MAXstyrka

Allt inom kraftsport

jul
01

Nej, det var ingen episk match

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Att matchen mellan Levan Saginasvili och Devon Larratt alls blev av beror i huvudsak på Rysslands invasion av Ukraina. Det var den monumentala missmatch som många av oss misstänkte, och Devon hade aldrig kunnat växla in sin kändisstatus mot meriter om ryska atleter fortfarande kunnat tävla internationellt. Missförstå mig inte, Devon är en fantastisk människa, en skicklig armbrytare, och alla vi som vill se armbrytning växa har honom att tacka för i det närmaste oändligt mycket. Det uppsving armbrytning haft i medvetandet hos träningsintresserade långt utanför sporten hade aldrig skett utan det Devon gör.
Dessutom är han som person oerhört ödmjuk och generös, och självfallet i sin fulla rätt att sträva framåt och uppåt på alla sätt han kan.

Den proffscirkus som Levan verkat i ligger dessutom just nu på is på grund av invasionen, då de drivande personerna i den befinner sig i Ukraina och har betydligt viktigare saker för sig. Det var således rimligt av Levan att ta matchen då mer kvalificerade motståndare har tragiska förhinder.
Vitali Laletin och Dimitri Silaev rår nog inte heller på Levan, men är betydligt närmre än vad Devon är, men de är ryssar, och borta från den internationella scenen. Även om de personligen är oskyldiga och inte har del i det pågående vansinnet så är det rimligt att det är så. De ukrainare som blir bombade och beskjutna är också oskyldiga, och att den internationella världen gör vad man kan för att markera mot Ryssland på alla fronter är nödvändigt.

Spektaklet var skickligt marknadsfört och hypat, och jag tycker egentligen inte att något är fel. Möjligen är det parodiskt att kalla det århundradets match, och dessutom oförskämt mot många andra bättre matchade dueller genom åren, men det är skickligt paketerat och marknadsfört. Den här typen av stolpskott kommer alltid att kunna inträffa när annat än idrottsliga meriter ligger till grund för urval. Tävlar man bara mot handplockat motstånd så får man aldrig det där riktigt sanna stålbadet, när vem som helst kan dyka upp på andra sidan bordet. Det var där Levan började bygga, med ett antal världsmästartitlar i då helt öppna turneringar. Därifrån gick han vidare till att dominera det som kallas proffstävlingar, där också vem som så önskade fick ställa upp, innan han så småningom på obestridlig merit hamnade i det mer slutna format som nu ligger på is.

Jag tycker att det är bra med en situation där det är fritt för alla att arrangera, tävla och utmana som de vill inom armbrytningen. Det är bra för sporten, all aktivitet på sociala medier är bra för sporten, Devon är bra för sporten, och Levan är bra för sporten. Att matcha dem mot varandra var något av ett magplask, definitivt inte spännande eller idrottsligt relevant, men inte fel. Då skulle jag tycka att det vore betydligt mer intressant, och en hel del jämnare, att se till exempel Tobias Sporrong mot Devon Larratt. Det Tobias gjorde på Zloty Tur tvivlar jag på att Devon hade åstadkommit.

Share

Leave a Reply


*


Translate