MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Nu och då så sprider sig olika talesätt via memes och vackra bilder över hela internetet, tvärs övre alla olika sociala plattformar. Ett sådant som trendande för ett tag sedan var att jämförelse är all glädjes tjuv. Jag vill härmed protokollföra avvikande mening. Problemet är inte jämförelse i sig, utan att man lägger för mycket värde i det man jämför. Tror man att man är en sämre människa för att man inte är lika bra som någon annan på någon viss aktivitet, uppgift eller idrott, ja då är det klart att man mår dåligt. Då skulle ju det enda sättet att må bra vara att var bäst i världen på allting, vilket är ett minst sagt svåruppnåeligt mål. Man mår inget vidare om man ska välja mellan att försöka vara bäst på allt, eller att låtsas som att man inte ser vad andra åstadkommer.

Jag vill tvärtom hävda att jämförelse är helt nödvändigt, och i princip den enda drivkraften som verkligen för oss framåt. I affärsvärlden kallar man det benchmarking, och då låter det precis så nödvändigt och positivt som det egentligen är. All tävling är jämförelse, all konkurrens är jämförelse, all research i hur andra gör är jämförelse. Vi skulle inte ha något sätt att veta vad som är möjligt, eller att sätta upp mål om vi inte jämförde. Vi tittar vad andra förmår, och använder det som motivation och måttstock för det vi själva strävar mot. Det är något vi gör automatiskt hela tiden, och att låtsas att mekanismen i sig själv är något dåligt är en slags bamsedemokrati som leder till att man inte klarar av livet alls.

Det stora problemet är alltså inte att vi jämför oss med andra, utan hur vi hanterar att andra är bättre än vi är. Vad gör vi med den insikten? Om man inte är helt dum i huvudet och verklighetsfrånvänd så kommer nämligen den. Det går inte att skapa sig en bubbla där man låtsas om att man inte har en aning om att andra är bättre. Då kraschar man när man så småningom tvingas släppa sargen.

Men tänk om jag jämför och inser att alla andra är bättre? Ja, är de lite bättre så sätter du upp som mål att slå dem, för att på något sätt mäta den egna utvecklingen. Är de ouppnåeligt mycket bättre så tar du dem som inspiration och föredöme. Hur vet man vilket som är vilket, då? Genom att jämföra, jämför allt. Resultat, insats, förutsättningar, allt! Det är så man får kunskap och insikt.

Att låta bli att jämföra och blunda för verkligheten är bara att hålla sin självkänsla på respirator, det är inte hållbart. Man måste klara av att förstå att andra är mycket bättre än en själv utan att må dåligt av det. Annars hamnar man i en situation där man inte ens kan ha förebilder utan att må dåligt av det. Man vet nämligen bara att någon är en förebild genom att… just det, jämföra sig med dem.

Share

Leave a Reply


*


Translate