Vi människor är oerhört fixerade vid att dela upp allt i bitar, mätbara och redovisningsbara. Kanske är det för att det bara är då vi kan hävda äganderätt, eller handla med det. När man som jag håller på och jagar en hel del blir det här väldigt tydligt närt det gäller geografi och mark. Vi har kartor, appar och GPS-manicker som hjälper oss att hålla reda på gränserna, var får vi gå, var får vi stå, och framförallt, var får vi skjuta. Det hela blir nu och då både humoristiskt och frustrerande, eftersom varken viltet vi jagar eller våra jaktkamrater hundarna alls bryr som om vilka streck vi har ritat på ett papper, eller knappat in i en telefon. Strecken finns nämligen bara där, i vårt behov av att reglera och dela upp. Det här är mitt, och det där är ditt. I skogen syns strecken inte alls, även om särskilt ambitiösa markägare ibland har någon slags gränspinnar utsatta. Inte heller dem bryr sig hjortar, vildsvin eller hundar om. Skogen 100 meter bort är i stort inte annorlunda än den där vi står nu, och helt andra saker än våra streck kommer att påverka vart vilt och hundar beger sig. När vi lånar perspektivet från våra fyrfota vänner så blir det tydligt hur absurt vårt uppdelande av tillvaron är.
Samma absurditet som finns i den fysiska världen finns också i vår tillvaro när det gäller tid. Det är sekunder, minuter, timmar, dagar veckor, månader och år som vi har hittat på för att dela in vår tillvaro. Det kan vara en hjälp, men blir också märkligt när vi börjar tillmäta det mer betydelse än vad som är rimligt för något vi själva har hittat på. Vilken sida ett klockslag du befinner dig har överhuvudtaget ingen bärighet på din träning, eller din förmåga att genomföra den. Din kropp har ingen aning om det är januari 2022 eller december 2021. Den reagerar på helt andra faktorer, precis som hundar reagerar på andra faktorer än gränser på kartor. Enkelt uttryckt så kan man säga att den förutsättning som inte finns den 29 december finns heller inte den andra januari. Den första januari kan vi dra en barmhärtighetens slöja över, det finns orsaker att vi tittar på Ivanhoe eller backhoppning. Vi orkar inte ens byta kanal den dagen. Vilket i sin tur inte alls beror på att det är den dagen, utan på att vi drack sprit och inte gick och la oss.
En positiv sak med vår nutida tekniks förmåga at leverera mätningar och data är att den ofta rapporterar löpande statistik. De senaste 30 dagarna, eller de senaste sju dagarna, som min klocka ofta hänger upp sig på. Det pekar mer på en riktning än en specifik punkt, och blir faktiskt mer relevant. Riktning förstår sig nämligen både hundar och träning på, och det är en betydligt sannare bild av tillvaron än påhittade streck. Om du tränar den 2:e januari, så tänk på att det är de senaste 30 dagarna som speglar vad du håller på med, mer än vad du gör just den dagen. För att inte tala om vad du säger att du ska göra. Det skiter verkligheten totalt i.
