Jag vet inte riktigt när begreppet först började dyka upp som vedertaget, men numera florerar det i allt från planerade styrketävlingar till bilannonser. Jag förstår behovet som driver att man skickar ut frågor under rubriken, men eftersom jag också har tillbringat ett yrkesliv i olika säljande funktioner så finns det inget som funkar så dåligt som att försöka skyffla över beslutet på den som ska köpa. Det blir lite som när man var liten och skulle leka, och var orolig för att kompisarna skulle tycka att man var töntig. ”Jag vill om du vill” är något som låter lite gulligt när någon är åtta år och vill leka, men som låter oerhört veligt när det är en vuxen som vill ta initiativ, men inte risk. Det är en omöjlig kombination. Att ta ett initiativ är alltid att ta en risk. Man berättar vad man vill, och andra får en möjlighet att reagera på det. Ja, det känns surt om ingen annan vill det jag vill, men det är betydligt större chans att folk hakar på om du åtminstone står för att du vill, än at du bara vill veta om de vill. För då kanske du vill också. Bara sluta.
Det andra problemet med intressekollar som många arrangörer har fått lära sig den hårda vägen är att vad folk säger att de vill och vad de sedan gör är väldigt olika saker. En intressekoll kommer bara att ge dig svaret på vad de säger att de vill, inte vad de faktiskt kommer att göra. Otaliga styrketävlingar och armbrytarevenemang har floppat för att alla som sa att de var intresserade sedan lös med sin frånvaro. Det blir som att spela poker med tändstickor. Folk kan vara med på vilka givar som helst så länge det inte kostar något reellt, utan bara symboliska tändstickor. När man spelar om riktiga pengar så är folk inte riktigt lika snabba att gå all in, utan gör det bara när de menar allvar. En eventarrangörs motsvarighet till tändstickspoker är att skapa ett event på Facebook, och tro på att de som har kryssat intresserad faktisk kanske kommer. News flash. Det gör de inte. Möjligen kan man räkna de som har kryssat i att de kommer som intresserade, så kommer man närmre sanningen.
Ska man inte ta initiativ, då? Det ska man absolut, men inte från en ängslig fundering på vad alla vill, utan ifrån vad du själv vill och tror på. Det är betydligt större chans att folk vill vara med och hakar på om du utstrålar entusiasm och tänker göra det oavsett, jämfört med om du verkar fundera på om det blir något.
Precis som med allt annat så blir det riktigt tydligt om vi överför mekanismen till personliga relationer och mänskliga parningslekar. Ingen har lyckats ragga upp någon med en intressekoll och frågan om de skulle vara intresserade av att hänga med om det skulle bli aktuellt. Nej, man måste göra som matematikern som sa till sitt tilltänkta ragg att det var 50% chans att de skulle ligga i natt. Hur tänker du då, undrade den tilltänkte, och fick det utlämnande svar som krävs av alla som vill att folk ska vara med, vare sig det är event, styrketävlingar eller ett enkelt ragg – Jo, jag vill.