Så här års är det en del som kommer till Stockholm från landsorten och som tycker att en del av spänningen med stan är att ta sig runt, och då i huvudsak med kollektivtrafiken. I de fall det rör sig om yngre eller äldre förmågor brukar det kunna bli fråga om att gärna vill ha medåkande vägvisning i tunnelbanan. Det tycks helt enkelt kännas tryggare då. Sanningen är den att själva åkandet inte är så speciellt krångligt, det handlar väldigt mycket om att lugna ner sig och stanna kvar på tåget tills man kommer fram. Det krångliga är att komma på rätt tåg, och eventuellt om man måste byta någon gång under resans gång. Själva åkandet ska det mycket till att misslyckas med. Det vore om man klev av på varje station för att kolla om man är på rätt väg, då tar det tid, och blir mer en variant av det klassiska förortsfesten, när man tar burköl ur påsen på varje station på väg in till stan. Det är inte alltid man kommer fram då.
Lite så är intrycket jag får av dem som äntligen måste ha en pt för att klara av sin träning. Jag köper att det kan vara lite vanskligt att komma på tåget, men det blir lite larvigt om någon behöver åka med och hindra dig från att kliva av vid första bästa stopp. Den största förflyttningen sker genom att du fortsätter på tåget, när du väl klivit på. Liksom i kollektivtrafiken så finns det tillfällen i träningen när man faktiskt ska byta tåg, bildligt talat. Visst blir det lättare att komma rätt när någon går bredvid och pekar, men med en någorlunda vettig beskrivning så är det inte orimligt att ta sig dit man ska. Själv får jag en vägbeskrivning nu och då av coach Josef, men själva åkandet står jag faktiskt för själv. Han behöver inte hålla handen för att det ska bli av.
När folk som inte tränar alls frågar mig vad de ska göra så brukar min beskrivning vara den bildliga motsvarigheten till att hoppa på tunnelbanan in mot stan. Exakt vilken avgång spelar mindre roll, och exakt vilken station inne i stan du ska gå av vid är också en senare fråga. Har du inte tränat alls tidigare så är du nämligen inte bara en station bort, utan snarare i Nynäshamn. Då ska du kliva på och åka åt samma håll rätt länge innan det blir relevant med något byte. Det kräver ingen vägvisare för att hålla handen, möjligen någon du dra ett mess till när det börjar att se lite mer stadslikt ut. Går du av i Ösmo eller västra Haninge så kommer du inte att komma till stan. Ja, det är tråkigt att åka så länge, men det är inte svårt, och du behöver inte hjälp med större delen av resan. Precis som träning, alltså. Den större delen av sträckan är inte svår, möjligen jobbig, och det är faktiskt något du måste lösa. Vägbeskrivningen ändras inte av att någon åker med.
