Jag har många gånger fått ovett för att jag har försökt kombinera min löpning och mitt bänkpressande, med ambitionen att bli bättre på båda. Det ska egentligen inte gå, nämligen. man får välja det ena eller andra och så får man försöka bli bra på det. Problemet med att göra så är att man då bara blir bra på en sak, och det finns det rimligen väldigt många andra som är också. Det är alltså ingen konkurrensfördel. Med med andra ord så måste man vara bra på mer än en sak om man vill höja sig över mängden.
Jag blir påmind om den här företeelsen på mitt nya arbete som kombinerar två saker som vid en första anblick verkar svårförenliga, nämligen att se till att ge arbete och anställning åt folk som försöker ta sig in på den svenska arbetsmarknaden med svenska som andraspråk och är i gränslandet till utanförskap, med att leverera en tjänst som håller en kvalitet som går att certifiera till ISO-standard. Nu kanske inte du vet vad en ISO- standard egentligen innebär, men det är helt enkelt ett internationellt erkänt system för att definiera att vi jämför äpplen med äpplen och att man gör saker och ting ordentligt inom det område man är verksam i. Min nya arbetsplats som jobbar med industristädning, eller rättare sagt att hålla rent i mat -och livsmedelsproduktion, lyckas med detta. Vi är certifierade enligt två olika ISO-standarder och vi har arbetskraft som är glada och tacksamma att komma in på den svenska arbetsmarknaden med kollektivavtal, försäkringar, arbetsrätt och allt det vi förutsätter ska finnas på en svensk arbetsplats.
Det låter kanske relativt enkelt men det är många som inte klarar av det. Det är inte för inte som städbranschen hamnar under lupp för att ha utnyttjat människor eller för att inte hålla kvalitet, därför att man bara har kastat in folk utan förutsättningar att lyckas. För folk med svenska som modersmål och akademisk bakgrund är inte en ISO-standard svår, men det är inte de som jobbar helger med att se till att det är rent där vår mat produceras.
Det finns gott om motionslöpare som får till väldigt bra långdistanstider, men oftast har de en fysik som ett nytvinnat hampasnöre, och är inget vidare på att flytta annan vikt än sin egen blygsamma hydda. Det finns också gott om lyftare som flyttar mycket vikt, men som inte klarar av att gå upp för två trappor utan att behöva sätta sig en stund efteråt. Kombinationen mellan båda är betydligt mer sällsynt. Det finns de som är bra på båda, precis som det finns företag som det jag nu jobbar med som gör det svåra jobbet med att kombinera två faktorer och därmed skapa framgång. Jag tror inte att jag kommer att vara unik om jag lyckas, sådant storhetsvansinne har jag inte. Däremot kommer jag att tillhöra en mycket mindre skara, med ett betydligt mer hedrande sällskap än de som bara kan en grej. Det vore trevligt att lyckas med det både i arbetsliv och i träning.
