.
Den fjärde grenen var ett brutalt medley beståendes av två vält med en Fingals Finger, ett ok på 450 kg och sandsäcksbärning med en säck på 130 kg. Även förra året hade man med samma medley. Conny Ekholm tävlar vanligen i lättviktsklasserna och vägde här in på strax över 90 kg, och jag gissar att pannbenet stod för åtminstone ett par kilo av dessa. Han brottades och kivades med fingret en bra stund, och till sist lyckades han välta över det en gång. Då var krafterna slut och han fick ge sig. Den enda som lyckades slutföra grenen var den skäggiga hemmafavoriten Johan Espenkrona. Även förra året vann Espenkrona grenen, då på drygt 57 sekunder. Den här gången slutförde han grenen på strax över minuten, men han behövde alltså bara slutföra grenen för att få grensegern. Marcus Yngvesson tog andraplatsen och Daniel Lindqvist blev trea.
Tävlingens femte gren var den alltför bortglömda klassikern Power Stairs. Trappan hade fyra steg och viktblocken vägde 180 kg, 220 kg och 250 kg. Här var det Wibergs tur att snuva en grenseger från Espenkrona. Han behövde bara drygt 32 sekunder på sig att få upp samtliga vikter till det översta trappsteget. Espenkrona blev tvåa ett par sekunder efter Wiberg. Yngvesson och Rundberg var de två övriga som slutförde grenen, båda under minuten, och tog tredje respektive fjärdeplatsen. Glädjande nog var det ingen atlet som nollade i grenen.
Den sjätte och näst sista grenen var Keg & Bag Toss. Två säckar och fyra tunnor skulle kastas över en hög ribba. Vikterna sträckte sig från 18 kg till 30 kg. Här var det två atleter som fick över samtliga objekt, nämligen Wiberg som tog sin andra grenseger, och Espenkrona som slarvade på den första säcken och fick kasta om den. Yngvesson kom trea och Rundberg blev fyra.
Den sista grenen var, som sig bör, Atlasstenar. Fyra stenar från 145 kg till 210 kg låg uppradade. Redan innan den sista grenen var tre av de fyra finalbiljetterna klara. Johan Espenkrona, John Wiberg, Marcus Yngvesson (som redan var kvalad) och Daniel Lindqvist var redan ohotade i topp-4 och kunde statistiskt sett inte bli omsprungna i totalen. Den sista finalbiljetten stod dock mellan Peter Rundberg och August Englund. Rundberg ledde med 2,5 poäng över Englund inför stenarna, så det var som bäddat för en spännande slutbatalj. Regnet började i samma sekund fylla idrottsplatsen, och funktionärerna var snabbt framme med handdukar för att stenarna inte skulle bli för blöta och hala (stenklister lirar inte så bra med vatten). Englund lyckades lasta upp den första stenen på drygt tolv sekunder, och sedan tog det stopp. Peter behövde alltså lyfta två stenar, eller lyfta den första stenen snabbare än tolv sekunder, för att säkra femteplatsen i totalen och därmed också finalplatsen. Även om han tidigare under dagen hade sagt att verkligen inte ville till finalen så sa hans blick något helt annat här. Han lastade upp den första stenen 2,5 sekunder snabbare än Englund gjorde, vilket gav honom en tredjeplats i grenen, och han kunde därmed plocka hem den sista finalplatsen till Sveriges Starkaste Man, elva år sedan han sist tävlade i en SSM-final.
Johan Espenkrona vann den sista grenen och försvarade därmed sin titel från förra året. Johan imponerade stort med sin jämnhet tävlingen igenom, och även om han inte vann sina paradgrenar den här dagen visade han varför han är en av Sveriges absolut bästa strongmanatleter just nu. John Wiberg nöjde sig med att lyfta upp en sten och kom fyra i grenen. Marcus Yngvesson kom tvåa i stenarna och fick totalt lika många poäng som Wiberg, men då Wiberg hade ett par grensegrar tog han andraplatsen före Yngvesson.
Man kan sammanfatta tävlingen med att den bestod av några riktiga toppatleter och några som har en bit kvar till toppen. Toppkvartetten håller verkligen SSM-klass, och jag tror att även Peter Rundberg kan lyckas nå en grym nivå till november då finalen går av stapeln i Älmhult. Det är riktigt imponerande hur snabbt (och hååå vad lätt) Rundberg har kommit tillbaka efter ett så långt träningsuppehåll. Det hade varit intressant att se hur högt Filip Larsson hade kunnat placera sig om han inte hade skadat sig i den första grenen, så jag hoppas han satsar ordentligt inför nästa säsong.
Skånes Starkaste Man 2021 var en riktigt lyckad tävling med sju roliga grenar, bra kvalitet på atleter och prestationer, grymma speakers och stjärnglans i form av Magnus Samuelssons återkomst. Nästa år får Mårten Persson locka dit Bill Kazmaier som huvuddomare och Magnus Ver Magnusson och Mariusz Pudzianowski som tidtagare om han ska kunna överträffa det här.
Slutresultat Skånes Starkaste Man 2021
- Johan Espenkrona – 65 p
- John Wiberg – 57 p
- Marcus Yngvesson – 57 p
- Daniel Lindqvist – 46 p
- Peter Rundberg – 32,5 p
- August Englund – 27 p
- Conny Ekholm – 20,5 p
- Alen Rasak – 18,5 p
- Filip Larsson – 10 p
- Axel Isberg – 8,5 p
