På Sweden Barbell Club så finns förutom den strongmanutrustning som är gymmets signum också en väldigt stor mängd skivstänger och fria vikter, utöver de mycket seriöst svetsade burarna och bänkarna. Även om de saknar de sista procenten upp till den 100-procentiga upplevelsen som Eleikoutrustning ger så hävdar jag att de är god tvåa, framför en massa andra varianter. Den akilleshäl som finns är att det inte är så sjukt exakt vad 20 kilos järnplattorna väger, vilket för de allra flesta förekommande ansträngningar som förekommer på Sweden Barbell inte heller spelar någon roll. Antingen är man klen, och då blir inte variationen så stor, eftersom relativt få plattor används, eller så är man riktigt stark och då är det inte så noga av den anledningen. Eventuella upplevda skillnader mellan passen kunde avskrivas som dagsform.
Så hade det fortfarande varit, om det inte varit för Cim. Cim Kloss Johansson, som senaste vi mätte var Sveriges 3:e starkaste man, och som har ett av världens absolut starkaste grepp. Nu är inte Cim starkast på gymmet, eftersom även Fredrik Johansson tränar där, som vid samma mätning visade sig vara absolut starkast i Sverige. Det är inte det Cim primärt tillfört på gymmet, även om det naturligtvis är spektakulärt att se vem som helst ut Sverigeeliten träna. Nej, det som särskiljer Cim är att han inte nöjt sig med antagandet att kakorna väger omkring 20 kg, han har kontrollvägt dem. Numera vet vi således att järnkakorna väger 20,4 kilo i snitt, men att det är just en snittangivelse, det varierar från kaka till kaka. Det har han också kollat.
Den gångna helgen råkade jag vara på plats när Cim dokumenterade sina 5 reps på mark med Apollonaxel, med provvägning och allt. Tro inte att han nöjde sig med en ca vikt, det provvägdes, först 7 kgs-stången med totalt 6 st gummi-20:or, som landade på 127 komma någonting, och sedan 10 st järnkakor som borde enligt märkningen ha vägt 200, men som vägde 205 komma något. Således 332,8 totalt. Inte 332, inte 333, utan 332,8. Sån är Cim, och även om han kollar för sin egen skull, så blev det uppenbart för mig vilken nytta vi andra har av det.
Människor som Cim är nämligen för oss andra som tränar det Formel 1 är för bilindustrin. Visst, det är spektakulärt att se, men den största nyttan är att i princip all utveckling har kommit den vägen. Det är där man mäter, beräknar och experimenterar med sådant som ingen annan orkar göra, men som alla sedan har nytta av. Det är Cims förtjänst att jag numera använder järnkakorna om det är set med lite marginal kvar i styrka som ska göras, men att jag går efter gummivikterna om det ska maxas i vikt eller reps. Man ska alltså vara tacksam för folk som nerdar in på detaljer och marginaler, hur larvigt det än verkar med 0,2 kg skillnad på 332 i mark. Det är de som gör att vi kan dra nytta av kunskap vi inte själv orkat skaffa oss.