Jag har i dagarna gjort allmänt känt att jag byter arbete vid nyår. Det ger kanske inte riktigt lika mycket reaktioner som det faktum att jag också byter bransch och lämnar media. Jag ska bli VD för ett industristädföretag, som är ruskigt bra på sin uppgift, inte minst i leveransen till livsmedelsföretag. Där är städningen affärskritisk, och görs enligt ISO-certifiering, med allehanda kvalitetsledningssystem och kontrollinstanser, självfallet under kollektivavtal och helt och rent på alla sätt. Det är med andra ord ett uppdrag jag är mycket stolt över att ha fått. För alla som känner mig så är det uppenbart att förvaltarskap inte är min starka sida, det är heller inte det jag ska göra. Jag ska se till att företaget har den marknadsandel det förtjänar. Det ska växa, helt enkelt.
Det är oftast det som har varit det drivande när jag har bytt arbete, och jag inte längre tror att jag kan få det jag håller på med att växa mer. Så är fallet nu, hur mycket jag än tycker om kollegor och arbetsplats så var jag vid vägs ände i frågan om hur man skulle komma framåt.
Jag kom inte längre, och då flyttade mitt huvud, så att säga.
Det vore förmätet att påstå att det här är en medveten strategi jag följer, men det är en princip som tycks gå igen på alla livets områden för mig. Definitivt så inom mitt armbrytarengagemang i Sverige, där jag lämnade vidare i våras, efter att mitt huvud sagt mig att jag var klar med det. Så också i min egna träning, även om det finns andra faktorer som spelar in. Jag måste tro att det går att komma framåt för att ägna mig åt det, även om det nu och då saknas bevis för att det faktiskt går framåt. Som sagt, fler faktorer spelar in. Det kluriga med det här är att inte gå vidare i huvudet bara för att man möter motstånd eller en platå, då kommer man aldrig någonstans alls.
Det är därför jag tycker att man ska väga in den totala tiden. I arbetshänseende är fem år en ganska rimlig avstämningstid, och historiskt har det ofta varit ungefär där för mig. Jag vet inte om fem år är rimligt när man utvärderar träningsform, det kan vara det. Om man fortfarande ser regelbundna mätbara förbättringar så finns det naturligtvis ingen anledning att byta, men det är klart, om det har gått fem år sedan det skedde någon förbättringar så är det nog definitivt dags. Om det nu är förbättring man vill åstadkomma. Det finns de som är förvaltare, som vill ha saker på samma nivå och är nöjda med det, såväl inom arbete som träning. Sådan är inte jag, jag måste tro på att det går att åstadkomma förbättringar för att vilja hålla på. Det är därför jag nu lämnar media, och det är därför jag gjort förändringar i mitt ideella engagemang. Jag har inte grälat med folk, blivit missnöjd med något, upplevt gigantiska motgångar, bara de som följer med branschen, i övrigt är det som det har varit. Det räcker inte för mig, jag måste framåt, och ditåt går jag.
