När man tittar på världshistorien så blir det uppenbart vilka enorma insatser mänskligheten har gjort för att förstöra för sig själv genom årtusenden. De två stora världskrigen under 1900-talet är kanske de exempel vi har mest medvetenhet om, så enklast är att exemplifiera med dem. De har båda haft sina epicentrum i Europa, och givet den totala förödelse de skapade så är det märkligt att Europa kan vara så välmående som det ändå är. Miljoner människor mördades, påtagligt många i sin mest produktiva ålder, städer och länder som det tagit århundraden att bygga bombades till ett intet, åratal av matproduktion i jordbruk uteblev, industrier som kunnat användas till något vettigare producerade vapen för fullt för att skynda på det hela. Att se det moderna Europa och vår tids civilisation med dessa gigantiska bakslag i historisk närtid gör att man oundvikligen ställer frågan: Var hade vi varit om vi låtit bli att förstöra för oss själva? Hur långt hade utvecklingen kommit då? Vilken levnadsstandard för hur stor del av jordens befolkning hade vi kunnat ha då? Tanken svindlar, och på ett nationellt plan så är kanske vårt eget land en av de tydligaste indikatorerna på detta. Utan att förneka alla våra problem, så hade vi knappast varit där vi är nu om vi inte sluppit krig i över 200 år.
Världens jakt på utveckling skulle med andra ord gå mycket bättre om vi lät bli att skjuta oss själva i foten hela tiden. Vi hade till och med kunnat ha en bra mycket långsammare utvecklingstakt och ändå haft det väsentligt bättre om vi bara sluppit världskrigen. Det här är dessutom bara ett konstaterande på makronivå för hela samhället, vi har inte ens berört vad det skulle betyda på personliga plan om de miljoner och åter miljoner mänskliga tragedier krigen inneburit hade undvikits.
Tar vi med det här till ett personligt plan så blir det tydligt att det bästa vi kan göra för vår egen utveckling är inte att optimera och forcera den. Nej, det bästa i kan göra är att undvika att förstöra för oss själva. Att inte på grund av dumhet och klantighet kasta oss själva bakåt i vår utveckling månader eller till och med år. I den rent fysiska utvecklingen finns det inget som är så bra för utvecklingskurvan som att undvika skador. Det finns naturligtvis inget vattentätt sätt att garanterat undvika alla skador, men man kan ju låta bli att vara dum i huvudet. Eftersom folk generellt ljuger om sina missbruk så är det svårt at få tillförlitliga uppgifter på sambandet mellan skador och att hämta sin självkänsla från sprutor och piller, men för att använda ett av mina favorituttryck, det sambandet kan man räkna ut med röven och en kritbit. Skruvar man på konstgjord väg i mer hästkrafter i en motor än vad chassi och transmission är byggda för så går något sönder. Precis som det blev krig med bakslag för utvecklingen när Hitler försökte forcera sina drömmar om tillväxt med krig.
I det långa loppet går utvecklingen helt enkelt snabbare om vi låter bli att förstöra för oss själva genom att vara dumma i huvudet.
