Ända sedan jag själv hade småbarn så har jag hållit fast vid att de som inte har barn överhuvudtaget inte får använda uttrycket ”har inte tid”. Att ansvara för andra små människor som inte klarar sig själva är en så totalt annorlunda tillvaro än att bara ha lite mycket att göra så att det inte kan jämföras på samma dag. Mitt följande resonemang avser alltså inte småbarnsföräldrar, de spelar i en helt annan liga.
Med dem undantagna så undrar jag ändå vad folk gör med sin tid? Jag har precis avslutat ett 14-årigt engagemang som ordförande för Svensk Armsport, något som jag har gjort vid sidan av en hel del andra förtroendeuppdrag, träning och ett heltidsjobb. Det har i grunden inte varit något problem, men jag får ofta frågan hur jag hinner med allt. Det är en fråga som jag inte riktigt förstår, eftersom det i grunden är en ganska enkel matematisk beräkning. Alla har lika mycket tid varje dygn, de flesta måste försörja sig, plus/minus någon timme så behöver vi alla sova lika mycket. Det är alltså inte svårt att räkna ut vad som hinns med, och det är betydligt mer än vad folk tycks tro.
Jag tror alltså inte att frågan egentligen avser hur man hinner med, utan hur man orkar med. Det är en helt annan sak. För min del är svaret att jag ägnar huvuddelen av min tid åt sådant som är självförsörjande energimässigt. De förtroendeuppdrag jag har, de sidosysslor som jag håller på med, till och med mitt vardagliga jobb är sådant som ger mig lika mycket energi som de kräver. Träningen likaså, både mentalt och fysiskt. Det är förvisso stora variationer vid enskilda tillfällen, men det behövs ingen lång tidsperiod innan det jämnar ut sig. Jag delar alltså inte in mitt liv i närande och tärande delar, utan allt är både och. Armbrytningen har i allra högsta grad varit sådan, den har gett mig mycket energi, och därför har jag också kunnat ägna mycket energi åt den utan att jag gjort en nettoförlust energimässigt. Det förändrades för ett tag sedan, och som helhet började jag gå energimässigt back på armbrytningen, och därför var en förändring nödvändig. Det finns inte andra delar av livet som ger ett sådant stort överskott att det kan användas till armbrytning.
I den matematiska tidsuträkningen har jag nu ersatt armbrytningen med några andra delar som är bättre på att balansera sitt eget plus och minus, och jag återställer därmed en hållbarhet energimässigt i mitt vardagliga liv. Jag tror inte man ska ha delar av sitt liv som inte bär sig själva, det blir destruktivt. Träningen får inte kosta mer än den ger, ideella uppdrag får inte kosta mer än de ger. Faktiskt får inte ens arbetet kosta mer än det ger, även om det kanske är andra mätenheter där. Jag har inte myntat uttrycket, men jag har använt det förut. Man ska bygga sitt liv så att det inte är något man måste ha semester ifrån för att överleva. Det är en justering i den riktningen jag har gjort nu.