Årets tredje och sista kval till Sveriges Starkaste Man 2022 hölls i helgen i Ottsjö, Åre. Demonspeakern Anders Axklo höll i micken och har här skrivet ett reportage om tävlingen.
Med samtliga tre kvaltävlingar till Sveriges Strakaste Man inplanerade under samma månad så fanns det förutsättningar att det skulle komma att påverka antalet startande, inte minst i det sista. Samtliga anmälningar hade ju krävts in innan de tidigare tävlingarna var avklarade, och flera toppatleter var anmälda till alla tre som en försäkring om något skulle fallera vid de första försöken. Det innebar självfallet att de som tog kvalplatserna i Sjöbo och Arvidsjaur avstod en tredje tävling under samma månad.
Detta till trots stod ett mycket kapabelt startfält på plats på Fjällfysikens nybyggda träningsyta. Det är lätt att prata om fina utegym, men Fjällfysikens är next level shit, både i miljö, och det faktum att platsen utan vidare klarar av en tävling på den här nivån och den belastning de vikterna innebär för underlag och utrustning. Efter avanmälningar, skador och annat frånfälle stannade det ändå vid 16 tävlande, en rätt försvarlig grupp, inte minst i en tävling där det inte skulle vara någon cut.
Alla 16 skulle alltså köra alla grenar. Det visade sig inte bli något problem då alla grenar utom en kördes i par, vilket skapade ett riktigt bra tempo. Överhuvudtaget så präglades tävlingen av professionalism i arrangörernas samarbete. KRAFT gym arrangerade tillsammans med Fjällfysiken, och även om arrangörerna var för sig har gott om rutin som arrangörer så blir mervärdet i samarbetet tydligt. Ett gott exempel som det finns anledning att ta efter på flera håll i landet. Det pratades om att tävlingen var svårtippad, med några undantag. Andreas Ståhlberg skulle tillbaka ut på banan, och även om allt kan hända så var de flesta överens om att favoritskapet ändå låg där. Joachim Kvick figurerade självfallet i införsnacket också, men inte riktigt med samma självklarhet. Historiskt har ju bollen haft en tendens att studsa snett för Kvick på sätt som ofta förstört slutresultatet, trots en oerhörd styrkeresurs. Efter de första två grenarna var det dock varken Ståhlberg eller Kvick i ledningen, och detta trots att en av dem var ett pressmedley där Joachim alltid förväntas skåpa ut motståndet. Varken han eller någon annan besegrade dock det sista objektet som var en 60 mm appollonaxel lastat till 155 kg, och istället var det David Ebbeke som tog ledningen. Ebbeke har på den korta tiden han har hunnit bygga på sin styrkekarriär setts som mycket lovande, men ingen trodde kanske att det skulle vara framme på den här nivån riktigt än. En förtretlig 4:e plats i Arvidsjaur var ändå ett bra resultat, men för Ebbeke själv tycks det snarast ha varit tändvätska.
Om Ebbeke såg het ut i de första två grenarna så bleknade det betydligt i marklyftet. 320 kg för reps, och när det var Ebbekes tur kom stången aldrig upp, utan var kvar nedanför knäet och gav en mycket besvärande nolla. Istället passade hemmasonen Jack ”Attack” Ottendahl på i paradgrenen, och trots den generande låga kroppsvikten på strax över 110 kg drog han fem snabba reps, tog en liten paus och drog ett till. Det bekymrade inte Ståhlberg som på rull drog de sju som behövdes för grenseger och därmed tog sig upp i den ledning han sedan höll hela vägen in i mål. Dramatiken i marklyftet stod annars Jesper Hansson för, som efter två reps fick gardin och framåtvikt under det tredje. Kombinationen 2.10 i kroppslängd, 320 på stången, gardin och figure8-remmar som gjorde att han inte fick loss händerna resulterade i årets faceplant, som hade varit mycket komiskt om det inte varit för att han slog sig halvt fördärvat. Blodet rann ur näsan och en blåtira började blomma upp. Hade det inte varit för Fjällfysikens gymgolvsunderlag så hade han säkert knäckt näsan, nu stannade det vid uteliggare-som-fått-stryk-looken. Situationen såg inte mindre rolig ut av att debuterande Daniel Högström i samma heat 10 sekunder senare också fick gardin, men ramlade bakåt. Det såg ut som en bowlingbana efter en strike i ett ögonblick. Hansson hämtade sig och gick för full maskin de återstående grenarna, det blev till slut en 5:e plats för honom.
Med sandsäcksloading, kegtoss och stenar kvar blev det aldrig spännande runt segern, Ståhlberg höll sig med behärskat lugn i toppen hela vägen in i kaklet och behövde aldrig gå för fullt. Desto mer spännande var det om de två andra pallplatserna och därmed platserna i finalen i Sveriges Starkaste Man. Kvick såg säker ut på andraplatsen, men efter att ha famlat till det i kegtossen med en 11-plats där så låg Ebbeke 0,5 poäng före inför stenarna och Ottendahl 3 poäng från pallen. Precis som vi har sett på många andra tävlingar den senaste tiden så var den sista stenen så tung att den låg kvar på marken länge, och det såg ut som om det skulle avgöras på tid på 4 stenar. Ottendahl hade loss den en bit, men upp kom den inte. Det dröjde till sista paret med Ebbeke och Ståhlberg innan det ändrade sig. Ståhlberg i betryggande ledning behövde inte jäkta, medan Ebbeke levererade en perfekt serie och la upp storstenen lite innan Ståhlberg och säkrade sin tredje grenseger. Utan nollan i marken hade han kanske kunnat stressa Ståhlberg, nu blev poängavståndet för stort. Ståhlberg, Ebbeke och Kvick till slut vidare till finalen, och Ottendahl hamnade precis utanför pallen. Istället för finalplats fick han vara nöjd med att visa upp sin otroliga hemmaarena för StyrkeSverige, och min gissning är att det kommer att gå en hel del träningsresor mot Ottsjö de kommande åren, och förmodligen en hel del tävlingar också.
Samtliga resultat från tävlingen finns på strengthresults.com för den som vill bli nörda ner sig och analysera inför den kommande finalen, för miljön och stämningen får ni helt enkelt försöka komma med nästa gång det bjuds till tävling på Fjällfysiken.
(Bilder: KRAFT Gym)
