MAXstyrka

Allt inom kraftsport

dec
31

MAXstyrkas årskrönika 2022

Posted by MAXstyrka 2 Comments

När pandemin väl hade släppt taget om samhället kom en ny plåga, den här gången i form av en liten man med storhetsvansinne.

Jag sitter, precis som så många gånger förr, i min favoritfåtölj för att försöka sammanfatta året som har varit. Mina fötter är nerstoppade i ett par fårskinnstofflor som frugan gav mig i julklapp och även om snön som täckte marken under juldagarna nu är borta känns det ändå kallare än på länge. Under 2020 och 2021 hade Covid-19 huvudrollen och det här året har en tjomme vid namn Vladimir Putin tagit över stafettpinnen som samhällets ärkeskurk numero uno, likt en mindre karismatisk Jokern. Rysslands invasion av Ukraina har inneburit att tiotusentals människor har satt livet till och miljontals människor har tvingats på flykt till andra länder. För de ryssar som öppet visar sitt missnöje över invasionen väntar långa fängelsestraff. För vår del har kriget inneburit kraftigt höjda matpriser, skenande bränslekostnader och skrattretande elpriser. Låt oss hoppas att kriget inte blir en lika långdragen historia som coronapandemin.

Så, vad har hänt i mitt liv under året som har varit? Det mest omskakande för mig personligen hände under sommaren. Hela familjen drog då till Norge för att tillbringa ett par veckor i svärföräldrarnas stuga, något vi alltid brukar göra under semestern/sommarlovet. Vår tolvåriga hund Bambi (en oerhört snäll irländsk setter) hade fått några knölar i magen och innan vi åkte till Norge hade en veterinär tagit prover på tre av dessa knölar. Väl i Norge fick vi samtalet som bekräftade våra misstankar: två av tre knölar var elakartade tumörer. ”Men de kommer inte ta död på henne på minst ett halvår” försäkrade veterinären.

Senare samma kväll började hon blöda och frugan åkte då in med henne till en lokal djurklinik som låg en dryg halvtimme från stugan. Där konstaterades det att Bambi hade fått livmoderinflammation och behövde avlivas på plats. Efter att ha diskuterat saken över telefon kom vi fram till att vi behövde ta med henne hem till stugan igen så att alla fick ta farväl av henne. Dagen efter åkte vi upp till det närliggande fjället där hon i möjligaste mån fick springa av sig, dricka friskt fjällvatten och njuta av det underbara sommarvädret en sista gång. Senare samma dag åkte vi in med henne till kliniken och tog farväl till vår håriga vän och familjemedlem. Det var en väldigt surrealistisk upplevelse att hålla om henne medan livet sakta lämnade hennes utslagna kropp.

Saknaden blev som väntat så pass stor att vi snart kom fram till att vi inte vill leva utan hund, så efter bara några veckor hämtade vi hem en rottweilervalp som fick heta Kodiak. Kodiak trodde först att han var en piraya (precis som de flesta andra valpar), men har sedan dess blivit mer av en nallebjörn istället för en nafs- och bitmaskin. Han har nu en lika självklar plats i familjen som Bambi hade.

Under året stod två tävlingar ut lite extra för min del. Den första tävlingen som jag vill lyfta är finalen av Sveriges Starkaste Man 2022. Jag och min trogne följeslagare och sidekick Jimmie Trywall åkte till finalen tillsammans och hade höga förväntningar på tävlingen då förra årets tävling blev en sådan succé. Tävlingen infriade våra högt ställda förväntningar och var välarrangerad, väldigt spännande och jämn. Till slut stod Andreas Ståhlberg som vinnare. Ett matigt (och försenat) tävlingsreportage kommer inom kort.

Det andra tävlingen som jag vill lyfta är MAX Grip Challenge 2022, mitt skötebarn sedan tolv år tillbaka. Den här gången fick jag ersätta Trywall (som inte alls vill vara min trogne följeslagare och sidekick när hans fruga fyller år) med min välartade son Gabriel. Gabriel fick den ärofyllda uppgiften att byta vikter mellan lyften, något han gjorde med bravur. MAX Grip Challenge är världens kanske mest anrika grepptävling med priser som få andra grepptävlingar kan mäta sig med och förhoppningsvis kör vi nästa år igen. Ett tävlingsreportage om MAX Grip Challenge 2022 kommer också inom kort.

Under året passade jag på att starta en techsajt som heter Techsajten.se. Jag har den senaste tiden inte hunnit med varken Techsajten eller MAXstyrka så som jag har velat då jobbet som lärare är lite extra hektiskt inför terminssluten då betyg och omdömen ska sättas, men det kommer bli bättre framöver. 2023 kommer nämligen bli ett annorlunda år för mig. Jag kommer vara föräldraledig större delen av året (från jullovet till sommarlovet) med vår dotter Junie som nu har hunnit fylla ett år. Det kommer bli både roligt och utmanande att ta hand om en nyfiken ettåring, en hormonstinn rottweiler och allt som har med hushållssysslor att göra, men målet är att kunna avsätta lite tid för webbsidorna också.

Årets julkalender signerad MAXstyrka Radio bestod som bekant av en rankinglista över tidernas bästa svenska atlet inom strongman och strongwoman. Jag och Trywall diskuterade ett tag om hur vi skulle värdera prestationer, meriter, rekord och annat väsentligt och till slut hade vi en lista som båda kunde stå för. Våra individuella listor såg lite annorlunda ut, men till slut var vi ändå relativt samstämmiga över resultatet. Vi får se om vi reviderar listan framöver, alternativt utökar den till fler namn.

På träningsfronten är det mer dött än någonsin. Mina axlar verkar aldrig vilja bli hela och min vänstra axel är sämre än på väldigt länge, trots mängder av besök hos rehabenheten inklusive diverse kortisoninjektioner. Lägg därtill en alltjämt dålig rygg som krånglar på veckobasis, märkliga känningar i fotlederna och allmänna krämpor som hör hemma på äldreboenden. Om det är manligt med skador är jag Sveriges svar på Chuck Norris. Jag börjar frukta att jag aldrig kommer kunna pressa något igen eller styrketräna överhuvudtaget och den tanken smärtar mig nog ännu mer än själva axelproblematiken. Kan 2023 vara året då allting vänder? Låt oss hoppas det.

Jag vill i vanlig ordning ta tillfället i akt och tacka alla som på något sätt bidrar till att göra MAXstyrka till Sveriges bästa kraftsportssajt. Stort tack till cigarrkonnässören och demonspeakern Anders Axklo som alltid levererar kvalitativa krönikor av högsta kvalitet, stort tack till min bitvis trogna sidekick Jimmie Trywall som bjuder på fräckisar och annat otyg i MAXstyrka Radio, stort tack till alla sponsorer och till alla som har varit inne på MAXstyrka.se och följer oss på sociala medier!

/Andreas Johansson

 

Här kommer MAXstyrkas årsbästalista:

 


 

Årets manliga atlet – Andreas Ståhlberg

Vi minns när Johannes Årsjö kämpade sig igenom den avslutande stenserien i finalen av Sveriges Starkaste Man 2017 med en halvt avdragen bicepssena och lyckades med nöd och näppe vinna tävlingen för nionde året i rad. Vi minns också när Anna Rosén slet av bicepsen under de inledande grenarna i Världens Starkaste Kvinna 2012 och trots det lyckades ta bronset i tävlingen. I år gjorde Andreas Ståhlberg om samma bedrift. Han slet nämligen av en stor del av bicepssenan under den andra grenen, men genomförde trots det de fyra återstående grenarna och lyckades knipa titeln. Årets manliga atlet är Andreas Ståhlberg.


 

Årets kvinnliga atlet – Anna Harjapää

Anna var nervös inför årets final av Sveriges Starkaste Kvinna. Enligt hennes make och coach Magnus Harjapää hade han aldrig sett Anna så nervös innan. Hon hade dock ingen anledning att vara speciellt nervös, för med fyra grensegrar var segern och titeln fixad på ett ytterst övertygande sätt. Hon bevisade under året att hon inte bara är Sveriges starkaste kvinna, utan även en av världens starkaste kvinnor. Anna Harjapää förtjänar därmed att ta hem kategorin som årets kvinnliga atlet.


 

Årets snubbla på mållinjen – Fredrik Johansson

Han har aldrig varit speciellt nära att ta titeln som Sveriges Starkaste Man. Skador, sjukdomar och nervositet har alltid satt käppar i hjulet för Fredrik, men i kvalen och andra tävlingar har han visat vilken enorm kapacitet han har. När han under årets SSM-final såg ut att gå mot en efterlängtad pallplats och även titeln var vi många som höll tummarna lite extra för Fredrik. Inför den sista grenen ledde han tävlingen, men närmre än så kom han inte det här året heller. Bicepsfästet rök av när han lyfte upp den enorma drängastenen och han bevittnade då hur både titeln och pallplatsen försvann. Jag tror att alla, inklusive de som kom på pallen, unnar honom titeln och med tanke på hur bra han var under de fem första finalgrenarna blir han ett namn att räkna med 2023, bara kroppen håller.


 

Årets comeback – Andreas Ståhlberg

Andreas Ståhlberg gjorde i år en comeback efter en avsliten hälsena. Vi såg tidigt under kvalen att han menade allvar och när finalen närmade sig var han en av dem som på papperet skulle aspirera om en medalj. Hans comeback räckte som bekant till guldet och sällan har väl en comeback känts så självklar.


 

Årets mest saknade – Marcus Yngvesson och Johan Espenkrona

Det var ju tänkt att Marcus Yngvesson skulle försöka försvara sin titel från 2021, men en segdragen förkylning tvingade honom att avböja sin medverkan i årets final. En annan som är lika självskriven i finalen är förra årets silvermedaljör Johan Espenkrona. Både Marcus och Johan lyfter vilken tävlingen som helst med sin närvaro och vi håller tummarna för att båda två tävlar i finalen nästa år.


 

Årets genombrott – David Ebbeke

David Ebbeke var ett namn som vi inte trodde speciellt mycket på inför SSM-finalen, men han bevisade med sin femteplats att han inte bara hör hemma i finalen utan att han också kan slåss om en pallplats. Det kommer bli väldigt intressant att se vad han kan göra under 2023.


 

Årets mest överlägsna – Cim Johansson och Fia Reisek

I  MAX Grip Challenge 2022 var det bara en atlet som lyfte mer än 173 kg, nämligen greppmonstret Cim Johansson, Efter att han som enda man hade lyft 183 kg och därmed vunnit tävlingen valde han att även lyfta 193 kg, något han gjorde utan större problem. Han gjorde sedan ett bra försök på 198 kg, men det gick inte den här dagen. En kross var det likväl och årets mest överlägsna prestation var ett faktum. Kategorin delar han med Fia Reisek som var lika överlägsen i damklassen. Fia lyfte imponerande 103 kg med mersmak, och det gjorde inte ens samtliga manliga atleter. Oerhört imponerande, som vanligt, och väl värd kategorin som årets mest överlägsna.


 

Årets skägg – Jimmie Trywall

Vem hade kunnat tro att Trywall, mannen vars fräckisar bör märkas som hälsovådligt gods, skulle lägga beslag på den här kategorin? Den nyexaminerade lokföraren innehar nämligen ett väldigt ståtligt skägg, och när han har duschat bort snusrester och såsklumpar från skägget är det både vackert, tätt och manligt. Årets skägg sitter alltså i Trywalls anlete.


 

Stort tack för det här året! Må 2023 överträffa tidigare år med hästlängder och mest fantastiska året någonsin!

Share

2 Responses so far.

  1. MIKAEL LUND skriver:

    STORT TACK MAXSTYRKA FÖR JÄKLIGT KVALITATIVA IMPONERANDE RIOLIGA GIVANDE TEXTER OCH PODDISAR!! HÖG KLASS PÅ SAJTEN!!

Leave a Reply


*


Translate