Mitt bänkpressprogram den här veckan har relativt sett varit lite lättare, vilket jag förmodar inte är en slump, utan mycket avsiktligt av coach Josef. Eftersom jag har valt att lita på hans kompetens så håller jag själv ingen vidare ordning på mönstret i träningen, utan gör helt enkelt det som står på schemat. Den lilla luckan som han har lämnat är att jag i två av tre pass i veckan får avsluta passet med ”valfri övning”, det vill säga sten.
En vecka som den här när själva bänkpressandet och kompletterande övningar är lite lättare så är det förmodligen för att det behövs en lägre belastning ett tag för att utvecklingen ska fortsätta. Vilan och den sparade energin ska helt enkelt in på kontot för framtida bruk. Det kan tyckas självklart, men eftersom jag tycker om att lyfta sten så blir ju frestelsen väldigt uppenbar att utnyttja den insparande energin till att lyfta just sten. Det här riskerar ju att haverera hela idén med lättare belastning. Om jag missbrukar konceptet ”valfri övning” och bränner all insparad energi och kraft från en i övrigt lättare vecka så förstör jag hela upplägget. Lösning hitintills är inte att låta bli att lyfta sten, utan att göra även det på en lättare nivå de veckor som ska vara lättare.
Samma princip kommer ofta igen när det gäller mat och dieter. Jag har en god vän som för många år sedan då vi höll på att gemensamt beställa nattamat i den lokala grillkiosken efter en strongmantävling med vidhängande efterfest. Vi beställde båda den största hamburgaren som fanns på menyn, allt annat är fel efter strongmantävlingar, men vid frågan om menytillval svarade vännen ”Nej, inga pommes!” Då varken tidigare erfarenheter av hans matvanor eller hans kroppshydda i sig antydde att han brukade vara försiktig med kalorierna, blev jag positivt överraskad. Ändå ett näringsmässigt rimligt beslut, tänkte jag. Den tanken släppte mär kompletteringen kom. ”Jag kan ta en slev räksallad på”. Nu var vid det här skedet i livet inte vännens mål att gå ner i vikt, det var mest mitt tankefel. Det finns dock de som har det målet som ändå gör likadant. Ett klokt beslut förstörs genom att omedelbart förslösa det intjänade. Man blir så nöjde med att ha avstått pommes, att man tycker att man kan unna sig räksallad. Är man helt nöjd med det tillstånd man befinner sig så är naturligtvis ett sådant nollsummespel ok. Men om avsikten är att förändra, så kan man inte kompensera det intjänade med att omedelbart förslösa på något annat.
Vanligast är det här när man kombinerar mat och träning. Förbränningstränar du för att gå ner i vikt så har du inte efter passet förtjänat en bulle. Det är i och för sig filosofiskt, du kanske har förtjänat den, men du kan inte äta den, för då är allt ogjort. Om du i strävar efter att förändra form och tillvaro, vilket väldigt många gör, så måste du vara konsekvent md det målet. Då måste uppkommen vinst in på kontot, inte brännas så snart du får den.
