2021 skulle i kölvattnet av 2020 bli den revansch mänskligheten behövde, men även detta år präglades av Covid-19. Bättre lycka nästa år kanske?
Jag sitter, likt traditionen kräver, i favoritfåtöljen (en så kallad ”reclinersoffa”) med en välkyld julmust för att samla mina tankar över det gångna året. 2020 var färgat av Covid-19, och 2021 har varit en direkt förlängning av det året. Coronapandemin har som bekant inte släppt taget om samhället, trots omfattande restriktioner, lockdowns, bildstöd för hur man tvättar händerna, vaccineringar, karantäner, munskydd och vaccinationspass. Man undrar ju vad som ska till innan pandemin ger upp. Är det dags för den gamla klassikern Aloe Vera att återigen bekänna färg, eller ska någon husmorskur i stil med honungsvatten spetsad med ingefära och vitlök bli räddningen?
Nej, nu lämnar vi pandemin. En hel del har hänt i mitt liv under det gångna året, en del fantastiska företeelser och en del händelser som var mindre bra.
Sommaren 2020 skulle jag och min underbara sambo Ingvild (ja, hon kommer ursprungligen från Norge) gifta oss var det tänkt. Det blev framskjutet på grund av pandemin, och inte heller detta år blev det av (av samma anledning). Istället valde vi att utöka vår familj. För lite drygt tre veckor sedan fick vi en dotter vid namn Junie vars frisyr kan jämföras med den hos Don King. Hälften av hennes 3750 gram bestod av hår, enligt en skojfrisk barnmorska. Utöver ett imponerande hårsvall kan jag konstatera att hon än så länge är av den lugnare sorten, den typ som sover, äter och bajsar på repeat. Det tackar vi för.
En höggravid sambo betydde också att jag för första gången på över tio år missade att vara på plats under finalen av Sveriges Starkaste Man. Istället fick jag finna mig i att se tävlingen från samma fåtölj som jag sitter i just nu via Kraftkamps eminenta livestream. Årets final var en rafflande sådan där utgången var osäker från det att fjolårsmästaren Johnny Hansson slet av sitt bicepsfäste och fick bryta tävlingen till dess att den sista stenen lades upp på podiet.
Jag bytte under året arbetsplats och började arbeta på en skola i en grannkommun. Trots att reslängden har mer än tredubblats så trivs jag väldigt bra på den nya skolan.
För MAXstyrkas del har det rullat på lite lugnare än vanligt, mycket beroende på graviditeten. Det har blivit ett gäng nyheter, reportage och recensioner, men det som kanske stod ut lite extra var vår julkalender. Det här året hade vi nämligen proppat vår julkalender med ett gäng tävlingar där den totala prissumman uppgick till nära 10.000 kronor! Julkalendern återkommer såklart även nästa år, och då ska vi försöka ha med ännu fler tävlingar.
Jag vill såklart ta tillfället i akt och tacka alla som på något sätt bidrar till att göra MAXstyrka till Sveriges bästa kraftsportssajt. Stort tack till demonspeakern och krönikören Anders Axklo som alltid levererar krönikor av ytterst hög kvalitet, stort tack till min mansfruga Jimmie Trywall som bjuder på snusk i MAXstyrka Radio, stort tack till alla sponsorer och till alla som har varit inne på MAXstyrka.se och följer oss på sociala medier!
/Andreas Johansson
Här kommer MAXstyrkas obligatoriska årsbästalista:
Årets manliga atlet – Marcus Yngvesson
Att inneha titeln ”Sveriges Starkaste Man” kommer med ett ansvar, ett uppdrag att representera- och vara talesperson för sporten i Sverige. Det passar årets mästare Marcus ”Buktryck” Yngvesson som handen i handsken. Hans genuina och gemytliga framtoning i kombination med brutal råstyrka kan liknas vid seriebjörnen Bamse. Det är en referens även Marcus har anammat. På hans egen hemsida buktryck.se möts man nämligen av citatet: ”Den som är stark måste också vara snäll”. Marcus Yngvesson är vår tids Bamse och Årets manliga atlet.
Årets kvinnliga atlet – Fia Reisek
Det var nog många armbrytare världen över som gladde sig över att Sverige officiellt bröt med WAF och anslöt sig till IFA. Det betydde ju att de slapp möta våra svenska atleter, något som annars ofta resulterar i sämre placeringar. De här året valde dock en grupp svenskar att ändå åka till WAF-VM i Bukarest, Rumänien, för att möta världens absolut bästa armbrytare. En av dem som åkte var Fia Reisek, och som väntat åkte hon hem med ännu ett VM-guld. Årets kvinnliga atlet är världens bästa Fia Reisek.
Årets mest saknade – Martin Forsmark
En SSM-final utan den urstarka konstapeln som går under namnet Martin Forsmark är som gräddsås utan grädde. Efter fjolårets andraplats i Sveriges Starkaste Man valde Forsmark att ta en stunds välbehövlig vila och återgå till ritbordet för att skissa fram modellen för Forsmark 2.0. Martin Forsmark är alltid farlig i vilken strongmantävling som helst, och när han har fått förbereda sig i ett helt år extra kan det bli precis hur bra som helst. Nu är vi väldigt spända över att få bevittna hans comeback i SSM-finalen 2022. Något säger mig att hans förberedelser inte kommer vara förgäves.
Årets snöpligaste sorti – Joachim Kvick
Årets upplaga av Sveriges Starkaste Man skulle inledas med ett nytt svenskt rekord i apollonpress, och den som på papperet skulle ta rekordet var Joachim Kvick. Joachim innehar nämligen Sveriges starkaste axlar, kanske genom tiderna, och visst såg det lovande ut. Kvick slängde upp 130 kg, bollade upp 150 kg och stänkte upp 170 kg. Även 180 kg åkte självsäkert upp utan att han behövde lägga i den sista växeln, och efter att han hade pressat upp stången på raka armar, markerat i toppläget och sedan släppt ner stången ryckte han på axlarna för att visa att det fanns betydligt mer i tanken den här dagen. När han sedan var på väg ut ur arenan kallade domaren tillbaka honom och menade att han hade släppt stången innan han hade fått nedsignal: lyftet var underkänt. Många ansåg att det var en ren domarmiss (därom tvista de lärde), och Kvick fick därför försöka göra om lyftet innan tiden gick ut. Han drog då på sig en skada som inte bara innebar att han inte kunde göra ett rekordförsök utan tvingades också bryta hela tävlingen. Nu hoppas jag att någon arrangör ger honom möjlighet att slå rekordet under 2022 istället.
Årets humor – Johan Liljebladh
Frukt är nyttigt godis, sas det när jag gick i skolan. Det är något som favoriten Johan Liljebladh också har hört. Han har under året testat fem olika frukter (satsuma, banan, passionsfrukt, pumpa och apelsin med nejlikor) under något han kallar för ”Fruktstund”. Detta har han sänt på Instagram (där han heter johnjohnclimps). Om ni inte redan har sett det råder jag er att göra det direkt! Årets humor går därmed till Johan Liljebladh, och vi får hoppas att Fruktstund fortsätter under 2022!
Årets radioprofil – Andreas Guiance
Det finns människor som verkligen är gjorda för sitt jobb, där professionalitet genomsyrar allt man gör. Själva definitionen av detta stavas Andreas Guiance. Han har sin bas i Tyngre där han tillsammans med sin nästan lika skäggiga och frispråkiga parhäst Alex Danielsson driver den eminenta träningspodden Tyngre Radio. Hans självklarhet framför micken saknar motstycke i Sverige, och vi på MAXstyrka har haft den stora äran att regelbundet (men allt för sällan) få ha honom som gäst i MAXstyrka Radio, och vi som radioamatörer kan bara drömma över att någon gång komma i närheten av den professionalitet Guiance besitter. Andreas Guiance är Årets radioprofil.
Årets arrangör – Kraftkamp
Kraftkamp debuterade som arrangörer för Sveriges Starkaste Man-finalen, och som de gjorde det! Lovorden haglade in över den välarrangerade finalen, den påkostade livesändningen, den bombastiska inramningen och de roliga grenarna. För första gången sedan 2009 missade jag att se finalen på plats (på grund av en höggravid fruga), och då var det tur att Kraftkamp bjöd på en livestream av världsklass. Utöver SSM-finalen har de arrangerat strongmantävlingar flitigt under året och gjort ett enormt stort jobb för sporten i Sverige. Årets arrangör är Kraftkamp.
Årets comeback – Peter Rundberg
Det ska inte gå att ha ett uppehåll på nära ett decennium och sedan, som 48-åring, ta sig till finalen av Sveriges Starkaste Man. Men det var precis det Peter Rundberg gjorde. Peter kvalade in i finalen genom sin femteplats i Sjöbo-kvalet och väl i finalen tog han en imponerande sjundeplats. Årets comeback är därmed given, och med tanke på vilken formkurva ”Pappa Björn” har finns det en stor chans att vi får se honom i finalen även nästa år. Kommer han få det tufft att ta sig dit? Nej, det kommer bli lätt. Hååå, vad lätt!
Årets sponsor – Gymkompaniet
Vi har nu spelat in över 150 avsnitt av MAXstyrka Radio. Under de senaste åren har Gymkompaniet varit vår ständige följeslagare som har möjliggjort radion, och det är vi såklart oerhört tacksamma över. Gymkompaniet har under året också sponsrat olika kraftsportevent, både stora och små, och alltså möjliggjort även de tävlingarna. De gillar med andra ord strongman och kraftsport. Ett ytterligare bevis på det är att de har börjat producera egen strongmanutrustning under namnet Swedish Power Equipment (som de säljer på gymkompaniet.se). Gymkompaniet är Årets sponsor.
Årets skägg – Magnus Samuelsson
En annan som i år gjorde comeback, men utan att dra på sig lyftarbältet, var legenden Magnus Samuelsson. Magnus var (tillsammans med Anders Axklo och Daniel Rubin) expertkommentator i Sjöbo-kvalet. Med evenemangets mest deffade torso och en längd på två meter gav han ett imponerande intryck, men det var framförallt hans täta ansiktsbehåring som stal showen. Skägget var tätt och sådär lagom ansat, utan att manligheten tog stryk. Sveriges mest meriterade strongman har nu ännu en titel att lägga till samlingen, nämligen den för Årets skägg.
Därmed tackar jag er alla för det här året! Vi gräver ner resterna av 2021 och hoppas att 2022 blir det bästa året någonsin!
