Ett av de stora problemen med att inte ta egna initiativ eller själv klura på vad man borde göra är att man alltid blir tvåa på bollen. Oavsett hur duktig och hur rätt man än är när man väl gör något så kommer man ohjälpligt efter om man inte agerar förrän något har hänt.
De flesta av oss håller med om det här, men hamnar också som en åsna mellan två hötappar mellan den här insikten och rädslan för att göra fel. Eftersom att agera på något man själv bestämt kräver ett aktivt val, medan att låta rädslan vinna bara kräver att man inget gör, så blir det vanligaste att rädslan vinner, och eventuellt agerande kommer försent.
Börjar man att oroa sig för åskan när man hör mullret så är det alldeles för sent, då har blixten redan slagit ner.
För de som tävlar i armbrytning så är det här oerhört självklar kunskap. Man måste vara ljusår bättre än sin motståndare om man ska kunna låta dem starta och sedan försöka ta i beroende på vad de gör. Det händer nu och då att man ser det, men då är det som sagt klasskillnad.
Kunskapen överförs tyvärr inte lika direkt i idrottens övergripande principer, och allt för många väntar på att se vad som händer innan de själva bestämmer vad de vill göra. Det är mänskligt, men det innebär att alla eventuella framgångar kommer att vara trots att man stod och väntade, och inte på grund av det.
Lyckas vi få slut på avstängandet och godtyckliga försök att hindra folk från att delta i sporten, så kommer det att vara trots de som stod och väntade, inte på grund av dem.
Grunden för att utvecklas i sin egen träning och idrottsutövning är att man försöker förstå, skaffar sig kunskap och sedan vågar agera utifrån det.
Principen är lika tydlig i den egna träningen.
Det är ganska många som säger att man ska lyssna på kroppen när man tränar. Utmaningen med det är att lära sig höra den första viskningen, och inte vänta tills den skriker. Jag tror att en rejäl portion allmän kunskap om vad kroppen tål är ett bättre ställe att börja på än att lyssna på kroppen. När den säger till på allvar är det nämligen ofta för sent. Något går sönder, utvecklingen stannar av eller går bakåt. Allt det här finns det tillgänglig kunskap om, tack vare internet. Läs och dra egna slutsatser.
Både den som sitter fet och slö i soffan och den som har skadat sig har nämligen lyssnat på kroppen, när den väl sa ifrån. Den hade säkert nämnt något tidigare, och hade man lärt av de miljoner andra som gjort samma erfarenhet tidigare så hade man inte väntat tills något hände innan man agerar.
Att agera utifrån kunskap och insikt, istället för att vänta tills omständigheter bestämmer åt en är alltid att föredra. Bibeln har ett bra uttryck för det som är väldigt självförklarande och används för att beskriva vad det är att leva i frihet. Var huvud, och inte svans.
