2023
Likt traditionen kräver sitter jag här i en soffa för att sammanfatta året som snart är vid vägs ände. Den här gången sitter jag i en mysigt inbonad stuga i norska Folldal för att fira nyårsafton tillsammans med frugans syster med familj, samt såklart författa den här krönikan. Utanför fönstret ligger en halvmeter tjock snömatta och termometern skriker att man inte ska gå ut. Just i detta nu är de andra på väg till någon närliggande sjö för att ägna sig åt isbad. I vetskap om hur det gick för en stor del av besättningen på Titanic låter jag bli sådana stolleprov.
Så, vad har då året bjudit på för undertecknad? Ja, någon tung styrketräning har det knappt blivit tala om i år heller. Axlarna är betydligt bättre än vad de har varit på flera år, säkerligen tack vare att jag har rehabat dem med diverse gummiband i tid och otid. Jag vågade till och med testa armbrytning igen under Fitnessfestivalen i början av december och jag vann glädjande nog mot dem jag bröt mot (!). Det gör att jag vågar hoppas på att mina axlar är tillräckligt hela för att jag ska kunna styrketräna igen under 2024.
På tala om Fitnessfestivalen så var jag såklart inte primärt där för armbrytningen, även om det alltid är trevligt att både testa på och titta på. Nej, jag var där för att i vanlig ordning rodda MAX Grip Challenge som i år fyllde moppe. Den här gången var Trywall tillbaks och hade som uppgift att byta vikter och se söt ut på scenen. Min välartade son Gabriel var också på plats igen och höll det här året i kameran. Jag har ännu inte kollat igenom bilderna, men jag har en försiktig tilltro till min sons förmodade kamerahantering och syn för det estetiska. Den eminenta speakern Linnea Enstedt stod för referatet, dommaresset Arne Persson dömde tävlingen och jag skötte sekretariatet. Tävlingen blev som vanligt väldigt lyckad om man får säga det själv. Ett tävlingsreportage om MAX Grip Challenge 2023 kommer inom kort.
Under Fitnessfestivalen delades också det ärofyllda priset Guldhjärtat ut till folk som betyder något i träningsvärlden. MAXstyrka var nominerade för tionde gången och inte heller det här året vann vi något pris. Vi får hoppas på att de inför ett tröstpris för lång och trogen tjänst om vi ska kunna vinna över alla populära influencers med tiotusentals följare, eller så får Trywall börja lägga upp lite mer ekivoka bilder på sociala medier, helst iförd tajts och sporttopp. Guldhjärtat måste bli vårt!
I årets julkalender av MAXstyrka Radio gjorde min son poddcomeback med klassikern Gabriels fråga. Det ska väl sägas att Gabriel nu inte längre är ett litet barn utan en minigubbe som blir myndig i februari… Ljudkvaliteten var kanske inte den bästa men budskapet är ändå det viktiga, som en klok man en gång sa.
Annars har året inneburit en hel del tråkiga utgifter som bevisar att man är vuxen på riktigt. På grund av förra vinterns vansinniga elkostnader lät vi i somras installera en täljstenskamin som möjliggjör att jag kan gå omkring i en t-shirt istället för en fleecejacka när kylan knackar på. Vår gamla Avensis sjöng på sista versen och behövde bytas ut så vi fick ta ett lån och köpa en ny bil. Valet föll på en Toyota Rav4 så att hela familjen kan stuvas in utan att behöva sitta i varandras knän. Sedan började ett av våra fyra takfönster läcka in så vi tvingades ta ett nytt lån och byta tak och takfönstren, något som slutfördes någon vecka efter att den första snön hade kommit. Jag har också köpt en ny dator då min gamla trotjänare hade ansökt om att få gå i pension. Om ni ser mig i Lyxfällan framöver vet ni varför.
Jag vill i vanlig ordning ta tillfället i akt och tacka alla som på något sätt bidrar till att göra MAXstyrka till Sveriges bästa kraftsportssajt. Stort tack till cigarrkonnässören och demonspeakern Anders Axklo som alltid levererar kvalitativa krönikor av högsta kvalitet, stort tack till min bitvis trogna sidekick Jimmie Trywall som bjuder på fräckisar och annat otyg i MAXstyrka Radio, stort tack till alla sponsorer och till alla som har varit inne på MAXstyrka.se och följer oss på sociala medier!
/Andreas Johansson
Här kommer MAXstyrkas årsbästalista:
Årets manliga atlet – Fredrik johansson
Vi är många som länge har vurmat för den vänlige jätten Fredrik Johansson. Han har länge varit nära att komma topp-3 i finalen av Sveriges Starkaste Man, men av olika anledningar har han aldrig fått till det. Under förra årets final ledde han inför den avslutande grenen, men då rök bicepsfästet och han gled ner till en fjärdeplats i totalen. Det här året hade hans uppladdning gått bra och han var i princip skadefri inför finalen och den här gången fick vi se hur bra han är när allt stämmer. Han var jämnheten själv, presterade smart och vann sin första SSM-titel. Gissa om vi var många som jublade när han äntligen fick lyfta bucklan över huvudet och spruta ner publiken med champagne. Årets manliga atlet är Fredrik Johansson.
Bubblare: Cim Johansson
Årets kvinnliga atlet – Fia Reisek
Kstegorin för årets kvinnliga atlet går till Fia Reisek som fortsätter dominera i armbrytningsvärlden. När hon inte leker hem VM-guld på VM-guld så spöar hon motståndare som är nära dubbelt så stora som hon själv. Ett exempel på det är när hon gick en supermatch mot Rosa Maria Acosta från Costa Rica i proffstävlingen East vs West. Acosta vägde in på 104 kg medan Fia vägde in på 67 kg. Det skiljde sex centimeter på deras bicepsomfång till fördel för Acosta, men vad spelar det för roll när Fia har världens kanske starkaste handleder? Slutresultatet blev 3-1 till Fia. Fia var förresten med i samma proffstävling förra året också och mötte då en annan motståndare. Den gången vann Fia med 3-0. Fia är ett fenomen och årets kvinnliga atlet. Såhär såg matchen mot Acosta ut:
Bubblare: Elin Janeheim
Årets snubbla på mållinjen – Anna Harjapää
Anna Harjapää var den regerande mästarinnan i Sveriges Starkaste Kvinna och hon började årets final på bästa möjliga sätt med tre raka grensegrar. Hon fick ytterligare en grenseger i finalen, samt två tredjeplatser, men också ett bottennapp när hon i greppgrenen Dinnie Stones kom på en tiondeplats av tolv deltagare. Det gjorde att tjugoåriga supertalangen Cassandra Annergren som var jämnheten själv kunde gå om och till slut vinna tävlingen en halv poäng före Anna. Man ska aldrig tänka “tänk om”, men om vi ändå leker med tanken hade det räckt med att Anna hade stått ynka tre tiondels sekund längre med Dinnie-stenarna för att hålla Cassandra bakom sig i totalen och då fått behålla titeln. Så jämnt var det. Nu får hon istället slicka såren och sikta på att återta titeln nästa år.
Årets sorti – Johan Espenkrona
2011 arrangerade jag MAX Grip Challenge för första gången på Fitnessfestivalen i Göteborg. Vägg i vägg skulle finalen av Sveriges Starkaste Man hållas och en som finaldebuterade i den tävlingen var den då skägglösa skåningen Johan Espenkrona. Då kom han på en stark fjärdeplats efter Johannes Årsjö, Martin Forsmark och Stisse. Sedan dess har han, med ett par frånvarande år, varit ett återkommande och alltid lika mysigt inslag i SSM. Med två brons och ett silver nådde han nästan hela vägen fram till titeln. Han avslutade dock sin SSM-karriär i samma stil som han började, med en fin fjärdeplats, men nu med betydligt mer ansiktsbehåring. Johan lägger inte lyftarbältet på hyllan, han kommer fortsätta tävla, men vi lär inte få se honom på SSM-scenen fler gånger. Tack för kaffet, kompis!
Årets comeback – Cim Johansson och Bobby Sundberg
Den här kategorin måste delas mellan greppmonstret Cim Johansson och powerfenomenet Bobby Sundberg. Cim hade varit borta i ett par år och tänkte köra ett “testa-på-år” för att 2024 göra en seriös satsning på strongman. Det ville sig inte bättre än att han kom tvåa i årets första kval till Sveriges Starkaste Man. De två återstående kvaltävlingarna vann han och väl i finalen tog han bronset. Utöver denna bragden vann han dessutom MAX Grip Challenge i en av hans sämre greppgrenar. Väldigt imponerande.
Bobby Sundberg hade också varit borta från tävlandet ett tag och ställde upp i Sveriges Starkaste Kvinna i klassen -82 kilo. Väl där mötte hon vinnaren i tungvikten, Cassandra Annergren, som alltså hade tagit titeln från Anna Harjapää och såg livsfarlig ut. Bobby slog dock både Cassandra och de övriga kvinnorna och tog därmed hem titeln som Sveriges Starkaste Kvinna 2023 -82 kg. Oerhört imponerande.
Årets mest saknade – Malin Andersson
Den här kategorin brukar tillägnas någon som har råkat ut för en skada eller liknande och inte har kunnat tävla under året som har gått. Det här året går kategorin postumt till styrkeatleten Malin “Mulan” Andersson som för några veckor sedan gick bort efter en tids sjukdom, blott 40 år gammal. Malin var en av Sveriges starkaste kvinnor och lyckades ta både brons och silver i Sveriges Starkaste Kvinna i klassen -82 kg. I slutet av maj i år var hon med i onlinekvalet till Sveriges Starkaste Kvinna (den öppna klassen) där hon kom tvåa genom att bland annat göra tre reps på 205 kg i marklyft (en gren hon vann). Det är dock inte för hennes meriter som hon kommer bli ihågkommen utan för den värme och glädje hon spred omkring sig. Malin var en person som märktes, en som var väldigt lätt att tycka om och en som betydde väldigt mycket för väldigt många människor. Kraftsportsvärlden är betydligt fattigare nu när Malin inte längre finns bland oss. Vila i frid, bästa Malin!
Årets genombrott – Joel Söderberg
Joel var en av finalfältets två debutanter i Sveriges Starkaste Man 2023. Så gott om samtliga som tippade finalen satte Joel i “se-och-lära-facket” och tippade honom sist. Han gjorde dock en betydligt bättre tävling än vad sofftyckarna hade trott och kom sjua i totalen. Det var främst i kronlyftet som han verkligen visade hög klass där han gjorde tio repetitioner på drygt 50 sekunder, kom tvåa och slog namn som Yngvesson och Svensson – atleter som är med i fyrahundrakilosklubben! Vi har definitivt inte sett det sista av Joel Söderberg.
Årets mest överlägsna – Elin Janeheim
Elin Janeheim har alltid klassats som ett underbarn och det är inte svårt att förstå varför. Hon har sedan barnsben vunnit medaljer nog att kunna tapetsera väggarna i den Blå hallen i Stockholms stadshus. När de flesta andra armbrytare drömmer om att stå överst på pallen i ett SM tog Elin under sitt sista år som junior hem dubbla SM-guld i både junior- och seniorklassen, dubbla EM-guld i både junior- och seniorklassen samt dubbla VM-guld i både junior- och seniorklassen. Det går inte att vara mer överlägsen än så.
Årets skägg – Martin Forsmark
Det är inte ofta man får möjligheten att träffa världens starkaste länsman sedan han valde att lägga ner (pausa?) sin strongmankarriär. När årets SSM-final gick av stapeln var han dock på plats och bevittnade tävlingen från läktarplats. Han gjorde ett litet inhopp när den sista grenen skulle bestämmas genom en slantsingling men utöver det var han “bara” en i mängden. Eller, ja, han var huvudet längre än de flesta och såg ärligt talat ut att vara näst intill lika stark som när han gjorde sin sista final 2020 och då var nära att ta sin tredje raka SSM-titel. Dessutom bar han arenans mest majestätiska skägg och då ska vi komma ihåg att skäggkonstnärer som Kalle Lane, Johan Espenkrona, Joachim Kvick och Marcus Yngvesson också var på plats. Årets skägg går därför till vår favoritpolis Martin Forsmark.
Stort tack ett fantastiskt 2023! Låt oss tillsammans verka för att 2024 blir ännu bättre!
