“Vi får se hur det går. Hade det varit vilken annan tävling som helst så hade jag valt att inte tävla.” Så sa Johannes Årsjö en timme innan Giants Live skulle dra i gång. Sex timmar senare var årets största strongmanevenemang över, och Johannes ångrade nog inte att han valde att tävla.
Det största man som strongman kan vara med om är tävlingen Världens Starkaste Man. Vi har ett fåtal atleter som har lyckats nå dit, och de senaste åren är det fyra svenskar som har tävlat i “strongman-OS”. Av dessa har tre kvalat in genom Giants Live i Norrköping, tävlingen som Johannes Årsjö knåpar ihop. Lördagen den 11 november var det dags igen att se om någon svensk skulle kunna komma på pallen i Norrköping och ta en biljett till WSM.
Johannes hade samlat de fyra bästa från Sveriges Starkaste Man 2017, nämligen han själv, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg. De skulle ta sig an ett motstånd som bestod av några av de starkaste männen från våra grannländer, några amerikanare och dragplåstret Zydrunas Savickas – även känd som tidernas starkaste man. Savickas hade bytt ut fjolårets rippade magrutor mot en klädsam myskula modell större, och den kroppsform som vi är vana att se honom i var åter tillbaka. Den nervskada som har plågat honom tidigare börjar bli bättre, och han såg ut att kunna bjuda på bra motstånd efter ett par fina insatser i tävlingar den sista tiden. Han var den enda som på papperet skulle kunna orsaka riktiga problem för svenskarna då namn som Terry Hollands och Laurence Shahlaei tyvärr hade tvingats hoppa av. Det var uppenbarligen många som ville se den urstarka balten kämpa mot svenskarna. Redan på torsdagen hade rekordmånga biljetter sålts till eventet, och väl på lördagen var det fullpackat med folk i Stadium Arena.
Grenarna var helt identiska från den TV-sända finalen av Sveriges Starkaste Man 2017, förutom marklyftet som var utbytt mot bilmarklyft. Det var också den grenen som inledde tävlingen den här dagen. Amerikanen Adam Bishop gillar uppenbarligen att lyfta upp saker från marknivå, och smekte upp sju stabila repetitioner med bilen. Martin Forsmark gjorde som väntat en bra insats här och fick upp sex repetitioner. Johannes Årsjö är fortfarande inte helt återställd efter den ryggoperation han gjorde i början av året, och dessutom har han tvingats kämpa med bristningar och andra krämpor innan tävlingen. Det var nog få som trodde att han skulle kunna mäkta med fler än 2 – 3 reps här, men trots det tvingade han upp fem repetitioner och fick en delad tredjeplats i grenen. Enormt imponerande! Jag hade nog förväntat mig lite mer av Andreas Ståhlberg här, som kanske är Sveriges bästa marklyftare. Tre reps är i underkant på vad han borde kunna göra. Johnny Hansson fick upp en repetition, och det ser ut som att hans enda riktiga akilleshäl har börjat släppa.
Bilmarklyft
Adam Bishop – 7 reps
Martin Forsmark – 6 reps
Johannes Årsjö – 5 reps
Rob Kearney – 5 reps
Zydrunas Savickas – 4 reps
Mikkel Leicht – 3 reps
Andreas Ståhlberg – 3 reps
Johnny Hansson – 1 reps
Antti Mourujärvi – 1 reps
James Rude – 0
John Pollock – 0
Jon Olav Granli – 0
Dagens andra gren var också det en statisk gren i form av Safe Lift (eller ”På raka armar” som den hette i SSM). Här såg man hur viktigt det är att man har grentränat på just den här övningen innan man tävlar, helst med den specifika utrustningen. Savickas anses ha världens starkaste axlar (kanske tillsammans med Eddie Hall), men här hade han stora problem att hitta balansen, och varje repetition han fick upp var en ren råpress från bottenläget. För att förtydliga vikten av specifik grenträning; Savickas resultat hade bara räckt till en delad fjärdeplats årets SSM-final. Johannes kan den här grenen utan och innan och gjorde 12 stabila repetitioner, vilket var två fler än han gjorde i SSM-finalen. Vi fortsätter att jämföra med Sveriges Starkaste Man: Johnny Hansson gjorde en repetition mer än i SSM, och Andreas Ståhlberg gjorde hela tre reps fler än han gjorde i SSM. Martin Forsmark hade problem med stången som hade blivit krökt, så han fick upp sex repetitioner, vilket var tre färre än han gjorde i SSM. Av de fyra främsta i grenen var tre svenskar.
Safe Lift
Johannes Årsjö – 12 reps
Mikkel Leicht – 11 reps
Andreas Ståhlberg – 9 reps
Johnny Hansson – 8 reps
Zydrunas Savickas – 7 reps
Martin Forsmark – 6 reps
Rob Kearney – 5 reps
Adam Bishop – 1 reps
Antti Mourujärvi – 0
James Rude – 0
John Pollock – 0
Jon Olav Granli – 0
Den tredje grenen var publikfavoriten Keg Toss, och som bonus fick publiken se en introfilm där Johnny Hansson kastade tunnor och poserade iförd en glittrande byggartrosa. Jätten från Årjäng kan det där med att se eggande ut i brunkräm och vaxad bikinilinje, men han är minst lika bra på att kasta öltunnor. Både Johannes Årsjö och Johnny Hansson tillhör den absoluta världstoppen i den här grenen, och det visade man här också. Tiderna var ungefär densamma som från SSM-finalen för de båda suveränerna, något som ingen annan var i närheten av. Medan Johannes satsar på att skära ribban så nära som möjligt för att kapa tid går Johnny på säkerhet och slungar över tunnorna någon meter över ribban. Andreas Ståhlberg kom sexa i grenen i SSM då han fick upp sex tunnor på drygt 35 sekunder. Han verkar dock ha tränat på att kasta tunnor, för nu fick han upp samtliga sju på 23 sekunder! En kanontid av markmonstret! Martin Forsmark hade det tyngre och lyckades inte få upp den sista tunnan. Savickas var snabb i början, men missade en tunna, vilket gjorde att han fick gå tillbaka och slänga över både den och den efterföljande som han redan hade klarat. Domaren visste inte riktigt var som gällde, och Savickas tappade därför mycket tid och en del poäng här. Han hade säkerligen tagit någon placering om domaren inte hade tvekat så. Topp-3 i grenen var uteslutande svenskar.
Keg Toss
Johannes Årsjö – 7 st på 15,76 sek
Johnny Hansson – 7 st på 17,07 sek
Andreas Ståhlberg – 7 st på 23,30 sek
Mikkel Leicht – 7 st på 31,93 sek
Adam Bishop – 7 st på 43,60 sek
Zydrunas Savickas – 7 st på 45,57 sek
Martin Forsmark – 6 st på 21,09 sek
Antti Mourujärvi – 6 st på 25,32 sek
James Rude – 4 st på 14,16 sek
Rob Kearney – 3 st på 24,72 sek
John Pollock – 2 st på 9,70 sek
Jon Olav Granli – 2 st på 14,03 sek
Nästa gren var Fingal Fingers. Här var det återigen upplagt för en duell mellan Johannes och Johnny. I SSM-finalen vann Johnny med minsta möjliga marginal, och det såg ut som att Johannes var sugen på en revansch här. Johnny utnyttjade dock sin längd, sin explosivitet och sin styrka på bästa sätt och vann grenen med en dryg sekund före Johannes som kom tvåa. Andreas Ståhlberg var bara sekunder efter Johannes, och gjorde återigen en riktigt bra prestation. Martin Forsmark kom fyra och såg till att toppkvartetten bestod av idel svenskar.
Fingal Fingers
Johnny Hansson – 4 st på 30,50 sek
Johannes Årsjö – 4 st på 31,70 sek
Andreas Ståhlberg – 4 st på 34,53 sek
Martin Forsmark – 4 st på 39,50 sek
Zydrunas Savickas – 4 st på 44,88 sek
Antti Mourujärvi – 4 st på 47,95 sek
Rob Kearney – 4 st på 56,20 sek
Mikkel Leicht – 3 st på 40,50 sek
Jon Olav Granli – 3 st på 44,10 sek
James Rude – 3 st på 45,74 sek
Adam Bishop – 3 st på 46,43 sek
John Pollock – 2 st på 46,08 sek
Dagens näst sista gren var Car Walk. Vikten var satt till dryga 370 kg, och i det här sammanhanget skulle det visa sig vara lite för lätt. Samtliga atleter sprang in på under 20 sekunder, och snabbast av alla var Rob Kearney, tätt följt av Johannes. Zydrunas Savickas hade varit lite blek tävlingen igenom, men nu verkade han ha vaknat till. En klar tredjeplats i grenen betydde viktiga poäng i totalen. Martin Forsmark var piskad att plocka mycket poäng i de två sista grenarna för att ha chans på pallen. Han gjorde en bra insats, men marginalerna var inte på hans sida den här dagen. Det skiljde mindre än två sekunder upp till förstaplatsen för Martin, men han fick nöja sig med en femteplats i grenen. Andreas Ståhlberg har en akilleshäl, och det är den här typen av grenar. Han kapade förvisso nästan två sekunder från SSM-finalen, men det räckte ändå inte långt här. Svenskarna matchade generellt sett sina tider från SSM-finalen.
Car Walk
Rob Kearney – 10,02 sek
Johannes Årsjö – 10,50 sek
Zydrunas Savickas – 10,90 sek
Adam Bishop – 11,54 sek
Martin Forsmark – 11,90 sek
Johnny Hansson – 13,57 sek
John Pollock – 14,49 sek
James Rude – 14,61 sek
Mikkel Leicht – 17,44 sek
Jon Olav Granli – 17,80 sek
Andreas Ståhlberg – 19,22 sek
Antti Mourujärvi – 19,42 sek
Inför den sista grenen hade Johannes samlat ihop tillräckligt med poäng för att säkerställa segern. Försprånget var ointagligt, och han valde därför att hoppa över atlasstenarna för att inte riskera att skada sin sargade biceps ännu mer. Johnny Hansson låg tvåa i tävlingen, och Martin Forsmark och Zydrunas Savickas låg på en delad tredjeplats, 2,5 poäng bakom Johnny. Andreas Ståhlberg låg femma inför stenarna med 2,5 poäng upp till Savickas och Martin. Det blev till slut Zydrunas Savickas som vann grenen på ett övertygande sätt. Martin Forsmark kom klar tvåa med ett hopp ner till Johnny som tog tredjeplatsen. Det här innebar att topp-4 i tävlingen blev jämn poängmässigt.
Atlasstenar
Zydrunas Savickas – 5 st på 31,85 sek
Martin Forsmark – 5 st på 34,57 sek
Johnny Hansson – 5 st på 43,44 sek
Adam Bishop – 5 st på 45,70 sek
Andreas Ståhlberg – 5 st på 46,49 sek
Rob Kearney – 4 st på 27,79 sek
Antti Mourujärvi – 3 st på 45,98 sek
Mikkel Leicht – 3 st på 48,52 sek
Jon Olav Granli – 2 st på 19,62 sek
James Rude – 2 st på 22,36 sek
Johannes Årsjö – 0
John Pollock – 0
Det blev alltså Johannes Årsjö som trots alla skadebekymmer försvarade sin guldmedalj från förra året, i överlägsen stil. Att han hade chans att vinna hade man på känn, men inte att han skulle ha avgjort tävlingen redan efter fem grenar. Inte med det här motståndet, med den pressen och med den skadehistoriken. Det ska nästan inte gå att göra. Johannes visade att han är herren på täppan, igen, och han kommer antagligen att äga den täppan till den dag han själv bestämmer sig för att sluta.
Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg gjorde båda två sina bästa tävlingar hittills i karriären, och bevisar att de hör hemma i världstoppen. Martin Forsmark hade stolpe ut och underpresterade i flera grenar, och trots det slutade han på en fjärdeplats, blott en poäng bakom Savickas. Det är få som har en sådan skyhög lägstanivå som konstapeln. Han fick därför en inbjudan till WSM nästa år, trots att han inte nådde pallen den här dagen. Både Johnny och Martin kommer alltså tävla i WSM 2018, och båda två har chans att nå finalen om de har en bra dag. Sverige är verkligen på frammarsch när det gäller strongman, av tolv atleter var samtliga svenskar topp-5! Det var också roligt att se att legenden Savickas fortfarande håller en så hög klass trots nervskador och jojobantning.
Giants Live Sweden 2017 – Slutresultat
1. Johannes Årsjö – 55,5 p
2. Johnny Hansson – 53,5 p
3. Zydrunas Savickas – 53 p
4. Martin Forsmark – 52 p
5. Andreas Ståhlberg – 46,5 p
6. Adam Bishop – 45 p
7. Rob Kearney – 43,5 p
8. Mikkel Leicht – 40,5 p
9. Antti Mourujärvi – 23,5 p
10. James Rude – 15 p
11. Jon Olav Granli – 12 p
12. John Pollock – 9 p
Tävlingen var rafflande och bjöd på stor underhållning, bra grenar, fantastiska prestationer och en stilfullt beklädd Axklo vid micken (uppbackad av en lika stilfull Linnea Enstedt), men det fanns saker som kunde ha varit bättre. Spänningsnivån var en sådan sak som kanske inte riktigt fanns där. Johannes var som sagt för överlägsen i totalen, och polisduellen mellan Martin Forsmark och James Rude var över innan den ens hann börja (Martin var alldeles för bra för SWAT-polisen). En annan sak var att tävlingen drog ut på tiden. Giants Live Sweden är den mest välarrangerade tävlingen jag någonsin har varit på, men i år var det inte riktigt lika tight mellan grenarna som det brukar vara. Det kan ha berott på att grenarna ställde ännu större krav på roddarna. Pausunderhållningen i år var en välgörenhetstävling där byggarprofilen Linus Carlén, TV-profilen Kalle Zackari Wahlström, strongwomanesset Anna Harjapää och mediaprofilen Manne Forssberg tävlade i ett strongmanmedley (där Linus vann strax före Kalle). Gladiatorn Pansar var också på plats för att duellera mot barn i arenan. Detta medförde en variation i showen, men också en extra väntetid för publiken då det skulle roddas och städas.
Något som återigen var riktigt bra var att publiken kunde testa på att vinna kontanter och kosttillskott i olika tävlingar runt omkring läktarna. Det fanns både en armbrytningsövning signerad Fia Reisek och Erik Fahlgren, och greppövningar signerad Kalle Lane och Anders Lindbladh. Det här bidrar till ett mervärde för publiken. Det känns som att Johannes kommer tvingas söka sig bort från Stadium Arena, för nu kan man nästan inte stuva in fler åskådare i idrottshallen. Det är riktigt roligt både för arrangören, atleterna och alla strongmanfansen. Nu kommer Johannes ta en paus från tävlandet så han kan läka skadorna och komma tillbaks ännu bättre. Han har fortfarande inte fått ut det han kan i WSM, så om han kan komma tillbaka hel och frisk så har han alla chanser att bli topp-5 i en WSM-final, kanske ännu högre. Att han kan utklassa samtliga motståndare i en tävling som denna på det här sättet, trots de ofördelaktiga förutsättningarna, vittnar om att han skulle kunna utmana vem som helst i WSM, om han kommer dit hel. Till dess har en tionde raka titel i Sveriges Starkaste Man som ska hämtas hem.
