De relativt olyckliga månader av mitt liv som jag försökte mig på att vara bilförsäljare kan ha varit några av de mest lärorika jag har haft. Dels för att jag verkligen lärde mig att jag inte kan sälja allt, det är inte så mitt huvud fungerar. Men också för att jag faktiskt lärde mig mycket om försäljning. Jag vet inte om det gäller alla bilförsäljare, men kollegorna där jag jobbade var sjukt duktiga på sitt hantverk. En viktig aspekt av att vara bilförsäljare är att hantera alla de som tror sig vara mästerförhandlare de gånger vart femte år de byter bil.
De blir nämligen allra gladast när de tror att de har vunnit förhandlingen, vilket de nästan alltid tror, och nästan aldrig har. Bilförsäljare har nämligen samma samtal flera gånger varje dag året runt, medan köparen har det den enda gången vart femte år, möjligen något kortare beroende på privatekonomi. En skicklig säljare vet att det är när kunden är glad när de åker hem som det är en bra affär, inte att kunden känner att de fick ge sig i en förhandling.
Ibland är dock amatörerna så klantiga i sina försök att förhandla att det blir oundvikligt att slå en stoppboll. Ett mycket vanligt försök är att titta på en bil, för att sedan påstå att det står en likadan hos konkurrenten för ett lägre pris. Förhoppningen att en erfaren säljare då genast skulle börja pruta är naiv, gränsande till skrattretande. Svaret från en erfaren bilhandlare blir i det närmste oundvikligen: -Då tycker jag att du åker dit och köper den, för här är den ju dyrare. Vill man sedan skriva genomskådningen på kundens näsa så lägger man till: – Men nu står du ju ändå här, av någon anledning.
Lite riskabelt är det, för man vill inte genera kunden, men med vissa amatörförsök är det svårt att undvika.
Poängen jag vill ta med härifrån är att vi lite till mans uppför oss som amatörförhandlare i bilaffärer, men även när det gäller träning och andra saker som vi faktiskt själva väljer.
Det är inte ovanligt med ett väldigt klagande på något man själv har sökt sig till. Dåligt gym? Du har själv gått dit. Tråkigt folk i klubben? Du är själv medlem. Att bara klaga på ett sammanhang man själv har sökt sig till blir helt enkelt inte ärligt. Att alltför mycket klaga på en diet eller ett träningsupplägg blir lite samma sak. Du deltar helt frivilligt. Det finns naturligtvis en orsak till det, du tycker egentligen att det är roligt, du tycker om klubben eller gymmet men vill ha förändring på någon punkt, och har fått för dig att klaga och påpeka att andra alternativ bättre är rätt sätt att få till en förändring. Det är det inte, och du kommer när folk blir tillräckligt irriterade i slutänden får svaret: Åk dit, då!
Så med risk för att genera en del läsare lägger jag till: Ändå står du här. Det finns något som du tycker är bra som gör att du håller dieten eller går till gymmet. Vi kanske ska fokusera på det istället?
