Jag ska inte påstå att jag på de snart tre åren jag har nött på med mitt bänkprogram inte har frångått någon instruktion. Visst har det hänt, och vid mästerskapsveckorna utomlands så har jag tvingats till uppehåll. Det är dock bara 2-3 gånger det har hänt, i stort sett gör jag som jag blivit tillsagd. En del av poängen med att följa instruktioner från någon som är väldigt kunnig är att man inte bestämmer vad av det de säger är viktigare än annat. Skulle jag sortera själv så skulle jag ju lägga min egen kunskap och bedömning ovanför Josefs. Det finns säkert områden i livet där det vore rimligt, men när det gäller bänkpressträning så vore det skrattretande orimligt. Således gör jag de övningar, set och reps jag blir tillsagd, och fattar bara egna beslut inom de ramar jag fått. Så har jag gjort med alla punkter i programmen, till och med setvilan. Står det att jag ska vila 3-5 minuter mellan seten så gör jag det utan att fundera på det. Jag får ändå två minuters valfrihet, och det är en nivå på frihet som räcker åt mig.
Setvilan har dock varit den faktor där jag varit tveksam. Inte så att jag vill vila längre, jag skulle förmodligen hellre lyfta mig till en hjärnblödning än be Josef om att få vila längre mellan seten. Däremot så är jag just nu inne i några veckor med relativt hög volym i bänkträningen, och när man är uppe i tvåsiffrigt enbart på bänkseten, och till det 4-6 kompletteringsövningar så blir det väääldigt långa pass. Således tog jag mod till mig och ställde en försiktig fråga om det var ok att korta ner setvilan för att få ner totaltiden på passet något. Eftersom jag nyligen tagit mig förbi en plattform viktmässigt så trodde jag mig nämligen klara av det utan att bli liggande fastklämd under stången.
Det visade sig att det inte alls var något dramatiskt. Svaret var att om jag ändå klarar att genomföra passet, och känner att kroppen återhämtar sig innan nästa så var det fritt fram. Således gjorde jag det, plockade bort 10-15 minuter från passet i ren vilo/väntetid och kunde ändå genomföra passet relativt bekymmerslöst. Det var alltså inget hokus-pokus med vilotiden, utan den skulle bara säkerställa att jag kunde genomföra passet i sin helhet.
Det finns någon viktig läxa att ta med sig från detta. Om du inte är säker på nyttan med något du blivit tillsagd att hålla på med så är det helt ok att fråga. Det kan vara helt odramatiskt. Den andra lärdomen är att du ändå ska fråga, och inte gissa själv. Olika regler och riktlinjer kan visserligen vara olika viktiga, men det definieras av den som satt upp dem, inte den som ska följa dem. Är det ok att köra om det inte kommer någon så är sitter det en väjningspliktsskylt. Då får du bedöma själv. Finns det faktorer som ökar risken så sitter det en stoppskylt. Då får du inte bedöma själv, det gör den som sätter upp skyltar. Enkelt uttryckt, kolla skylten, men lyd den.
