För den som fullt ut tar till sig allt vår tid och teknik erbjuder så är tillgången till data i det närmaste oändlig. Inte minst för oss som tränar, och inom konditionsidrotten så är det extremt. Är man modest nöjer man sig med en hyfsat dyr träningsklocka med gps, pulsmätare, tidtagning, höjdmätare, musikval, syresättning och all information man kan få fram genom att använda detta som beräkningsunderlag. Nästa steg är naturligtvis externa pulsband, skor som känner av nedsättning, tid i mark och så vidare. Allt finns, och allt används. Dessutom så kopplas vi ihop via olika varianter av sociala medier så att vi kan sätta in vår data i en större datamängd och se hur vi förhåller oss till andra. Det här går vi med på eftersom vi är sjukligt bekräftelsetörstande, inte minst jag.
Således har jag nu ett antal gånger av Strava blivit utnämnd till the local legend, vilket innebär att jag har sprungit en viss sträcka oftare än andra under viss tid. Om jag inte varierade mig mellan Liljeholmskajen och Gullmarsplan på vägen till jobbet så skulle jag förmodligen härska oinskränkt på de 0,9 km som tydligen är legendgrundande på Liljeholmskajen, men på grund av variationen så är jag det bara ibland.
Utöver detta så vet jag numera att min konditionsålder uppskattas vara 20 år, jag springer längre, oftare och vid fler tillfällen i veckan än 99% av alla andra manickanvändare, men bara snabbare än 82% av alla andra. Det här står roligt nog i en avdelning i appen som heter Insights, alltså insikt. Vilket det verkligen inte är. Det är sammanställda data, och för att det ska bli en insikt så behöver den förstås och göras tillämpningsbar.
Ingen kunskap är förgäves, men datasammanställning är inte per automatik kunskap. Kunskap är när vi förstår data, och vad den innebär. Redan där brister de flesta av oss, och då är ändå inte kunskap det som gör skillnad. Skillnad och relevans är när man förstår data så att den blir kunskap, och sedan agerar utifrån den kunskapen. Annars är faktiskt alltihop meningslöst.
Ett exempel på det här är vår tids största geschäft, rekryteringsbranschens urvalsverktyg. Personlighetstest med bokstäver, färger och annat. Det är inte det att jag tror att den data de får fram inte stämmer, det är bara det att den inte används. Dyra pengar betalas för att få veta saker om de sökande som man sedan inte använder. Man vet nämligen inte hur man ska använda informationen. Jag har aldrig hört om någon som blivit vägrad anställning på grundval av personlighetstestet, och då känner jag mycket folk som har gjort sådana.
Då är det skillnad när jag skickar data till Josef Eriksson från mina försök till bänkpressande. Vilka siffror jag rapporterar tenderar att påverka vad han vill att jag gör nästa vecka, även om det är lite längre tidsintervaller ibland. Det leder till att mitt bänkande går framåt, och jag förmodar att han gör likadant med sin egen bänkträning, som förra veckan ledde till att han blev världsmästare. Så kan det gå när man förstår och tillämpar data.
